Boxlåsaren 310 gjorde succé

Vid den tiden tillverkade alla andra vapenfabrikanter hammerlessbössor på Anson & Deeley-system, vilket konstruerades redan 1875 i England. Systemet är både starkt och synnerligen enkelt med bara fyra arbetande delar, spännarm, hane, slagfjäder och avtryckarstång. 

Alla delarna ligger väl skyddade inne i lådan, eller baskylen efter Husqvarnas benämning. Det kallas i dagligt tal vanligen för boxlås. 

Husqvarna hade inte riktigt hängt med i utvecklingen av sina hagelbössor. De hade i början av 1900-talet fortfarande många hanbössor på programmet samt sidolåshammerlessen som byggdes på Sauer-ämnen. 

Runt 1910 presenterade emellertid Husqvarna en boxlåshagelbössa med modellbeteckningen 310. 10 står förmodligen för år 1910. 

Vid den tidpunkten (1904-1914) låg tillverkningen av Husqvarnas hagelbössor (brytvapen) på runt 5 000 per år. 

Av de ca 50 000 vapen som tillverkades 1904-1914 var endast 1 000 hammerless med sidolås. 

Hanbössorna dominerade helt. Internationellt såg det annorlunda ut. Här hade hammerlessgevären en betydligt större andel. Det var hög tid för Husqvarna att utveckla en egen hammerless.

Resultatet blev alltså modell 310. Det finns lite olika uppfattningar om hur den kom till. Till sidolåsbössorna köpte Husqvarna låda och låsar från Sauer & Sohn. 

Eventuellt köpte Husqvarna i början av tillverkningen även ämnen till 310-bössorna utifrån. Av vilka är i så fall okänt. 

I England, Tyskland och Belgien var det mycket vanligt att de olika tillverkarna köpte delar från specialister eller av varandra. Det är därför inte orimligt att även Husqvarna köpte ämnen de första åren för tillverkningen av 310-bössorna. Men egentligen är detta ointressant. Det väsentliga är det färdiga resultatet och 310 bössorna blev en lyckad satsning. 

Husqvarna satsade från början på ett system med en fångstång, eller säkerhetsstång som Husqvarna kallade det, som extra säkring. 

Den vanliga säkringen säkrar avtryckarna. Detta gäller alla versioner av 310-bössorna. Avtryckarstången på 310-vapnen är lagrad nedtill i lådan och fångstången upptill. Denna metod användes i England medan Sauer och andra tyska tillverkare lagrade avtryckarstången upptill och fångstången nedtill på bössor med fångstång. 

De allra flesta boxlåsbössor byggdes dock utan denna extra säkring. Här var Husqvarna ett föredöme.

Reglingen av piporna i lådan är den traditionella med dubbla pipklackar och regel som låser i båda. Greeners kryssbult är standard på samtliga modeller. Lyx, Eckermann och D-bössorna har dessutom sidoöron. 

Den första annonsen för Husqvarnas nya hammerless 310 är förmodligen från Svenska Jägareförbundets Tidskrift maj 1912. Här står bland annat följande: 

”En svensk jägare behöver ej numera köpa en utländsk bössa. Husqvarna Hammerlessgevär System Anson & Deeley öferträffas absolut inte i något afseende af de förnämsta utländska fabrikat, därför borgar den, trots skarpaste konkurrens, alltjämt ökade efterfrågan från utlandet. Tillverkas i olika förstklassiska utföranden med eller utan ejektor från kr. 165:- till högre pris.” 

Beträffande efterfrågan på Husqvarna-bössor från utlandet är det en intressant artikel i tidningen ”Från Skog och Sjö 1912”. Här skrivs om en jakt i Danmark där flertalet jägare med framgång använde Husqvarna-gevär. 

Vid lunchen mitt på dagen togs ett fotografi där de nedlagda hararna bildade ordet Husqvarna. Vidare skrivs att Husqvarna 1911 till en enda utländsk firma levererade ”ej mindre än 684 jaktgevär och nu i vinter har samma firma gjort en ny beställning på inte mindre än 244 hammerless med låssystem Anson & Deeley (modell 310).” 

Eftersom de levererades vintern 1911-12 måste de ha tillverkats 1911, vilket förmodligen var det första året då 310-bössorna fanns för leverans till kund.

