Det är en kyla som ger stor oro. Rovdjurspolitiken har förbytts i en kontraproduktiv rovdjursförvaltning utan hänsyn till drabbades negativa konsekvenser.
Sagan om kejsarens nya kläder stämmer väl med den bild som tillåtits skapas kring den så kallade inavlade vargstammen. Alla måste fås instämma med vikten av nya gener. Motivet är att vargarna inte ska riskera en långsiktig överlevnad. Detta sker samtidigt som de framfusiga och lättanpassade vargarna förökar sig med större fart än vad som ansetts möjligt.
Vargarna mår bra
Forskare varnar för riskerna med inavel och att vargstammen dör ut, medan den nakna sanningen är att vargarna mår alldeles förträffligt.
De tar för sig glupskt av det som erbjuds av både vilt och tamboskap samt dräper hundar.
Ett makabert resultat av detta är att myndigheterna sätter tidigare regler åt sidan.
I ivern att blidka EU försöker Naturvårdsverket få en svårflörtad rödpälsad vargtik att föröka sig i Sverige.
Jag undrar hur lång tid det ska ta innan myndigheterna inser att vargar är vilda djur som inte går att styra. Särskilt inte exemplar som är långvandrare och måste flyttas en tredje gång.
En bild som fastnat på min näthinna under vintersemestern är synen av dingo, förvildade tamhundar i Australien. De var förvånansvärt lika varg i Skandinavien, dock med tunnare päls. Vi får inte glömma att hund och varg är samma art. Hur stor del av generna som är ”vilda” i de vargar vi ser kommer nog aldrig bevisas.
Nya bottenmärken
Bevarandesidan sätter nya bottenmärken i debatten genom att föreslå en utredning om löshundsjakt. Syftet är att misskreditera jakt med hund.
En annan bottennotering är hoten efter rovdjursattacker. När en jägare blev svårt attackerad av björn utsattes närstående för hot. Nu krävs att staten fullt ut kompenserar honom för skador och ekonomiskt bortfall.
En inskränkt utredning om allemansrätten har förbundet lämnat synpunkter på. Regeringen gav, efter påpekande från bland andra Jägarnas Riksförbund, uppdrag till Naturvårdsverket att utreda allemansrätten.
Enögd syn
Resultatet blev en enögd syn på hur friluftslivet kan utveckla nyttjandet, med flera tankar omkring hur naturturism kan få förstärkas genom allemansrätt. Markägarens och jägarens perspektiv behandlas mycket styvmoderligt och förbundet kräver att regeringen gör omtag i frågan.
Brådskan att införa en ny adaptiv och ekosystembaserad älgförvaltning, utan att tillåta jägarna att få tid på sig att sätta sig in i villkoren, är främmande för en politik som avser att öka det lokala inflytandet. Därtill blir genomförandet olika och i många län klart schablonartad.
Syftet med politiken var att skapa adaptiv förvaltning – som ändras alltefter de lokala förutsättningarna.
Minskar likabehandlingen
Införande av olika regler i länsstyrelserna minskar likabehandlingen bland älgjägare i olika delar av landet och detta utan att lokala förutsättningar fått genomslag.
Jägarnas Riksförbund pekar nu på att i mycket väsentligt frångås riksdagsbeslutet när den nya älgförvaltningen sjösätts.
Det är i dag lätt att ge kritikerna rätt när det gäller den nya älgförvaltningen.
Det är framför allt B-licensjägarna, som inte på något vis misskött älgförvaltningen, som i de flesta fall tappar rätten att jaga vuxen älg, medan resten får en dyrare och mer byråkratisk älgjakt.
Därför driver JRF, på uppdrag av förbundsstämman 2011, att det logiska är allmän jakt på älg under lång tid!
