Älgjakten har pågått en tid i norra Sverige, och vi är många som fått tillbringa både härliga dagar med sol i natur som börjar få höstfärger och dagar med regn som kryper in på kroppen.
Tänkvärd är den debatt som startade efter att JRF fått en artikel om allemansrätten publicerad i Aftonbladet. En ljudlig grupp anser att allemansrätt ger ”fritt fram” på all mark. Det visar på vikten av att debatten förs om allemansrättens innehåll så att gråzonerna i den minskas. Allemansrätten är en unik möjlighet för alla att vistas på andras mark om man inte stör eller förstör.
Det är något att verkligen värna, dels för de härliga upplevelser vistelse i naturen ger, dels för att majoriteten av svenskar ska ha kunskap och förståelse för jakt, viltvård och brukande av jord och skog. Vi som gillar jakt behöver respekt och förståelse för att vår jaktutövning inte ska utsättas för inskränkningar.
Björnjakten har slutförts på rekordfart även detta år. Möten med björn och andra stora rovdjur blir allt vanligare under jakt och vistelse i natur samt även nära bostäder. Även län som fått kraftig ökning av björnjakt fyller licensen inom några få veckor.
Det känns uppenbart att antalet björn, varg, järv och lo underskattats. Dagens inventeringar, som ger uppskattning av antalet stora rovdjur, kräver snö, och snö är
en bristvara i stora delar av landet. När viltövervakningskameror förhoppningsvis blir tillåtna under 2018 kan de bli ett bra verktyg för vanliga medborgare att kunna uppskatta antalet stora rovdjur.
I debatten förfasar sig bevarandesidan för detta, och jag undrar om de är rädda för att antalet rovdjur kommer att visa sig vara fler än vad som anges i dag. Själv ser jag
en möjlighet att fler kan engagera sig i inventeringen och att misstron mot rovdjursförvaltningen minskar.
Inför licensjaktbeslut för 2018 års vargjakt har JRF i de län som tvingas föda upp merparten av landets vargar gått in med en begäran om att jakten ska uppgå till 166 vargar för att nå riksdagsbeslutet på max 270 vargar. Målet för JRF är inga frilevande vargar, men som demokratisk organisation respekterar vi riksdagens beslut tills vi ändrat det. Nu kräver vi att vargstammen hålls inom riksdagens beslutade nivå på 170–270 vargar.
Anmärkningsvärt är åtalet mot den person som 2015 avvärjde angrepp mot sin hund i Sjundareviret nära Södertälje genom att skjuta en varg. Han hade två kopplade jakthundar och en lös ung sällskapshund med sig när han mötte vargen cirka 45 meter från husdörren.
Vargangreppet skedde på mannens jaktmark under tid då jakt var tillåten, och han var rädd för angrepp från denna varg som skulle ha avlivats under skyddsjakt. Vargen fälldes mycket nära sällskapshunden, och länsstyrelsen bedömde det som ett korrekt
§ 28-ärende.
Åklagare beslöt att ändå utreda frågan, och nu väcks åtal med motiv att det var oansvarigt att ha lös hund när det kunde finnas varg i området. Besynnerliga tolkningar görs av utredare när ordet ”raggmunk” i sms tolkas som kodord för varg.
Ärendet är principiellt intressant för alla jägare och hundägare som drabbas av stora rovdjur i sin närhet, och JRF kommer att följa fallet noga. Särskilt i områden med stora rovdjur behöver människor känna sig säkra på att kunna försvara sin egendom.
(Denna ledartext är skriven för oktobernumret av Jakt & Jägares pappersupplaga.)
SOLVEIG LARSSON, FÖRBUNDSORDFÖRANDE JÄGARNAS RIKSFÖRBUND
