Året började med att nya kapitel skrevs i den snåriga och byråkratiska vargförvaltningen. Först konstaterar Naturvårdsverket att i Värmland och Örebro har länsstyrelserna lärt sig hur ett beslut för vargjakt ska formuleras. Men den byråkratiska formuleringskonsten brast så mycket i Dalarna att där höll inte skrivningarna måttet och jakt fick inte genomföras.
Sedan stoppade Förvaltningsdomstolen genom inhibering beslutad minimal vargjakt i Värmland och Örebro län dagen före start efter överklagande från bevarandeorganisationer.
Kunde avvärjas av JRF
Rovdjursfundamentalisternas försök att stoppa den av riksdagen demokratiskt beslutade licensjakten kunde avvärjas genom att Jägarnas Riksförbund (JRF) med flera överklagade Förvaltningsdomstolens beslut. Kammarrätten hävde inhiberingen och gav tillstånd att jaga i Värmland och Örebro.
Länsstyrelsen i Dalarna lärde sig efter påtryckningar av bland andra JRF-distriktet i Dalarna att skriva beslut. En dryg vecka försenad kunde jakten starta även i Dalarna.
Nu har överklagan skett till Högsta förvaltningsdomstolen, som bestämt sig för inte stoppa jakten. Men domstolen kommer ändå att pröva frågan när det gäller rätten att överklaga Naturvårdsverkets beslut. Vi får hoppas att det blir ett avgörande domstolsbeslut som leder till att de beslut riksdagen fattar också kan genomföras.
För att tilltron till svensk rovdjurspolitik ska kunna återskapas krävs verkställighet som visar för de som lever och verkar i rovdjursområden att även de har grundläggande rätt till trygghet och möjlighet att påverka sin vardag.
Stoppa pennfäktningen
Det får inte bli mer rättslig pennfäktning och romantiska kåserier av betraktare, som sitter i storstaden på tryggt avstånd från rovdjuren.
I stark kontrast till denna byråkratiska och rättsliga röra står den föredömliga insats som vargjägarna utfört.
De har löst sin uppgift under svåra förhållanden.
Dessa jägare fick dåliga möjligheter till planering och tvingades göra ekonomiska uppoffringar när jaktstarten fördröjdes. Vargjägarna har dessutom bevakats av både medier, myndigheter och inte minst vargkramare.
Genomförandet av 2015 års vargjakt blev ändå lyckad.
Ger tilltro och respekt
Här visades ett äkta samhällsengagemang, som leder till tilltro och respekt.
De allvarliga skadskjutningar av jakten som bevarandesidan genomförde fick inte död på vargjakten 2015. Därmed räddades en smula av respekt för demokratiska beslut inom rovdjurspolitiken – och det är tack vare att jägare ställde upp och genomförde besluten.
Jag konstaterar med stolthet att den ”tummetott” till vargjakt som fick genomföras har på ett föredömligt sätt verkställts av jägarkåren.
Däremot är jag frågande till varför det är så tyst från myndigheter när bevarandesidan försöker störa genomförandet av vargjakt.
Det inger inte ökat förtroende för myndigheter inom rovdjursförvaltningen.
Utredningen som blev en tummetott
En annan fråga som blev en ”tummetott” är jaktlagsutredningen.
Den förra regeringen skrev direktiv och lät utredningen starta när det gäller frågor som hör till jakt, till exempel vilken myndighet ska ha ansvar för jaktfrågor.
Det har även fokuserats på utfodring av vilt och, efter påpekande från JRF, frågan om åtelkameror.
I dessa frågor har det lämnats delbetänkanden.
I höstas skulle så själva huvuduppdraget starta om jaktlagen.
Men nyligen beslutade regeringen att utredningen läggs ned av kostnadsskäl.
Frågan om ny viltmyndighet lever kvar
Däremot lever förhoppningsvis fortfarande frågan om en ny viltmyndighet.
Riksdagens miljö- och jordbruksutskottet förväntas ta upp frågan i vår.
Jakt & Jägare har förnyats och med marsnumret.
Tidningen fick också fler läsare under 2014.
Därmed har Jakt & Jägare haft upplageökning elva år i rad!
Det är en unik utveckling när tidningsbranschen i övrigt viker.
Så välkommen att vara med i Jägarnas Riksförbund – Sveriges bästa jaktlag – som också har Sveriges bästa jakttidning.
Fotnot:
Denna ledartext är skriven för marsnumret av Jakt & Jägare.
