700-kopia med udda egenheter

Smith & Wessons i-Bolt är en Remington 700-kopia. Men S&W har några egna innovationer, bland annat för att ta bort slutstycket. Det speciella Timney-trycket för i-Bolten är också udda med snabbjustering i fyra förinställda lägen.
Bössan har potential att bli en riktig tätskjutare. 
Smith & Wesson i-Bolt är så pass intressant att den förtjänar en lite snyggare förpackning.

Smith & Wesson, legendarisk tillverkare av pistoler och revolvrar sedan 1852, är ett riktigt starkt varumärke bland svenska tävlings­skyttar. Utan uppehåll från Torsten Ullmans glansdagar har S&W även försökt slå sig in i studsarbranschen. Skillnaden är att den här gången sker det med i-Bolt, som är en egendesignad och egentillverkad bössa.

På 60-talet importerade S&W svenska Husqvarna-studsare i lite amerikaniserat utförande, som stämplades och såldes under eget namn. Med Husqvarnas bortgång rann förstås denna uppgörelse ut i sanden. Sedan dröjde det till 80-talet innan S&W försökte sig på samma sak. Den här gången med japanska Howa-studsare. Inte heller det blev särskilt långlivat.

Framstöt med studsare
Nu har S&W gjort en ny framstöt på studsarsidan.
För ett och ett halvt år sedan köpte S&W, som ett led i en expansionssatsning upp Thompson Center, känd tillverkare av enkelskottspistoler samt dito karbiner för tävling och jakt. 
Thompson Center har också fått ett visst renommé som tillverkare av bra pipor, något som S&W utnyttjar med nya i-Bolt. Det är nämligen Thompson Center som tillverkar piporna till denna studsare, vilket verkar lovande.
I reklamen för i-Bolt fokuserar S&W mycket på innovationer och nytänkande, något som i det här fallet kan te sig som lite missvisande. Det står nämligen ganska snart klart att i-Bolt i väldigt mycket är en ganska direkt kopia av Remington 700. 

Inget fel härma 700:an
Men det finns faktiskt sämre konstruktioner att kopiera. Skall man vara krass är det ju faktiskt så att de flesta studsartillverkare mer eller mindre skamlöst har kopierat Mauser under en stor mängd år.
Men i-Bolt är som sagt också försedd med en del alldeles eget smågodis. En detalj är att slutstycksspärr saknas, vilket kan skapa en del huvudbry. Stoppa gärna bössan i händerna på en oförberedd betraktare och be denne ta ur slutstycket.
I princip fungerar det som på gamla Husqvarna 1900. Avtryckarstångens upphak biter fast i slutstyckskroppen. Men till skillnad från 1900:an, där skytten trycker in avtryckaren för att få ur slutstycket, finns här inga spakar eller rattar alls att trycka på. 

Att dra i avtryckaren hjälper inte heller. 
I stället är slutstycket försett med ett längsgående spår vari upphaket löper. Detta är möjligt tack vare att slutstycket är av fulldiametermodell (fat bolt). 
I främre änden, strax före lås­klackarna, slutar spåret. Det är alltså där som slutstycket bromsas upp. 
Men cirka en centimeter längre bak gör spåret även en 90-graders avstickare åt vänster, och sedan åt höger igen, varpå ett annat spår leder till friheten.

Vid praktiskt hanterande innebär detta att man drar slutstycket hela vägen bak, trycker fram det cirka en centimeter, varpå skytten fäller ner slutstyckshandtaget åt höger cirka 60-70 grader. 
Vips, så kan man dra ur slutstycket rakt bakåt. 
Slutstycket installeras sedan förstås i omvänd ordning.  
Det är mycket smidigt när man lärt sig handgreppet och inte stör det vid praktiskt bruk heller. 

Kan spåra ur
Jag var lite orolig för att oavsiktligt köra fast med slutstycket vid repetering. Det har inte hänt mig, men missödet kan inträffa för den som har den fula ovanan att trycka nedåt/framåt på slutstyckshandtaget när man laddar om. Då går det faktiskt att spåra ur. Dags att lära om i så fall. 
Slutstycket är som sagt i fulldiameter, med tre låsklackar och cirka 60 graders öppningsvinkel. 
I övrigt ser det ut som på en 700, det vill säga fjäderbelastad utkastare, utdragare av Sako-modell och vettig konstruktion på gasevakueringen. 
Styrhylsan har signalstift och är blankblånerad, medan slutstycks­kroppen är titannitrerad. 
Nästa intressanta nyhet är trycket. I stället för att hitta på något eget har S&W anlitat Timney, känd tillverkare av eftermarknadstrycken, för att göra jobbet. 

Ställbart trycke

Timney hittade på ett trycke som är ställbart utifrån med hjälp av medföljande kort insexnyckel. 
Ställskruven sitter framför avtryckaren i varbygeln. Det intressanta är att bara vikten är ställbar. Dessutom går det bara att välja mellan fyra förinställda lägen från cirka 1 100 gram till 2 300 gram. 
Visst är det trevligt med ett ställbart trycke och visst håller Timney-trycket god klass. 

Jag kan även se fördelarna med en sådan här konstruktion, där justermöjligheterna är både förinställda och begränsade. Det innebär ju att det går snabbt att ställa om och att mindre tekniskt bevandrade men klåfingriga personer har mindre chans att göra bössan livsfarlig. 

Men samtidigt undrar jag – hur ofta ställer man egentligen trycket och kommer inte de flesta att direkt ställa det på lägsta inställningen? Och hade det i så fall inte varit bättre att sätta ställskruven lite mera skyddat inuti bössan?
Nå, det får den intresserade köparen själv avgöra. Ett rent och bra trycke är det i alla fall.

