När Anders Berglund åkte iväg på älgjakt söndagen den 1 november fick hans nioåriga jämthund fatt på några älgar.
Efter upptaget skenade älgarna i väg cirka tre kilometer in på grannmarken, 1,5 mil väster om Färila.
När Anders Berglund gick in för att koppla sin hund, som hade fullt ståndskall, upptäckte han att älgkalven var mycket illa skadad och haltade svårt.
Lade öronen bakåt
– Jag gick rätt emot älgen för att skrämma den, men då la kalven öronen bakåt och kom rätt mot mig, berättar Anders Berglund.
Han ställde sig bakom ett träd. När älgkalven kom förbi såg han hur illa skadad den var, högt upp på vänster bakben.
– Då ringde jag jaktledaren på marken och berättade för honom hur läget var och jag fick tillstånd att avliva älgen.
Det här var andra gången på kort tid som älgjägarna i området avlivat sådana här skadade älgar. Allt pekar på att det är vargarna i trakten som ligger bakom djurens skador.
Han ställde sig bakom ett träd. När älgkalven kom förbi såg han hur illa skadad den var, högt upp på vänster bakben.
– Då ringde jag jaktledaren på marken och berättade för honom hur läget var och jag fick tillstånd att avliva älgen.
Det här var andra gången på kort tid som älgjägarna i området avlivat sådana här skadade älgar. Allt pekar på att det är vargarna i trakten som ligger bakom djurens skador.
Köttet var bortslitet
När Anders Berglund tittade närmare på den avlivade kalven såg han tydligare att köttet bakom benpipan var bortrivet. Det var därför kalven haltade fram och släpade benet efter sig.
– Det hade lett till nötningsskador på ovansidan av klöven, som var inflammerad och uppsvullen till nästan dubbel tjocklek, förklarar Anders Berglund.
– Det hade lett till nötningsskador på ovansidan av klöven, som var inflammerad och uppsvullen till nästan dubbel tjocklek, förklarar Anders Berglund.