Bara några dagar efter att den här ledaren skrevs till Jakt & Jägare nummer 3 presenterade Naturvårdsverket sina förslag till regeringen om en regionaliserad rovdjursförvaltning. Dessutom redovisades förslaget om förvaltningsjakt på varg och järv och förslag på hur genetiken skall säkras för vargarna i Sverige.
Lite senare i vår, under maj månad kommer ett nytt förslag till en framtida älgförvaltning. I de här frågorna känns det som om vi just nu har gjort vad som kan göras. Nu får vi se hur förslagen kommer att se ut och så får vi processa dem i organisationen, så att vi kan påverka den politiska processen som återstår innan beslut tas.
Hur väl fungerar vår interna process?
Och här finns det plats för en första reflektion. Hur fungerar våra interna processer? Hur väl lyckas vi med att bereda alla våra medlemmar möjlighet till ett demokratiskt inflytande?
Hur många medlemmar går just nu och väntar på en kallelse till ett årsmöte där de kan lägga motioner eller diskutera andra viktiga frågor?
Med tanke på det låga intresse som det i dag finns för engagemang i alla former av föreningsliv kan de se mörkt ut på flera platser. Det är många som inte kommer att få någon inbjudan till ett årsmöte och troligen inte till något annat möte heller.
Farliga tankar
Men om ingen eller väldigt få saknar dessa möten och väldigt få deltar vid mötena, spelar det då någon roll om möten inte ordnas? Det skulle ju vara frestande och nära till hands att säga att det gör det väl inte.
Men stopp! Det här är mycket farliga tankar för utvecklingen av en organisation. Även om det ibland kan kännas väldigt jobbigt att få till det där lokala mötet har vi nog idag inte funnit något riktigt bra alternativ, men här finns det verkligen utrymme för nytänkande.
Finns detta nytänkande eller intresse för engagemang kanske bland de cirka 15 000 nya medlemmar som vi fått under de senaste åren?
Svårt släppa in nya?
Är det så att det känns tryggare att jobba i det gamla gänget och att vi har svårt att släppa in de nya? Eller är det så att våra möten är så tråkiga att de inte attraherar tillräckligt?
Det finns säkert många skäl till varför det är som det är. En klen tröst kan möjligen vara att vi i Jägarnas Riksförbund verkligen inte är ensamma om dessa problem. Detta märks tydligt nu i övriga Föreningssverige vid årsmötestider.
Kan vi hoppa över den lokala nivån och gå direkt på distrikt? Ja, i nödfall kan ju avdelning och distrikt vara de samma, men detta torde ha svårt att fungera i geografiskt stora län. Hur långt är en medlem beredd att åka för att utnyttja sina demokratiska rättigheter? Det känns som om de flesta frågorna saknar svar.
Hur väljer vi de som kan agera?
Kvar blir då också frågan: Hur väljer vi några som kan agera och svara på de inledande frågeställningarna om rovdjur och älgar?
Eller nästa gång, när det gäller vildsvin, hjortar, rävar, harar, skogsfågel med mera? Om vi inte har lokala möten som väljer ombud till distriktsstämman blir det ju också svårt att på ett riktigt och bra sätt välja ombud till årsstämman, som skall utse en förbundsstyrelse som tillsammans med våra anställda skall svara för den centrala jaktpolitiska bevakningen.
Nu tycker någon, förhoppningsvis många, att jag målar f-n på väggen. Så här illa är det ju inte. Nej, självfallet inte överallt. På de flesta ställen fungerar detta bra, mycket bra till och med.
Ingen ska vara utan kallelser
Men det finns alltför många ställen där det inte fungerar och det är mitt och hela förbundsstyrelsens ansvar att arbetet skall fungera överallt för alla våra medlemmar. Ingen skall behöva gå och vänta på en kallelse eller inbjudan som aldrig kommer.
Något som vi vet alltid kommer är våren.
I början av mars har våren kommit långt hos er i södra Sverige. Några har till och med börjat med vårbruket, medan snön fortfarande ligger djup här i norr. Vi i norr har kvar ett par månader med fint isfiske och kanske lite räv- och mårdjakt, eller varför inte några skidturer på skaren med hundarna som extra draghjälp?
Njut och ta vara på vårens livsgivande solstrålar.