Kanske var det Warszawa jägarsällskap som beställde dessa Husqvarna-bössor. Detta var en handelsfirma i Polen och i deras stora katalog daterad 1911-1912 presenteras modell 310 som en nyhet. De skriver följande: 

”Husqvarna har nu gett efter för de ständigt återkommande kraven från herrar jägare som önskar ett gevär utan hanar. Detta nya vapen kommer ovillkorligen att tillfredställa varje älskare av bra vapen och kommer säkert att skaffa sig samma goda rykte som de med hanar.” 

Husqvarna-bössorna var prissatta som motsvarande Sauer-modeller i katalogen. I denna står också att de med framgång sålt Husqvarna-vapen sedan 1904. 

Husqvarna hammerless modell 310 blev en framgång både i Sverige och utomlands. Under några år efter introduktionen ökade också antalet tillverkade vapen vid Husqvarna markant. Men första världskriget och depressionen gjorde att tillverkningstakten sjönk i slutet av 1910-talet och framåt. 

Från introduktionen och fram till runt 1950  tillverkades totalt cirka 21 200 modell 310 i olika versioner. Efter 1940 tillverkades inte många 310-bössor. Om vi delar upp tillverkningen på 30 år, 1910-1940, blir det i snitt 700 per år.

Dessutom gick det att få olika varianter på kolven, rak engelsk eller pistolgrepp. Båda gick att få med eller utan kindstöd, eller flygel som Husqvarna kallade det. 

Slutligen gick det att mot extra kostnad få ejektor. 

Husqvarna erbjöd enorma möjligheter att skräddarsy en bössa till mycket rimliga kostnader. Något liknande finns inte i dag.

En specialmodell var X, ett sportskyttevapen med B-gravyr som beskrivs enligt följande i en Husqvarnakatalog: 

”Tillverkade speciellt för skjutning å lerduvor och hava såväl baskyl som pipor betydligt förstärkta. Piporna hava båda extra stark trångborrning och äro tillverkade för synnerligen kraftiga laddningar. Patronlägen för 70 mm hylsor.”

Modell 310 Lyx var som namnet anger lyxversionen. 

Det innebar pipor av nickelstål, ejektorer, sidoöron, lyxgravyr, fint stockträ och extra fint arbetade delar och högsta finish in- och utvändigt. 

Lyxvapnen har också en radiell infräsning baktill på baskylen. 

Lyxgravyrerna finns i några olika versioner, dels ”ros och scroll”, större scroll samt på beställning kombination med djur och scroll.

Eftersom modellen tillverkades under lång tid, cirka 40 år, har de graverats av olika gravörer genom åren. 

Därför kan detaljer och utförande variera en del mellan olika exemplar. Men det var alltid de mest erfarna gravörerna som Sandström, Hallin eller Hans Svensson som graverade lyxbössorna. 

Tyvärr signerade de inte sina gravyrer. Det var först Hans Svensson som gjorde det på senare år. 

Eckermann är i princip en ograverad Lyx. Se den separata texten längre ner i artikeln om denna. 

Samtliga modeller, frånsett X som bara fanns i kaliber 12, gick att få i kaliber 12, 16 eller 20. Totalt tillverkades cirka 18 250 av de olika A-versionerna, vilket är 86 procent av totala antalet tillverkade 310-bössor. 

Den vanligaste versionen var 310 AS som tillverkades i cirka 9700 exemplar, varav 8 900 i kaliber 12. 

De olika B-modellerna tillverkades i cirka 1 340 exemplar och C-bössorna i cirka 530 exemplar. 

Av D-bössorna byggdes cirka 300 exemplar och X-modellerna i omkring 245 exemplar. 

Uppgifterna är hämtade från boken Husqvarna Hagelvapen. 

Det är alltid intressant att jämföra priser. Här har jag valt prislistan från en Husqvarna-katalog 1935. 

Den enklaste 310 A kostar 240 kronor, modell B 265 kronor, modell C 330 kronor. Modell D fanns bara med specialstål för 540 kronor eller med nickelstål för 600. 

För A-, B- och C-bössorna kostade specialstål 30 kronor extra och nickelstål 90 kronor extra. Ejektor kostade då 125 kronor, vilket var förhållandevis mycket. 

Husqvarna använde de pålitliga Southgate-ejektorerna i alla sina boxlåsbössor. 

Sportskyttebössan X med specialstål kostade 360 kronor och med nickelstål 420 kronor. Lyxbössorna hade en prislapp på 1 050 kronor och Eckermann 750 kronor.  

Jag har här redogjort för de 310-modeller som fanns i katalogerna. Därutöver finns det många avvikande exemplar, ofta specialbeställningar. 