Säkringen löper linjärt, är distinkt och har tre lägen där mittenläget innebär att bössan är säkrad men kan plundras. 

Underbeslaget är av lättmetall och utformat i helmodell med två skruvar som håller fast det hela. Magasinsluckan är ledad och med spärren inuti varbygeln.

Weaver-skena på lådan
Lådan är från fabrik försedd med en Weaver-skena. Bra, då det sparar in någon krona för köparen och ger goda anpassningsmöjligheter för kikarmontaget. Skenan har dessutom ett till synes robust rekylstopp.
Likheterna med Remington 700 är många. Inte nog med att lådan är helt cylindrisk, framarbetad ur ett stycke stålstång, och att den har en lös rekylklack klämd mellan låda och pipa. Ytterprofilen verkar mycket likartad också. 
Faktiskt är det så 700-likt att ett par kikarklackar avsedda för just 700 verkar passa perfekt. 
Men inte heller detta skall ses som någon nackdel. Tvärtom gör det ju valmöjligheterna ännu större.
Som kolvalternativ till i-Bolt finns ännu så länge bara syntet, i svart eller kamouflage. 
Kolven verkar vara av ganska god kvalitet. Kolven är rimligt rigid och inte alltför bullrig. 

Bra bakkappa
Bakom den ur rekylsynpunkt trevliga bakkappan finns urtag för en rekyldämpare, som dock inte är framtagen än. 
Kolven är av monte carlo-modell, vilket kanske förvånar en smula. De flesta amerikanska tillverkare har nästan helt gått över till raka kolvar. Den här kolven är ändå av ganska moderat snitt. 
Normalt har jag lite svårt att ”klättra upp” på de extremare monte carlo-yttringarna. Ändå hade jag inga större problem att finna en vettig skjutställning med i-Bolt. 
Nätmönstret är också av ny modell och skall vara så att säga vasst åt alla håll. Man kan i alla fall snabbt konstatera att det ger bra grepp. 

Tunnaste kolvhalsen
Pistolgreppet är lite lustigt, dels för att det är ganska långt nerdraget och avslutas med en antydan till hästsko, dels för att den här bössan har den i särklass tunnaste kolvhals jag någonsin stött på hos en klass 1-studsare. 
Kolvhalsen är så tunn att jag nästan befarar att den skall gå av vid minsta belastning. 
Efter lite inkörning på testvapnet finner jag dock en viss finess med designen. Den tunna halsen innebär att även små händer enkelt når runt och fram till avtryckaren. Skyttar med större händer kan ta fatt längre ner om hästskon och således också få ett vettigt grepp.

Mekaniskt pålitlig
Mekaniskt verkar i-Bolt inte helt oväntat fungera som en Remington. Pålitlig alltså, men med egenheten att skytten, liksom på förlagan, får fylla magasinet med viss omsorgsfullhet. Det duger inte att helt vårdslöst bara trycka ner patronerna i magasinet lite hur som helst.
Precisionsmässigt har testvapnet ett par små egenheter. Den verkar ha viss potential för att skjuta små grupper, men helst med kall pipa. Profilen är förvisso ganska tunn, så det kan kanske ha sin förklaring där. 
De bästa treskottsgrupperna drar ner mot fina 15 millimeter med kall pipa. När pipan blir varm öppnar den upp lite grann. 
När femskottsserier skjuts har träffbilderna öppnats upp av rejäla stänkare. 
Något oroväckande först, men vid närmare studie av testvapnet visar sig förstocken klämma en del mot pipans vänstra sida. Det är troligt att felet ligger där. 
Lätt åtgärdat, men ett irriterande struntfel på en ny bössa.

Ynka tre kalibrar
Till en början har i-Bolt endast presenterats i en basmodell och ynka tre kalibrar. Jag måste erkänna att jag är lite besviken över att S&W valt att göra en så pass rå och bruksinriktad bössa. 
Jag hade förvisso inte förväntat mig någon lyxmodell som förstlingsverk. Men i direkt jämförelse med en Remington 700 i samma prisklass står sig i-Bolten bra. Åtminstone en modell med valnötskolv och lite snyggare blånering hade dock varit trevligt. I synnerhet som kompetensen säkerligen finns. S&W har ju på handvapensidan skärpt upp kvaliteten en smula, efter några lite magra år tidigare. 
Dessutom har S&W en så kallad Custom shop som förmår skapa en del trevliga vapen.
Men säkerligen är detta ett medvetet val för att sondera marknaden innan S&W satsar på fler modeller. 
Just den typen av studsare som nu lanserats säljer bra i hemlandet, där förstagångsköpare och entusiaster som gillar nytt gärna köper dylika vapen knippevis på den stora lågprisvaruhuskedjan Wal-Mart.
Säljer den bra lär vi få se fler modeller och kalibrar inom kort, och kanske även en kort låda. Det är den här studsaren värd. 
Jag tycker att Smith & Wesson i-Bolt är så pass intressant att den förtjänar en lite snyggare förpackning.
Vore jag på jakt efter ett bruks­vapen i form av en amerikansk standardstudsare skulle jag nog kunna tänka mig en i-Bolt. 
Om inte annat för att vara annorlunda!

Smith & Wesson i-Bolt

Pris: 7 600 kronor. Kalibrar:  .25-06, .270 Win och .30-06. Piplängd: 585 millimeter. Kolvlängd: cirka 345 millimeter. Vikt: cirka tre kilo utan kikare. Montage: Weaverskena från fabrik. Trycke: Direkttrycke från Timney med snabbjustering i fyra förinställda lägen. Magasin: Fast kryssmagasin för fyra plus ett skott. Ledad magasinsbotten.
Generalagent: www.svenskavapen.se