Burris-siktets mätförmåga inger stort förtroende. Men samtidigt väcks irritation över att det går ganska långsamt.
Burris-siktets mätförmåga inger stort förtroende. Men samtidigt väcks irritation över att det går ganska långsamt.

Billiga Burris och dyra Zeiss

Jakt & Jägare har granskat två kikarsikten med inbyggt laserinstrument för avståndsmätning. Billiga Burris får gå en match mot det betydligt dyrare Zeiss-siktet. Håkan Spuhr tar en titt både på både gammal och ny teknik för avståndsmätning och de två testade siktenas egenheter. Förutom priset är det även prestanda och användningsområden som skiljer sig kraftigt mellan det amerikanska och tyska siktet.

Så länge det har använts skjutvapen har det funnits ett stort behov att snabbt och enkelt kunna mäta avstånd. Egentligen är behovet mindre nu än vad det var förr eftersom dagens vapen skjuter bättre och betydligt rakare än vapnen gjorde för 100 år sedan.

Samtidigt är det nog så att vi har helt andra krav på oss idag att med ett skott lösa situationen utan missöden. Att undvika skadskjutningar och eftersök är viktigt.

Det har under en mängd år experimenterats och använts olika former av avståndsmätare. Inom jakten har mätarna varit väldigt ovanliga, men militärt har det varit mycket vanligt i många år.

Krävande lösningar

Fram till nyligen har det militärt framför allt använts avståndsmätare av koinsidenstyp, det vill säga att man tittade i vad som närmast kan liknas vid en kamerasökare. Genom att sammanföra två ihopspeglade bilder fick man fram avståndet. Men tekniken var mycket utrymmeskrävande och tung. Även om det har tillverkats mindre avståndsmätare är den optiska tekniken, dyr och bulkig.

När det gäller kikarsikten fanns aldrig möjligheten att göra den här typen av stora instrument. Andra lösningar måste utforskas.

Passade runt hjorten

Redfield hade för 30 år sedan ett system där skytten kunde justera riktmedlets storlek så att det passade runt hjorten.

Men hjortar kan skilja i storlek och sedan händer det att det jagas annat vilt, som är större eller mindre än hjortar. Då stämmer inget längre. Det var ett gott försök men knappast ett hållbart sådant.

Nightforce har länge haft ringar som vissa djurarter kunde passas in i. Dessutom finns mil dot-riktmedlet som är gjort för olika former av mätningar. Men hur det än är så är alla dessa typer av riktmedel krävande för skytten, som behöver mycket grundkunskap för att kunna använda tekniken.

Det första kikarsiktet som verkligen hade avståndsmätning var Swarovski LRS. Siktet introducerades för cirka 15 år sedan. LRS var ett laseravståndsmätande kikarsikte med några bra finesser men det hade också ett antal nackdelar. Siktet var både stort, klumpigt, dyrt (över 30 000 kronor vid introduktionen) och ganska dåligt ur hållbarhetssynpunkt.

LRS-siktet fanns inte i produktion så länge och lämnade snart marknaden. Men Swarovski visade i alla fall vägen för ny teknik.

Använder laser

Både Burris i USA och Zeiss i Tyskland har kommit ut med ett kikarsikte med laser för avståndsmätning. Förutom att priset skiljer dem åt kraftigt är det också stor skillnad både på prestanda och hur siktena är tänkta att användas.

Innan vi går för djupt in i tekniken är det bäst att reflektera över vad vi egentligen vill mäta och hur detta går till. Olika jaktformer ställer olika krav och ger olika möjligheter.

Aldrig fel att testa

Många anser säkert att: ”jag har inte behövt en mätare tidigare och skall inte ha en nu heller”. Det är förståeligt att jägare som skall bära på bössa, kikare, radio och allsköns prylar helt enkelt tycker att nu är det nog.

Men det är aldrig fel att testa en avståndsmätare bara för att se hur svårt det är att uppskatta avstånd med blotta ögat.

Oftast blir upplevelsen rätt omtumlande. Avståndsbedömning utan hjälpmedel kan verkligen bli dålig. Men det kan även bli lite kul att mäta upp avståndet där jaktkamraten förra året sköt bocken på 190 meter. Efter en mätning kan det visa sig att det bara var 110 meter.

