Vapnet introducerades 1912 och var konstruerat av Thomas Johnson. Vapnet är till ganska stor del baserat på den tidigare Winchester m 1897 som John Browning konstruerade och de är båda mycket välgjorda. Detta är Winchesters första hammerless-pump och egentligen deras första moderna sådana.
Modern 100-åring
Det är också intressant att konstatera att trots att det snart gått 100 år sedan vapnets introduktion är det egentligen bara omoderna när det gäller produktionskostnader.
Modell 12 är Winchesters näst mest producerade civila vapen och det har tillverkats cirka två miljoner vapen. Detta rekord slås inom Winchester bara av modell 94 som tillverkats i över fem
miljoner exemplar.
Take down-bössa
Speciellt för modell 12 (men även den tidigare 1897) är att det är en takedown. Det går alltså att plocka ner bössan likt en bryt-bössa på några få sekunder, vilket underlättar transporter betydligt.
Förutom att denna funktion är praktiskt är det naturligtvis en väldigt charmig lösning. Eftersom detta saknas på andra liknande modeller blir de flesta tilltalade av att pumpen går att plocka i sär så lätt.
Slamfire
En annan udda lösning med modell 12 är att den ger möjlighet att skjuta ”slamfire”. Denna egenskap har den gemensamt med den tidigare m 1897.
Om slamfire var en medveten finess för uppvisningar, eller om det bara blev så, vet jag inte. Men funktionen gör modell 12 till en av de snabbaste repetervapen överhuvudtaget tillverkade.
Genom att hålla inne avtryckaren och pumpa så smäller det varje gång slutstycket stängs.
Detta är inget som går att använda vid jakt, däremot var det uppskattat när det gäller vapnets militära bruk samt för uppvisningsskytte med trickskyttar.
Dessa trickskyttar var oerhört viktiga för Winchesters framgång och de turnerade över hela USA och visade upp vad man kunde göra med bössorna.
Många olika modeller
Det skiljer ganska mycket i vapnens hanterbarhet när man jämför modellerna.
En lång produktionsperiod med mängder av modeller och utföranden gör att vissa modeller är klart klumpiga och låga i kolven, medan andra är mycket smidiga och tilltalande.
Naturligtvis är vapnet inte marknadens lättaste eftersom man inte använt sig av andra metaller än stål i bössorna och det inte finns ett uns av plast i vapnet.
Modell 12 har tillverkats i ett mycket stort antal modeller, från väldigt enkla utan näthuggning och spång till fina tävlingsvapen med allt lulllull på och även riktigt pråliga graverade vapen.
Enklaste modellen
De enklaste hette ”Field model”, vilket är den enklare bössan på bilderna. Det fanns även gåsbössor, skeet- och trappbössor och ett mycket stort antal modeller.
1917 introducerades militärvarianten ”Trench gun”, som skiljde sig för de övriga genom 20” pipa, värmesköld över pipan samt bajonettfäste. Detta vapen hade sandblästrad finish.
Kort därefter introducerades ”Guard and Riot gun” och var i princip samma vapen men utan värmesköld och bajonettfäste.
Under första världskriget levererades cirka 15 000 vapen till amerikanska förband vid fronten som oftast använde dem i skyttegravarna. Även under andra världskriget levererades hagelgevär till fronten, cirka 80 000 vapen.
Väckte protester
Detta föranledde faktiskt officiella protester från tyskarna under första världskriget. De ansåg att det var inhumant att använda hagelgevär mot människor. Det är ju en intressant iakttagelse, i synnerhet när tyskarna själva använde senapsgas. Denna protest kom 1918 och Tyskland proklamerade även att de omedelbart skulle döda alla soldater som påträffades med hagelgevär.
USA svarade att det skulle innebära svåra vedergällningar. Men sedan kom krigsslutet och några avrättnings- eller vedergällningshistorier är inte kända.
Udda tradition
USA har för övrigt en udda militär tradition när det gäller hagelgevär och har använt hagelvapen i alla stora konflikter under 1900-talet.
Modell 12 har varit i aktiv tjänst så sent som under Vietnamkriget, men förmodligen även senare.
Vapnet tillverkades ursprungligen endast i kaliber 20. 1914 kom även kaliber 12 och 16 och senare även för kaliber 28.
Till en början var hagelpumparna avsedda för de korta 65 millimeter-patronerna, men från runt 1930 tillverkades vapnen även för 70 millimeters patronlängd.
