Låt inte byråkratin förstöra jakten

Jag skall inte ge mig in på någon personlig definition här och nu. Men ta dig några minuter och tänk efter vad du själv lägger in i de orden.

Vad har nu detta med rubriken att göra? Jo, för mig framstår byråkratin som motsatsen till våra tre honnörsord. Hårdraget och tillspetsat måhända.

Självklart behövs det ordning och reda, på många områden mycket bättre än vad vi har idag. Men för mig är byråkrati något onödigt som bara krånglar till tillvaron.

Jag skall försöka ge några exempel. Alla vi jägare löser ett så kallat statligt jaktkort och finns på så sätt registrerade. Om du under den kommande vintern har tänkt jaga lodjur skall du nu registrera dig som lodjursjägare. Varför? EU-krav, säger Naturvårdsverket. Men till vilken nytta? Du måste redan ha löst det statliga jaktkortet och du måste ha jakträtt.

Varför räcker inte det? Vad blir bättre med ytterligare en registrering och vad ger det? Blir vi bättre lodjursjägare med registret?

Om jag försöker svara på ovanstående frågor blir kontentan att registret bara är onödig byråkrati! Ingenting blir bättre och det ger ingen ny, värdefull information.

Vad blir nästa registerkrav? Jag bävar!

Ett annat område som gör att jag nästan blir mörkrädd är när jag läser regeringens återrapporteringskrav på Jägareförbundet för deras del av pengarna från viltvårdsfonden. Utan att gå in i detalj är kraven orimligt detaljerade. Bland annat skall Jägareförbundet ange antalet telefonfrågor inom området ”praktisk jakt och förvaltning av viltarter”.

Hur avgör man om ett telefonsamtal hör hemma under den rubriken eller under någon annan rubrik? Skadeglädjen skulle ju kunna ligga nära tillhands. Men icke. Detta är pengar som jägarna har betalat in via jaktkortet och via fällavgifter.

Att kräva en så minutiöst noggrann rapportering känns meningslös och kan inte fylla någon uppgift, utan är bara byråkratiskt krångel.

Oavsett om pengarna går till Jägareförbundet eller till oss i Jägarnas Riksförbund måste man komma ihåg att det är jägarpengar. Dessa resurser skall gå till att utveckla jakten och jaktmöjligheterna, inte till meningslöst återrapporterande.

När det gäller hur vi använder pengarna i viltvårdsfonden väcks en till fråga. Är det rimligt att vi av gemensamma jägarpengar beräknas använda cirka en miljon under 2005 för att bilda viltvårdsområden? Pengar som beslutas av länsstyrelsen och tas ur viltvårdsfonden. Pengar som uppenbart går till byråkratin i samband med bildandet av denna omhuldade och mycket tveksamma organisationsform, där starka inslag av ren konfiskering kan finnas.

Vi som jagar i vanliga, enkla byajaktklubbar löser ju det själva utan inblandning av länsstyrelse och pengar från viltvårdsfonden. Detta borde ju självfallet gälla även när det gäller viltvårdsområden.

Så till något roligare.

När jag skriver det här är det söndag före älgjaktspremiären i norra Sverige. Förberedelser pågår i många jägarhem. Gevär kollas, ryggsäckar packas, kartor och kommunikationsradion ses över och kläder tas fram. Antingen gäller förberedelserna ett lite kylslaget passittande eller mer smidiga insatser som hundförare.

Många hemvändare har åkt långt för att träffa sina gamla kompisar under några dagar. Det kanske är enda tillfället att ses under ett helt år.

Kanske gör man som vi, träffas på kvällen före jaktpremiären för en sista genomgång och koll. Då lämnas skjutintygen till jaktledaren och sedan kollar vi att allt finns på plats i slakteriet. Det redogörs sedan för var man har sett älg den sista veckan. Det kan ju avgöra var jakten börjar på premiärmorgonen.

Nu är det bara att hoppas att den egna och hundarnas träning har varit tillräcklig, liksom skjutträningen. De där sista serierna, som satt bra, ger bättre självförtroende.

Låt våra ledord Ansvar Frivillighet och Samarbete gälla både i den praktiska jakten och i jaktadministrationen. Då blir tillvaron mycket enklare för oss alla.