Men en och annan bössa gick också ut ”bakvägen” och de kan ha sin egen specifikation. Bara detta är ett samlarområde. 

Annars räcker de katalogmässiga variationerna långt med de olika grundmodellerna, olika pipstål och piplängder, olika kolvar, kalibrar, med eller utan ejektor och så vidare. Det är inte svårt att komma upp i åtskilliga hundra varianter. 

Visst finns det 310-bössor som inte är alltför bra hopkomna och många är hårt slitna. Men det är ändå förvånande hur bra bibehållna de flesta gamla 310-bössorna från Husqvarna är trots flitig användning under många årtionden. Det visar att de byggdes av bra material och med omsorg.

Generellt är 310-bössorna välgjorda och helt i klass med motsvarande av utländsk tillverkning. De bättre modellerna är mycket fint gjorda. 

Jag har sett lyxbössor av mycket hög klass helt igenom. Många är gamla, en 1920-tals bössa är cirka 80 år gammal. Det har satt sina spår om vapnet har varit mycket ute i skogen. 

Men jag föredrar en fint sliten bössa framför en som är helrenoverad ”till nyskick” och kanske uppgraverad. 

Det är säkert många som gärna vill ha några trevliga gamla Hus-qvarna-bössor, men begränsningen i vapengarderoben tillåter inte detta. Det går fortfarande att få samlarlicens, men det är komplicerat. Dessa gamla handbyggda bössor är ett kulturarv som bör bevaras. 

Husqvarna Eckermann, eller 310m/E som är katalogbeteckningen, är en mytomspunnen modell. Den är inte helt ovanlig. Under åren 1918-1952 tillverkades cirka 320 vapen med kaliber 12. Tio vapen gjordes i kaliber 16 och 15 bössor med kaliber 20, alltså drygt ett hundratal fler än lyxversionen. 

Eckermann togs förmodligen fram för de jägare som ville ha det bästa från Husqvarna, men som inte var intresserade av eller ville betala för gravyr. 

Det är i stort en Lyx utan gravyr, men med några särdrag. 

Husqvarna beskriver den enligt följande i 1935 års katalog: 

”Å detta gevär, vilket är tillverkat efter anvisningar av Förste Hovjägmästare Erik von Eckermann, hava vissa detaljer kommit till utförande, vilka av framstående jägare erhållit de bästa vitsord. Sålunda äro – för att förhindra genererande ljusreflexer vid skjutningen – toplevernyckelns översida, överdelen av baskylen och stötbottnarna matthuggna. 

Vidare är kolvhalsens form snett rektangulär, varigenom gevärets rätta läge vid anläggningen lättare än eljest kan fastställas. Baskylens och varbygelns alla kanter äro mjukt rundade liksom ock mynningen å piporna. Övergången från patronlägena till loppen är särskilt långsluttande, varigenom rekylen minskas. Piporna äro försedda med Lymans dubbelkorn av elfenben. För övrigt är geväret ifråga tillverkat med största omsorg och av högsta kvalitet.” 

Vem var då denne Erik von Eckermann? 

Han föddes på godset Edeby i Södermanland 1858 och dog 1920. 

Han blev jägmästare och var en erkänt skicklig skogsman och inte minst jägare. 

Han blev styrelsemedlem i HM Konungens Jaktklubb 1911 och 1916 Förste Hovjägmästare hos Kung Gustaf V. 

Erik von Eckermann hade ett enormt tvådelat rött skägg och kallades därför av sina vänner för ”Waldteufel”, skogsdjävul. 

Hans stora erfarenhet av jakt gjorde att Husqvarna utformade en hagelbössa efter hans anvisningar och den fick sedan bära hans namn, von Eckermann.

Intressant nog finns denna första Eckermann-bössa fortfarande kvar i familjen Eckermann. Den är emellertid inte stämplad Eckermann utan 310 Lyx. 

Beteckningen 310m/E fanns inte eftersom denna första bössa kom till 1916. Eckermann-bössorna kom i produktion först 1918 enligt kataloguppgifter. Denna bössa kan därför ses som en prototyp. 

I Husqvarnas böcker finns endast följande antecknat om bössan: 

”Nr 96511, levererad 7/6 1916, 310L.” 

Bössan är fortfarande i bra skick med en del flamhärdning kvar i original. 

Jag fick möjlighet att fotografera den för ett tiotal år sedan och någon av bilderna visas här.