Avståndsmätaren används på två sätt. Det ena är att sätta upp gränser för sig själv så att man exempelvis inte skjuter längre än på 100 meter.

Ett annat sätt är att långhållsskyttar kan vara säkra på att siktet är rätt inskruvat, eller att siktet hålls tillräckligt mycket ovanför målområdet.

Bra på nya pass

Själv använder jag främst avståndsmätare när jag sätter mig på ett nytt pass. Då är det bra att få ett begrepp om olika avstånd i skjutområdet och att sätta gränser för var viltet ska finnas vid skott.

Jag mäter väldigt sällan på ett djur. Oftast väljer jag olika former av landmärken i naturen. Sedan avgör jag om viltet är skjutbart efter var djuret står i förhållande till uppmätta landmärken.

Den här metoden är utmärkt vid alla former av vakjakt och att skjuta från olika pass. Men för till exempel smygjägaren eller bergsjägaren är det helt andra villkor. Den som går på jakt långa sträckor i bergig terräng vill gärna slippa en separat avståndsmätare i packningen.

Mätningen sker genom att siktet har en laser som skickar iväg en stråle. Laserstrålen studsar på målet och kommer tillbaka in i siktet. Tiden för detta mäts och omvandlas till ett avstånd.

För att spara vikt och volym låter man objektivet på kikarsiktet fånga in den studsande laserstrålen. I siktet finns en ”beamsplitter”, som skickar laserstrålen till mottagaren där tiden mäts.

Ett problem är ”beamsplittern” är att den inte kan skilja ljuset som skall nå skyttens öga från lasern. Därför skickar den kontinuerligt ljus till mätkroppen. Det innebär att den stjäl ljus som skulle nå ögat och skickar det istället till mätkroppen.

Förr stal en beamsplitter cirka 50 procent ljus men nu har man fått ner den siffran oerhört mycket. Zeiss uppger att det stjäls cirka 5 procent ljus, vilket i ljussammanhang inte alls är mycket.

Därför är det mycket intressant att jämföra siktenas mörkerprestanda. Det gäller inte bara en jämförelse av Zeiss- och Burris-siktet. Framför allt är det intressant att jämföra med vanliga sikten som saknar avståndsmätare.

Funkar bra i skymning

Det är mycket glädjande att konstatera att båda siktena hanterar skymningsförhållande mycket väl med tanke på förutsättningarna med beamsplitter. De flesta i testpanelen var överens om att de inte kunde se skillnad mellan de två avståndsmätande siktena och vanliga kikarsikten.

Vi har givetvis jämfört enklare saker som volym och vikt i tabellen i artikeln. Det gäller även prestandamässiga saker som ögonavstånd och synfält. Väl värt att tänka på vad beträffar synfältet är att det alltid står i direkt relation till ögonavståndet. Det innebär att ett långt ögonavstånd obevekligen alltid innebär att synfältet blir mindre än vad det hade blivit med ett kortare ögonavstånd.

Just synfält och ögonavstånd finns det många åsikter om – i synnerhet ögonavståndet. Själv har jag dock hellre kortare ögon-avstånd eftersom jag värderar synfältet väldigt högt.

I synnerhet vid skymningsjakten är synfältet av yttersta betydelse eftersom det hjälper till att hitta referenser till målet.

Inga ”shiftproblem”

Vi har även tittat närmare på eventuella ”shiftproblem”.

”Shift” är ett tråkigt fenomen som kan uppstå på kikarsikten av icke medförstorande typ. Det innebär att det blir en träfflägesförändring mellan olika förstoringsgrader.

Denna trista effekt kan uppstå väldigt olika i samma kikarsiktesserie och beror inte på något annat än ojämn tillverkning.

Men man skall ha klart för sig att det är oerhört små skillnader som gör att problemet uppkommer. Däremot kan shiftproblem inte uppstå på sikten med medförstorande riktmedel. Eftersom båda testsiktena är av icke medförstorande typ är de i riskzonen.

Därmed var det mycket glädjande att konstatera att inget av siktena hade några som helst shift-problem, utan de fungerade helt som det var tänkt.

