• Jaktkryssningen

Jakträtt var en klassfråga

NotiserPublicerad: 2012-05-02 11:52

Historiskt sett har rätten till jakt varit en klassfråga, både i Sverige och i andra europeiska länder. Under 1600-talet och nästan hela 1700-talet var det bara adeln som fick jaga. Den som bröt mot lagen riskerade dödsstraff eller straffarbete resten av livet, visar en avhandling från Göteborgs universitet.

Ulf Nyrén på Göteborgs universitet har i sin avhandling studerat hur jakträtten har sett ut ur ett historiskt perspektiv. Främst fokuserade han på tidsperioden mellan 1674/64-1789, då bara kungen, hans tjänstemän och adeln fick jaga matnyttiga villebråd.
– Men trots döds- och spöstraff, fängelse på vatten och bröd, dryga böter eller livslångt straffarbete på Marstrands fästning överträddes lagarna av både bönder och mer marginaliserade invånare, berättar Ulf Nyrén.
På många håll i Europa var jakträtten enbart för eliten där de markerade sin makt och särställning. Bland annat utvecklades striden om jakträtt i England till ett regelrätt krig mellan adel och band av tjuvskyttar.

Prästerna protesterade mest
Särbehandlingen i alla länderna accepterades däremot inte av allmänheten, och i Sverige protesterade främst prästerna mot adelns jakträtt.
– Något oväntat var dock att jag upptäckte att riksdagsbönderna under lång tid var märkbart passiva i frågan. Däremot så respekterade allmogen i övrigt inte förbuden, utan bedrev ett omfattande tjuvskytte, något jag i avhandlingen ser som ett tecken på vardagligt motstånd, säger Ulf Nyrén.
Att någon gjort sig skyldig till tjuvjakt var svårt att bevisa, så antalet rättsfall var få. Under 1700-talet minskade klövviltstammarna vllket kan tyda på att det förekom omfattande tjuvjakt.

Hård kamp mot tjuvjakt
På Öland var kampen mot tjuvskytte hård, där bönder förbjöds att bära vapen och hundar stympades på ett ben för att inte duga till jakt.
Där var även straffet för tjuvjakt strängare, och minst fem personer dömdes till döden under 1600-talet.
Jakträtten var en tydlig beståndsdel i elitens formation och var grund för konflikt mellan överhet och underställd. Öland, som då var kunglig jaktmark, fick en särställning som visar jakträttsfrågans vikt för den allra främsta eliten.
– Däremot verkar lågadelns del i det hela mest ha handlat om att bevaka en formell rättighet. I det vardagliga livet var jakträtt inte alltför viktig att markera då underlydande liksom ofrälse ståndspersoner tilläts jaga, berättar Ulf Nyrén.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB