”Nu finns istället risken att man inte gör något alls utan väntar i två år på en ny utredning. Då kan vi ha en vargstam på närmare 500 djur! Detta får inte hända”, konstaterar JRF:s förbundsbas 
Foto: Foto: Erik Persson ”Nu finns istället risken att man inte gör något alls utan väntar i två år på en ny utredning. Då kan vi ha en vargstam på närmare 500 djur! Detta får inte hända”, konstaterar JRF:s förbundsbas 

Vart tog demokratin vägen?

Naturvårdsverkets förslag till regionalisering av rovdjursbesluten är helt otillräckligt, för att inte säga oacceptabelt. Visserligen bör det bli en viss förbättring om besluten får fattas på regional nivå. Men varför vågar man inte lita på att vanligt folk, utsedda av olika organisationer, i vanlig demokratisk ordning kan fatta besluten?

Rimligen är det större risk att det blir fel om en enstaka tjänsteman/kvinna fattar besluten än om en majoritet av demokratiskt utsedda ledamöter får göra det.

Naturvårdsverket anser också att det bör vara möjligt med en viss jakt på varg utöver den rena skyddsjakten, självfallet dock först efter beslut av verket självt. Verket föreslår ingen import av vargar för att säkerställa den genetiska mångfalden, vilket är en seger för Jägarnas Riksförbund. 
Liten risk för genetisk utarmning
Tre individer har kunnat bli 300 på drygt 20 år. Med en mycket stark tillväxt de senaste åren verkar risken för en genetisk utarmning inte särskilt stor.
Naturvårdsverket hamnar ofta i skottgluggen för jägarnas kritik, ibland är det välförtjänt men inte alltid. Verkets främsta uppgift är att verkställa eller genomföra politiska beslut. Ibland görs detta både med hängslen och livrem och får därmed orimliga konsekvenser. Men oftast är det politiken som är det grundläggande felet. 
Hade fått dramatisk skillnad
Om riksdagen hade följt slutbetänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik från 1999 när det gäller en miniminivå på 1 000 lodjur hade vi idag haft en dramatisk skillnad, både när de gäller antal lodjur och antal rådjur. Rennäringen hade dessutom haft en betydligt bättre situation. 
Lika är det med politikernas sätt att hantera Åke Pettersons förslag att frysa vargstammen på 200 individer tills beslut om eventuella miniminivåer hinner tas. Nu finns istället risken att man inte gör något alls utan väntar i två år på en ny utredning. Då kan vi ha en vargstam på närmare 500 djur! Detta får inte hända. 
Jakt på varg
Regering och riksdag måste ta till sig den kritik som finns och omedelbart ge okej till jakt på varg. Detta hotar inte stammens överlevnad. Regeringen måste också ge Naturvårdsverket bakläxa på förslaget till en regionaliserad rovdjursförvaltning på länsstyrelsenivå och istället göra de tilltänkta viltförvaltningsråden beslutande.
Nu krävs det politisk handlingskraft och inte en massa nya utredningar. Den kunskap som behövs för dessa beslut finns redan. Vi är många som väntat länge. 
Vad väntar regeringen på?