Men Martini-Henry-gevärens tillförlitlighet var betydligt sämre i Afrika, med fukt, smuts och värme.
Trots sina brister var vapnet i tjänst i brittiska armén i över 30 år. Därefter har Martini-Henry använts mycket av brittisk polis och hemvärnet.
Nästan alla studsarsystem, som har några år på nacken och blev vanliga för jakt, har en militär bakgrund.
För många är även den militära bakgrunden för en vapentyp en kvalitetsfråga, som visar hur pålitligt vapnet är vid olika omständigheter.
Den militära bakgrunden i många vapensystem är en del av historien. Därmed går det även att få veta mer om en vapentyps styrkor och svagheter samt bakgrunden till olika tekniska lösningar.
Byte av laddningstyp
I det militära var det vanligt att övergången från mynningsladdat till patronladdat innebar en konvertering av befintliga mynningsladdade gevär till patronladdade.
Här i Sverige hade vi kammarladdningsgevär modell 1864. Storbritannien hade sitt Snider-Enfield kammarladdningsgevär.
Det svenska kammarladdningsgeväret var ursprungligen ett mynningsladdat gevär modell 1860, som var konverterat till kammarladdningsgevär. Kammarladdningsgeväret hade en laddlucka in i pipan baktill vid hanen och laddades med papperspatron och lös tändhatt.
1867 antog Sverige Remington-geväret. Det var Sveriges första patronladdade gevär som var konstruerat från grunden som ett sådant.
Martini-Henry var Storbritanniens motsvarighet till Remington-bössan. 1871 antog Storbritannien den första varianten av Martini Henry-geväret.
Det var schweizaren Friedrich von Martini som förfinade grundkonstruktionen som Henry Peabody hade fått patent för 1862. Peabody-geväret påminner en del om Martini-geväret åtminstone utseendemässigt, bortsett från att Peabodyn har utvändig hane.
I de svenska och norska försöken till nytt armegévär 1866 och 1867, där remingtongeväret blev antaget, var Peabodyn den hårdaste konkurrenten.
Alexander Henry gav namn åt räfflingsmetoden i den ursprungliga varianten i kaliber .450.
Senare ändrades räfflingen i omgångar och därmed heter vissa vapen Martini-Metford och Martini-Enfield. En brittisk Martini-Henry har normalt sett sju vänstervridna räfflor medan en Martini-Enfield har fem vänstervridna. Martini-Metford har även den sju vänstervridna räfflor och dessa är betydligt lägre av polygonal typ. Polygonräfflan är betydligt rundare och blir därför betydligt enklare att rengöra.
Många varianter
Det finns en mycket stor mängd varianter på Martini-vapen och även en del olika kalibrar.
Bland de militära vapnen är det framför allt kaliber .577/.450 Martini-Henry samt .303 British.
Dessutom tillverkades lättare träningsgevär, så kallade Cadet rifles, framför allt i kaliber .310 Cadet. Men även andra idag helt utgångna kalibrar har använts.
Att det tillverkades speciella kadettgevär beror på att dåtidens kadetter ofta var 13-14 år och hade synnerligen svårt att hantera ett fullstort fem kilos armégevär.
Utöver Storbritannien har även Australien, Kanada, Turkiet och Serbien haft Martini-gevär i olika kalibrar och utföranden.
Brittisk polis och polisstyrkor i kolonierna har ofta haft Martini-gevär, framför allt karbiner.
Greener tillverkade även ett hagelgevär baserat på Martini-mekanismen för polisbruk i kaliber 14, för att ammunitionen inte skulle kunna användas av civilister.
Många olika fabriker har tillverkat Martini-mekanismer. Den troligen vanligaste var Royal small arms factory i Enfield som var britternas motsvarighet till Carl-Gustaf, alltså en statligt ägd vapenfabrik.
Dessutom har bland andra London Small arms Factory (LSA), Birmingham Small Arms factory (BSA), Greener och Westley Richards i England tillverkat gevären.
I Belgien tillverkade Francotte stora mängder Martini-gevär, såväl militära som civila vapen.
Hämmerli i Schweiz, som gjort sig kända för mycket fina tävlingsvapen, började sin bana med tävlingsgevär tillverkade med Martini-system.
Martini-mekanismer har varit vida använda på jaktvapen. Även Husqvarna tillverkade express-studsare i kaliber .450 express och .500 express på Martini-mekanismer.
Naturligtvis har det också förekommit mycket konverteringar på befintliga militärvapen till jakt.
Blev jaktvapen
Många av de stora kända engelska tillverkarna gjorde många jaktvapen, antingen på nytillverkade system eller på surplusdelar.
Martini-mekanismen var ofta använd på målskjutningsgevär i slutet på 1800-talet. Vanliga kalibrar var 8,15x46R samt 9,5x47R.
I Storbritannien tillverkade BSA stora mängder .22 korthållsgevär för tävlingsskytte med speciella nedskalade mekanismer. Dessa tillverkades fram till mitten på 80-talet och gick under benämningen BSA international. Dessa vapen har nu på senare år rönt ganska stor popularitet i USA.
Det fotograferade vapnet är en artillerikarbin i kaliber .303 british. Vapnet har en ägandemärkning från UVF, Ulster Volunteer Force, den protestantiska gruppen som bekämpat IRA och självstyret i Nordirland.
Striderna på Irland
Inför kommande inbördeskrig importerade UVF 20 000 gevär av olika typer 1914.
Bara några få år senare var inbördeskriget ett faktum.
1921 vann den irländska staten sin suveränitet över södra delen av Irland, medan brittiska staten behöll de sex norra landskapen, Ulster.
Det är om dessa sex landskap som IRA och UVF fortfarande slåss om, även om mycket av stridigheterna faktiskt handlar om makt, kriminella karteller och droghandel.
Martini kan för entusiasten fortfarande ha ett mycket högt bruksvärde, men för den måttligt intresserade är värdet otroligt lågt.
Perfekt pyrschvapen
För jägare kan den här enskottaren i kaliber .303 British i karbinutförande vara ett perfekt pyrschvapen.
Det har utomlands blivit mycket populärt att konvertera de lättare Martini-gevären i kaliber .310 Cadet till modernare kalibrar, som till exempel .222 Remington, och .357 Magnum.
Jag har träffat på äldre jaktvapen i kaliber 8,15x46R, som visserligen är en målskjutningskaliber. Men vapnets smidighet och lätthet har gjort det till en mycket trevlig bössa.
De större militära gevären i kaliber .577/.450 kan nog bara anses ha ett bruksvärde för den som är mycket intresserad.
Normalt sett är inte Martini-gevär försedda med kikarsikten. Men det går alldeles utmärkt att göra kikarmontage.
Eftersom patronen stoppas i bakifrån-uppifrån gäller det att bara se till att det finns tillräckligt med utrymme, så att skytten både får ner patronen och tummen eftersom patronen behöver tryckas in hela vägen.