En hörnsten, kanske den viktigaste, är att Åke Pettersson föreslår en regional förvaltning av rovdjuren. Detta innebär att besluten fattas närmare de berörda. Då är det rimligt att tro att förståelsen för de olika problemen kommer att öka hos beslutsfattarna.
Det här innebär också att statusen och vikten av arbetet i de regionala rovdjursgrupperna kommer att öka avsevärt.
När förvaltningsplanerna är klara och fastställda av Naturvårdsverket kommer sedan alla beslut att fattas på regional nivå. Det här är något som vi i Jägarnas Riksförbund har jobbat för länge.
Att det sedan inte alltid kanske blir så lätt att komma överens med Naturvårdsverket är nog något vi får leva med, i vart fall under inledningen av den här förändringen.
Men ett bra arbete i de regionala grupperna ökar ju möjligheten att hävda sig mot Naturvårdsverket.
Andra bra förslag är att jakten på björn och lodjur skall ske som licensjakt och inte som skyddsjakt, liksom att vargstammen fryses på dagens nivå under tre år och att förvaltningsplaner snarast skall tas fram.
Jakten på varg föreslås i huvudsak ske som skyddsjakt.
Åke Pettersson föreslår också att länsstyrelsernas arbete med rovdjursförvaltningen skall regleras bättre och att detta skall göras via en förordning, vilket uppenbart saknas i dag.
Han förslår också i viss mån höjda ersättningar för skador, bland annat upp till 20 000 kronor för en rovdjursriven hund.
Rovdjursutredaren förslår också att lagen om viltvårdsområden skall ändras för att underlätta samordnad jakt på björn och lodjur.
Han pekar också på behovet av mer skytteträning inför björnjakten.
Om detta och mycket mera finns att läsa i bokens 680 sidor.
Kom ihåg att detta är ett utredningsförslag, som nu troligen skall remissbehandlas för att sedan beslutas av regering eller riksdag.
Trots att det i stort är en bra utredning så löser den varken dagens eller morgondagens problem, nämligen för stora rovdjursstammar!
Tyvärr ingick det inte i utredarens uppdrag att komma med förslag på eventuella nya nivåer, vilket hade varit önskvärt.
Utredaren konstaterar dock att det inte är rimligt att uppnå dagens mål på 1 500 lodjur inom dagens utbredningsområde.
Han konstaterar också att med dagens tillväxt på cirka fem procent i björnstammen kommer vi inom tio år att ha närmare 5 000 björnar mot dagens cirka 3 000.
Till detta skall läggas att nästan hela dagens vargstam är koncentrerad till länen Dalarna, Värmland, Örebro och Gävleborg, vilket också är orimligt.
Detta är frågor och problem som snarast måste få en lösning. Annars riskerar utredarens förslag att bara bli en krusning på ytan.
De frågor som infinner sig är hur många fler hundar och andra tamdjur skall behöva dö?
Hur många fler jägare och jaktlag skall få sin jakt spolierad och hur mycket mer tål de delar av landsbygden som nu får bära nästan hela bördan?
Nya övergripande beslut måste fattas nu eller senast i morgon.
