Kampanj mot viltolyckor

Viltolyckorna på de svenska vägarna skördar offer både bland människor och djur. För att öka kunskapen och minimera riskerna genomför Nationella Viltolycksrådets en landsomfattande insatsvecka med start måndagenden 22 september.

– Det sker mer än 40 000 viltolyckor i Sverige varje år där både människor och djur skadas. Den vanligaste sammanstötningen sker med rådjur, säger Lars-Erik Nilsson, tillförordnad verksamhetsledare i Nationella viltolycksrådet i ett pressmeddelande.
Insatsveckan ska bidra till att få trafikanterna att bli mer uppmärksamma på att vilda djur hela tiden finns på och utefter våra vägar.

”Bättre samordning behövs”
– Flera åtgärder och bättre samordning behövs för att minska antalet viltolyckor.  En viktig byggsten i detta är kunskap om de vilda djuren och deras beteende, säger Håkan Karlsson, länspolismästare i Norrbottens län och ordförande i rådet.
Insatsveckan, som är landsomfattande, sköts på fältet av de regionala viltolycksråden, där representanter för de 16 samverkande myndigheterna och organisationerna ingår.
Under veckan kommer informationskampanjer att genomföras med utdelning av informationsmaterial i samband med trafikkontroller, vid olika köpcentra och andra stora mötesplatser.

Gör även hastighetskontroller
En del polismyndigheter genomför trafik- och hastighetskontroller på viltolycksdrabbade vägar. De regionala råden har kartlagt de fem mest viltolycksdrabbade vägsträckorna i varje län. Sträckorna finns utlagda på de regionala rådens sidor på www.viltolycka.se.
En speciell insats görs också med information till landets körkortselever.
Viltolycksrådet understryker att om en viltolycka inträffar ska de som är på plats i första hand ta hand om eventuella skadade och varna andra trafikanter genom att sätta ut en varningstriangel.

Ska alltid rapporteras till polisen
Även om man inte direkt kan konstatera någon skada på djuret så ska olyckan ändå rapporteras till polisen via SOS 112.
Polisen skickar ut en eftersöksjägare från någon av jägarorganisationerna för att spåra djuret och eventuellt avliva det skadade viltet för att förkorta dess lidande.