– Jag hoppas nu genom att även en annan jägarorganisation äntligen stödjer Jägarnas Riksförbunds hållning, som vi drivit sedan länge, att vi gemensamt kan genomdriva en hållbar rovdjurspolitik, skriver JRF-basen Solveig Larsson
– Jag hoppas nu genom att även en annan jägarorganisation äntligen stödjer Jägarnas Riksförbunds hållning, som vi drivit sedan länge, att vi gemensamt kan genomdriva en hållbar rovdjurspolitik, skriver JRF-basen Solveig Larsson

Att vara jägare är en bra merit

Jakt kräver egenskaper som är en bra merit för de flesta arbeten som finns i samhället, konstaterar JRF-basen Solveig Larsson.

Jaktens högsäsong pågår fullt ut med för många fina jakt- och naturupplevelser, som berikar livet och gör att vi lättare tacklar vardagens utmaningar. Att få betrakta naturens årstidsförändringar med skiftande färger samt såväl lovligt som fredat vilt, och att sedan ibland lyckas med att fälla ett byte, är en härlig övning i extrem koncentration och tillfredsställelse över att bytesdjuret är fällt. Att även få uppleva allt detta med en väl injagad hundkompis ger ytterligare en dimension åt upplevelsen.
Känslan är svår att förstå för dem som inte deltar i jakt. Men den anspänning och fokusering, som i vart fall jag känner, är verkligen en total inlevelse och närvaro i ögonblicket.
Kan fatta snabba beslut
Att både vara så närvarande och koncentrerad, samt ha förmåga att fatta och genomföra oåterkallelig handling, innebär att vi jägare är människor som kan vänta och sedan fatta beslut och verkställa dem när rätt läge ges. Därtill genomför vi denna aktivitet frivilligt och respekterar gemensamt fastställda regler genom jaktledaren.
Slutsatsen är att vara jägare är en mycket god merit för de flesta arbeten som finns i samhället.
Tyvärr kan även mänskligt liv ta slut vid jakt. I år har också en olycka med dödlig utgång för jägare inträffat.
En påminnelse
Tankarna går till de inblandade som tvingas inse det som hänt. För oss övriga är det en påminnelse om hur oerhört viktigt det är att våra jaktregler verkligen upprätthålls.
I den stora inlevelse och engagemang som är under jakt kan tillfällen uppstå där önskan att få komma nära händelsernas centrum gör att tydligt kommunicerade regler glöms bort.
Här har vi alla ett ansvar att påminna varandra och själva minnas att regler alltid skall följas!
Det är livsviktigt att hålla på säkerheten. Ingen vill någonsin hamna i den situationen att skada eller döda någon annan vid jakt.
En annan vinkel av detta är att de människor, som trots tydlig skyltning, ger sig in i områden där jakt pågår verkligen har oerhört högt förtroende för jägares förmåga att aldrig göra några misstag.
Äganderätten väger tyngre
Jag och Jägarnas Riksförbund håller allemansrätten högt och gläds över alla som vistas i skog och mark, men samtidigt finner vi det fel att markägare ibland känner sig tvingade att avstå från att nyttja sin mark för jakt eftersom andra vistas på marken utifrån allemansrätten. Avvägningen är inte lätt, men nyttjande utifrån äganderätt måste gå före allmänna aktiviteter.
Älgjakten har nu pågått en längre tid i hela landet. I vissa områden är tilldelningarna ökade på grund av skador på skog. Det är angeläget att vi jägare, som ofta även är markägare, tar möjligheten att genomföra förvaltningen av älg.
Vänta med införandet
Det är även angeläget att vi respekterar att vi inte har fullständig information om vare sig storleken eller sammansättningen på älgstammen och att vi har respekt för att vi kan få bättre kunskap. Men en exakt kunskap om antalet vilda djur kommer aldrig att finnas.
Dagens älgförvaltning har brister, men de är inte så stora att vi inte kan avvakta införandet av ny förvaltning till dess att vi i lugn och ro kunnat informera alla.
Därför har vi i Jägarnas Riksförbund begärt att vi ska skjuta upp införandet i minst ett år.
Det är verkligen bevis på felaktigt genomförande att länsstyrelser enligt Naturvårdsverket inför älgförvaltningsområden (ÄFO) utan lagstöd.
Riksdagens beslut åsidosätts
Genom att studera vissa länsstyrelsers hemsidor går det att se att riksdagsbeslut åsidosätts när man ställer arealkrav för bildande av älgskötselområden, trots att riksdagen beslutat att kriteriet är att tåla en avskjutning av minst tio vuxna älgar per år. (Se länsstyrelsen för Södermanland.)
Sorgligt är även alla bevis på att vargarna förstör livet för redan tidigare hotade näringar och minskar landsbygdens möjlighet att attrahera boende.
Jag tänker bland annat på djur­ägare med betande djur, som med sin drift gör oersättliga insatser ur kulturell och biologisk synpunkt. Vargens dräpande leder till att boskapsägare ger upp sin verksamhet och att människor uppger att de inte vill flytta till områden där varg finns.
Gemensam front om rovdjuren?
Jag hoppas nu genom att även en annan jägarorganisation äntligen stödjer Jägarnas Riksförbunds hållning (som vi drivit sedan länge) att vi gemensamt kan genomdriva en hållbar rovdjurspolitik.
Denna politik ska utgå från vad lokalt berörda, vilka dagligen lever med varg, accepterar.
Även om detta skulle innebära en kraftig reducering av de nationella målen måste människan och dess näringar sättas först i prioritering.
Bland lokalt berörda är vi jägare viktiga parter.
Vi genomför en kulturellt unik gärning genom jakt med lösdrivande hund (som nu är omöjligt i vargområden).
Jägarna bedriver älgjakt som boende i Skandinavien gjort sedan istiden. Dessutom genomför jägarna skadeförebyggande åtgärder för skog, jordbruk och trafik.
Samtidigt tar vi hem välsmakande viltkött till läckra klimat­smarta måltider, som lockar till fin samvaro med nära och kära.
Fortsatt god jakt!