Ändrad till 70-patron
Rätt många äldre vapen är konverterade till den moderna 70 millimeter-patronen men har man ett äldre bör man få vapnet
kontrollerat av vapensmed. Det har även gjorts ett antal vapen kamrade för 3” magnumpatroner.
Winchester tillverkade aldrig någon variant i kaliber 410 utan gjorde istället en nedskalad version av vapnet som modell 42.
Specialbeställningar
Vapnet tillverkades från 1912 tills massproduktionen stoppades 1963.
Efter 1963 har vapnet tillverkats på specialbeställning fram till fabrikens stängning i år. Anledningen till nedläggningen av modellen 1963 är att modell 12 är tillverkad i stål och kräver mängder av dyra maskinoperationer.
Tog död på m12
1950 kom Remington 870 ut på marknaden och den tog död på m 12-pumpen, då den var billigare och hindrade Winchester att höja priset till nivåer där det borde ligga med tanke på tillverkningskostnaderna.
I 1952 års Stoeger-katalog ”The Shooters Bible” kostar ”Field model”, som är en av de enklare, 98 dollar. Då kostade Remingtons motsvarighet 80 dollar.
1963, som var sista året för modell 12, kostade ”Field model” 110 dollar mot 90 för Remington-vapnet. Som prisjämförelse kostade Husqvarna 1640 Monte Carlo 140 dollar och Sako Forester 150 dollar.
På 1933 kom Winchester ut med modell 42 som var en modell 12 nedskalad till kaliber .410.
Ekonomimodell
Några år senare, 1949, kom modell 25 som var ekonomiversionen av modell 12, där bland annat takedown-möjligheten saknades. Denna var bara i produktion en ganska kort period och upphörde 1954. Modell 25 producerades endast i 88 000 exemplar.
Modell 1200 kom 1964 och ersattes av den sista pumpen, 1300, som kom ut 1981.
1300-pumpen producerades ända fram till att New Haven fabriken stängdes i år.
Jämför man de olika pumparna som Winchester haft i produktion står det snart rätt klart att modell 12 och 1897 är de absolut mest välgjorda.
Jag är faktiskt tämligen övertygad att modell 12 fortfarande hade varit i produktion om det inte varit för att den var för dyr att producera.
Skabbig bössa
Jag fick tag i en riktigt ful skabbjack till bössa, den såg rent ut sagt för jävlig ut.
Man hade slipat bort rost och rostporer med en rondell monterad på en borrmaskin och därefter kallblånerat, så den luktade skunk.
Eftersom lådan är ganska tung fräste jag ur den ungefär på samma sätt som stommen på en Mauser C 96-pistol. Den fullt trångborrade pipan kapades till 55 centimeter. Jag har därtill en lång och fullt trångborrad pipa till den, vilket kan vara bra i vissa fall.
Jag monterade sen en picatinnyskena på lådan.
Picatinny är en sorts militärstandard weaverskena där tvärspåren är kantiga istället för runda. Därmed passar nästan allt med weaverstandard på den skenan.
Praktiskt vapen
Vapnet är mycket praktiskt när jag hårdtestar ett sikte. Då går det att snabbt lägga iväg en massa hårt rekylerande hagelpatroner som dessutom inte kostar så mycket.
Dessutom är det rätt kul att skjuta med rödpunktsikte på trapbanan.
Winchester modell 12 har lika stort bruksvärde som vilken annan hagelpump som helst.
Vapnet är mycket funktionssäkert och går mycket sällan sönder.
För mig är det givetvis pumparnas pump.
Reservdelsmässigt är det naturligtvis inte helt enkelt. Men eftersom det gjorts så många vapen har företag som Gun Parts Corporation och Jack First i USA hyfsat med begagnade reservdelar.
Mitt eget vapen är från 1927 och det ända jag har behövt göra var att svarva ett nytt slagstift.
Ingen svensk kändis
I Sverige är inte modell 12 vidare känd eftersom den aldrig importerats i större mängder. Därmed är värdena ganska låga.
På auktionerna brukar man få dem för några få tusenlappar.
I USA däremot är de tämligen eftertraktade och säljs till högre priser. 5 000 kronor för en standardbössa får man nog räkna.
Udda varianter som är intressanta för samlare sticker iväg ordentligt prismässigt.