Sverige är ett avlångt land med mycket varierande förutsättningar. Bäst förvaltas viltet genom lokala beslut av markägare och jägare, tycker Solveig Larsson, ordförande för Jägarnas Riksförbund.
Foto: JRF Sverige är ett avlångt land med mycket varierande förutsättningar. Bäst förvaltas viltet genom lokala beslut av markägare och jägare, tycker Solveig Larsson, ordförande för Jägarnas Riksförbund.

Frihet under ansvar bättre än byråkrati

Gör byråkrati och administration verkligen viltförvaltningen bättre? Det undrar JRF-basen Solveig Larsson.
Jägarnas Riksförbund är istället övertygade om att frihet under ansvar, och allmän jakt på samtliga viltarter, är den rätta vägen, skriver hon.

Nu står jaktåret 2014/15 inför sitt slut. I tankarna finns den viltvård som skett med bössa, röjsåg, motorsåg och saltstensutsättning samt fler timmar med pappershantering och otaliga möten kring administration av älgförvaltning. 
För mig verkar byråkratin utökas, men har viltförvaltningen blivit bättre?

Frihet under ansvar
Vi har i viltförvaltningen ett regelverk som ger markägare och jägare ”frihet under ansvar” när det gäller förvaltning av vilt vars jakttider regleras av jaktförordningens (JF) bilaga 2.Älgförvaltningen och förvaltningen av vuxen kronhjort är undantaget från denna frihet under ansvar.
Reglerna innebär att markägarna som äger jakträtten, med hjälp av jägarna ska främja, en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen, lämplig utveckling av viltstammarna. 
Det gäller att ge viltet skydd och stöd samt att anpassa jakten efter tillgången på vilt. Det ska ske med jaktmetoder som inte orsakar onödigt lidande. Markägare och jägare hamnar tyvärr ibland i konflikt när det gäller tolkningar av regelsystemet. 

Lämplig utveckling
Framför allt sker det vad gäller jaktlagens (JL) paragraf 4, där det står: ”främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna”. 
Det detaljerade regelverket kring viltförvaltningen skapar mer osäkerhet lokalt och krånglar till förvaltningen. 
När det gäller förvaltning av älg och kronhjort skapar det byråkratiska regelverket systemfel, som i vissa områden ger orimliga skadekostnader och sedan hårt tryck på jägare att öka avskjutning. 

Anpassa viltstammarna
Om istället markägare och jägare lokalt får besluta kan viltstammarna anpassas lämpligast efter de föränderliga förutsättningarna.
Vi har nu i tre säsonger nyttjat den nya ”adaptiva och lokalt ekosystembaserade älgförvaltningen”. 
Trots att vi nu är i april månad 2015 är inte alla fällda älgar synliga i databasen ALGDATA. Detta trots att jägarna rapporterar in fälld älg inom två veckor. Ett sådant byråkratiskt underbetyg borde inte behöva uppstå. 
Vart försvinner det utökade rapporteringsarbete som jägarna gör? Både Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har utvärderat systemet. De finner att systemet trots inkörningsproblem fungerar tillräckligt bra.
Problemen kan lösas genom att tillföra ytterligare medel och kunskap, anser de två aktörerna.Det är dock inte den uppfattning JRF får via de medlemmar som upplever försämrade möjligheter att förvalta älg efter de lokala förutsättningarna. 

Dyrare och mer byråkrati
Att därtill få ökade kostnader, och mer administration, är inget som vare sig markägare eller jägare ser fram emot. Att fler intressenter involverats i viltförvaltningen genom viltförvaltningsdelegationerna (VFD) medför en bredare syn. Förhoppningsvis ger det även bättre beslutsunderlag. 
Men delegationerna innebär också att man ibland av ren okunskap lyfter frågor som medför regleringar och ökad administration. 
Som några exempel kan nämnas skärpta regler för jakt med lös hund, krav på förvaltningsplaner för fler viltarter, krav på mer utbildning av jägare med bland annat årliga skjutprov och jaktförbud på vissa områden nära tätorter.

Frihet under ansvar rätt väg
Att öka byråkrati och kostnader innebär inte att vi får en bättre viltförvaltning. Jägarnas Riksförbund är istället övertygade om att frihet under ansvar, och allmän jakt på samtliga viltarter, är den rätta vägen. 
Fler och ökande viltstammar samt förändringarna i jägarkåren ökar behovet att anpassa viltförvaltningen efter de lokala förutsättningarna. Allmän jakt medför inget hinder för lokal frivillig samverkan. 
I dagsläget är det nog inte problemet att det fälls för mycket vilt, utan snarare lokalt stora etableringar av vissa klövviltstammar och utrotandet av vilt i andra områden på grund av överstora rovdjursstammar. 
Sverige är ett avlångt land med mycket varierande förutsättningar. 
Bäst förvaltas viltet genom lokala beslut av markägare och jägare.

SOLVEIG LARSSON, FÖRBUNDSORDFÖRANDE JÄGARNAS RIKSFÖRBUND