Fakta Burris och Zeiss

Förstoring: Burris: 4-12×42, Zeiss: 3-12×56 (finns även 2,5-10×50)

Vikt: B. 750 gram, Z. 995 gram

Längd: B. 330 mm, Z. 360 mm

Belyst riktmedel: B. Nej, Z. Ja

Utgångspupill: B. 10,5-3,5 mm, Z. 14,7-4,7 mm

Synfält på 100 m: B. 7-2,5 m, Z. 12,5-3,5 m

Ögonavstånd: B. 76-89 mm, Z. 90 mm

Pris: B. 12 900 kr, Z. 31 000 kr

Kommentar till fakta:

Zeissen är som synes både klart större och tyngre, men har samtidigt betydligt större synfält, ljusintag, och ögonavstånd. Och priset ja, skillnaden är i största laget.

Zeiss levereras från april 2007 med en ny typ av låsbar kulbanekompensator (ASV) som kan förses med fem olika ballistiska skalor för olika kulbanor.

Zeiss Victory Diarange 3-12×56

Zeiss-siktet väger något mer än Buriss-siktet, men å andra sidan är det ett 56 millimeters-sikte och har fyra gångers förstoringsväxel jämfört med Burrisen som bara har en tre gånger-växel.

Zeissen är levererad med ett mycket tunt och fint riktmedel som bara syns i skymningsljus tack vare sin belysning. Belysningen är mycket bra och kan ställas ned otroligt lågt. De tunna linjerna i riktmedlet var mycket uppskattade eftersom de försvann i skummet. Därmed får skytten en mycket bra överblick över hela siktets bildplan.

Mätningen utförs genom att en knapp på siktets vänstra sida trycks in. Denna knapp har för övrigt en vänsterskytt inga större problem att komma åt med högerhanden.

Det uppmätta avståndet presenteras under bilden i kikarsiktet. Siffrornas röda belysning följer riktmedlets belysning och skytten behöver aldrig blir bländad.

Lysande bildkvalitet

Bildkvaliteten är som förväntat enastående. Skillnaden är tydlig när man börjar titta efter ordentligt. Vissa av testpersonerna trodde till och med att det inte är möjligt att båda siktena har lika stor förstoring eftersom de med Zeissen såg detaljer så mycket bättre.

Zeiss har motljusskydd som extra tillval. Det är ett nödvändigt extra köp som behöver göras. Ingen har nytta av världens bästa optik om motljusskydd saknas när siktet används i motljus.

För att kunna skjuta på längre avstånd har Zeiss-siktet en kulbanekompensator, som är en föregångare till ASV-kompensatorn.

Även med det här siktets kulbanekompensator kan skytten enkelt skruva in sig perfekt på det uppmätta avståndet. Skytten slipper alltså att kompensera långa avstånd med att sikta ovanför målet.

Det finns sju olika ringar på kulbanekompensatorn som det ska skruvas på för att kompensera den sjunkande kulbanan med hänsyn till bland annat kulvikten. Nackdelen med detta är att det tar lite längre tid. Å andra sidan är långhållsskytte och jakt inte någon stress-sport utan bör absolut utföras kontrollerat.

Zeissens mekanik är testad med en fyrkantskjutning. Det innebär att man skjuter en serie, höjer siktet, skjuter en serie till, skruvar det åt vänster och så vidare.

Till slut har man skjutit fem serier, varav den sista på samma ställe som den första om mekaniken fungerat som den skulle.

Bra precision

Med Zeissen var fyrkantskjutningen inget problem alls. Den sista skottserien kom tillbaka perfekt. Den kom faktiskt tillbaka tillräckligt bra för att räcka till ett direkt dödande huvud-skott på rådjur på 300 meter.

Sedan är det annan sak att man inte frivilligt avlossar sådana jaktskott, men möjligheten finns att klara extremt svåra omständigheter vid till exempel eftersök.

En stor fördel med förinställning med kulbanekompensator, istället för streckplattor, är att man inte behöver ta hänsyn till kikarsiktets förstoringsinställning. Skottet kommer teoretiskt att ta rätt i alla fall.

En nyhet som dessvärre inte finns på det här siktet är att Zeiss nu har kommit ut med nya rattar som låses med automatik direkt när de använts. Nyheten innebär att ratten måste lyftas för att kunna ändras igen. Naturligtvis skulle den nya rattfinessen ha funnits med på det här siktet.

