Kenneth Erikson gör en grovinställning av ett monterat rödpunkt-sikte.
Kenneth Erikson gör en grovinställning av ett monterat rödpunkt-sikte.

Bråda tider för Vikmyrabössans fader

På Vikmyra vapen i Kälarne, Jämtland, har Kenneth Erikson bråda dagar inför älgjakten. Nu, när anstormningen inför septemberjakten på älg är över, har han mer tid för olika custombyggen.

Vapensmeden Kenneth Erikson har ett aktat namn i jägar- och skyttekretsar och kallas Vapenskräddaren. Han är upphovsman till den så kallade Vikmyrabössan, en lätt specialbössa för älgjakt.

Många ledsnar på att släpa på tunga vapen i älgskogen. Detta är ett problem som borde lösas, tyckte Kenneth och började göra en ny studsarmodell. Den första gjordes på beställning till en hundförare.

Det blev en grov kaliber – .358 Winchester – med en Ruger-låda. En 50 centimeter lång och slank pipa svarvades och en smidigt tillskuren stock var ett måste.

Det hela blev mycket lyckat och Vikmyrabössan fick många efterföljare.

På senare år har Kenneth Erikson tagit fram en lättviktsstudsare, vars totalvikt med kikarsikte är 2,6 kilo.

Med en 16,2 gram tung 9,1 millimeters kula, som skickas i väg med en hastighet på 715 meter per sekund, blir det en potent älgvältare i lättviktsutförande.

Många är de hundförare och passkyttar som trycker en Vikmyra till axeln.

Vikmyra-bössan är numera egentligen beteckningen för ett custombygge av Kenneth Erikson.

Det kan handla om en mängd olika kalibrar, lådor, pipor och stockar, allt efter beställarens önskemål.

Trä- eller plaststock, rostfritt eller blånerat. Även när det gäller vapen märks olika modetrender.

Att bära ett vapen i rostfritt med kolv av plast har blivit en fluga. I alla fall då det gäller den yngre jägarkåren. Det ser för dj-ligt ut, tycker däremot den gamle passkytten med en trästocksoljad 8×57:a

Visst kan det vara bra med syntetstockar och rostfria pipor och lådor. Men det är viktigt att komma ihåg att även studsare i rostfritt måste rengöras och smörjas.

– Själv tycker jag det är en viss känsla med blånerade studsare, säger Kenneth Erikson.

– En träkolv behöver mycket omvårdnad, påpekar han. Många är de kolvar jag sett som aldrig fått en droppe stockolja. En uppmurknad eller sprucken stock gör många gånger vapnet farligt.

För några år sedan upptäcktes att kolvträet i nya vapen försämrats.

– Amerikansk valnöt hade kommit i skriket och visade sig inte hålla måttet.

– Europeisk valnöt håller betydligt bättre standard. Flera stora vapentillverkare köpte in sämre sorteringar valnöt.

– Jämfört med efterfrågan var tillgången på bra bitar minimal. Priserna trissades därför upp. Ett riktigt bra kolvmaterial kostade 10 000 kronor eller mer, säger Kenneth Erikson.

Standardbössor fick kolvar av ytveden.

Alternativet till en dålig trästock är förstås att satsa på en plast- eller laminatstock.

– Förr byggde man kanoter i två formar. Tidiga plastkolvar gjordes på liknande sätt.

– Man förfinade sedan metoden med att lägga in diverse armering som också fordrade plastinbäddning. Lägger man inte estetiska värderingar på det hela blir man nöjd, kommenterar Kenneth Erikson.

Funktionsmässigt är dagens plaststockar fullvärdiga alternativ till trästockar. På bruksvapen är plaststockar helt överlägsna då det gäller tålighet i regn och kyla och förmågan att inte förändra träffläget. Dessutom är plaststockar billigare.

– Det säljs en del nya vapen inför älgjakten. Det pratas mycket om björn. Många älgjägare uttrycker en viss rädsla inför ett eventuellt möte med denna bjässe. Därmed väljer många en grövre kaliber än tidigare, förklarar Kenneth Erikson.

När det gäller begagnatköp har den gamla potatiskastaren 9,3×57 fått en renässans. Det är ofta hundförare och de som tänker jaga vildsvin som fattat tycke för den gamla kalibern, som främst finns på gamla Husqvarna-studsare. Det innebär att det nu börjat bli svårare att hitta gamla, fina ”potatiskastare”.

Kenneths enträgna arbete genom åren med långa dagar, låg timpenning och små omkostnader har gjort att den lilla skogsbyn Vikmyra, strax utanför Kälarne, har placerat sig på jaktvapenkartan.

– Om bara tiden räckt till skulle jag ha hjälpt alla som hört av sig. Nu är det tyvärr många som varit här med sina klenoder bara för att vända om hem igen, säger Kenneth Erikson.