De flesta var överens om att för deras jakt är en handhållen separat avståndsmätare att föredra om de ska köpa den här typen av utrustning. De som sysslar med bergsjakt eller långväga promenadjakter kan däremot ha stor nytta av dessa avancerade sikten.

Samtidigt är det många som inte skulle ha något emot att äga ett kikarsikte med avståndsmätare.

Historiskt sett kommer de här två siktena troligtvis att vara förövningar på vad som blir standard. I framtiden kommer de flesta jägare att ha ett kikarsikte med både belyst riktmedel och avståndsmätning.

Burris Laser Scope 4-12×44

Siktet har ett riktmedel som Burris kallar för ballistic plex. Det är alltså ungefär som ett duplexsikte med olika punkter på ”julgranen” för var skytten skall hålla på olika avstånd. Riktmedlet är inte belyst. Det känns som en klar begränsning vid skymningsjakten, i synnerhet som ballistic plex är ganska tunt.

Fördelen med denna lösning för att kompensera för olika avstånd är att den går mycket snabbt att använda.

Men nackdelen i ett sikte som detta, som har ett riktmedel som inte är medförstorande, är att siktet endast är rätt på högsta förstoringen. Skulle du av någon anledning ha siktet på nio gångers förstoring, och använda andra punkten för att skjuta ett skott på 200 meter, är sannolikheten stor att du skjutit sönder frambenen på viltet.

Fjärrkontroll

Mätningen av avståndet kan ske med att trycka in en knapp på siktet. Det går även att aktivera avståndsmätningen med en lös fjärrkontroll som fästs på framstocken. Denna separata fjärrkontroll var något som alla gillade i testpanelen. Däremot gillade ingen att fjärrkontrollen på framstocken har en röd, skarp lampa, som tänds rätt in i blickfånget när knappen trycks in.

Mätresultatet kan redovisas både i meter och yards. Däremot uppskattades inte alls redovisningen av mätningen i Burris-siktet.

Avståndet kommer upp i bilden, ganska högt uppe. Men intensiteten på belysningen går inte att reglera.

På kvällen, när det fortfarande är bra skjutljus, är belysningen klart bländande. Mörkerseendet störs och ljuset speglas i den övriga optiken.

Problemet är enkelt avhjälpt genom att strunta i att mäta i dåligt ljus. Det är ju hur som helst svårt för skytten att se riktmedlet i dåligt ljus.

Avståndsmätningen ger goda resultat och Burris-siktets mätförmåga inger stort förtroende. Men samtidigt väcks irritation över att det går ganska långsamt. Skytten får vänta på resultatet.

Burrisens bildkvalitet är inte dålig, men kan givetvis inte jämföras med den nästan tre gånger dyrare konkurrenten.

Siktet har ett stort grönt fält högt i bilden, vilket lätt uppfattas som mycket störande. Det är i detta gröna fält som avståndsredovisningen visas.

Skymningsmässigt är siktet ändå betydligt över förväntan med tanke på det låga priset.

Dessutom levereras Burris-siktet med motljusskydd, något som faktiskt är nästintill ett måste vid motljus. Alla har väl varit med om en låg sol som lett till att hela bilden i siktet blir gråvit. Det händer inte med sikten som har motljusskydd.

Testpanelens kommentarer:

Bengt ”Stampe” Wremerth:

Kul att prova de här siktena, men jag föredrar helt klart lös mätare istället. Burris vill jag inte ha, men Zeissen är fin.

Lars-Åke Pehrnov:

Man får vad man betalar för. Burrisen var klart sämre än Zeissen. Indikeringen på avståndet är skit i Burrisen och belysningen alldeles för stark. Trevlig lösning med en lös knapp för mätningen. Fördrar helt klart en separat avståndsmätare istället för ett mätande sikte.

Jonas Pålsson:

Kul att få prova lite olika lösningar. Själv skulle jag gärna ha Zeissen. Jag ogillar skarpt ”julgransriktmedlet” som Burris-siktet har. Det duger inte heller när det blir mörkt.

Patrick Svehög:

Själv fortsätter jag hellre med separat mätare, den fungerar ju dessutom på alla bössor och inte bara den man har avståndskikarsiktet på.