Franska Chapuis är en stor producent av brytvapen, i synnerhet dubbelstudsare. En bock och en sida-sida utgör stommen i brytvapenproduktionen, som sedan delas upp i ett antal olika familjer.
Ugex, som synas här, får sägas vara basmodellen. Ug i Ugex lär för övrigt stå för ”utility grade”, vilket då bekräftar positionen som basmodell.
Ugex finns sedan i uppgraderade versioner. Rgex har finare trä och mera omfattande gravyr. Rex uppgraderar samma saker samt har falska sidoplåtar.
Afrikansk serie
Vidare har Chapuis en afrikansk serie. Naturligtvis är dessa vapen kamrade för grövre kalibrar, till skillnad från Ugex och dess syskon som är tillgängliga i mera europeiska kalibrar.
Slutligen har Chapuis även en customserie och allt detta upprepas sedan med bockdubbelstudsaren och vidare med hagelvarianterna. Utbudet är alltså stort.
Chapuis har varit i vapenbranschen sedan 1920-talet, och är numera en modern anläggning där de som många andra försöker kombinera hantverk med modern NC-produktion.
Numera, efter att man investerat i en modern maskinpark, lär alla delar tillverkas av Chapuis själva.
Tidigare var viss produktion utlagd på underleverantörer.
Chapuis äger även Manurhin, tillverkare av revolvrar för tjänste- och tävlingsbruk.
Med det modellutbud och den pris- och kvalitetsnivå Chapuis har valt är fransmännen naturligtvis en direkt konkurrent till bland annat Merkel och Krieghoff på den europeiska marknaden.
Chapuis Ugex är en snyggt formgiven bössa, det kan man konstatera direkt. Formgivningen är, med några smärre undantag, helt klart mer brittisk än kontinental, och det är mycket tilltalande.
Ett skarpare pistolgrepp och en förstock av lätt bäversvans på förstocken är väl de attribut som vid första anblicken skiljer den från en klassisk brittisk bössa.
Franska hyss
Men under skalet väntar en del franska hyss. Ni som har haft det tveksamma nöjet att få uppleva fransk ingenjörskonst via deras bilproduktion behöver inte springa mot dörren nu. Visst har Chapuis en del egna tekniska lösningar, men de är med franskt mått ganska sansade och faktiskt riktigt vettiga.
De viktiga skillnaderna upptäcks när vapnet tas isär. Vad som först kan tas för ett vanligt Anson & Deeley-system visar sig vara något annat.
Chapuis förregling sker med hjälp av två låsklackar. Normalt sitter ju dessa efter varandra, mitt under pippaketet. Hos Chapuis sitter de istället bredvid varandra, en under varje pipa. Dessa reglas sedan samtidigt av en enda bred låsregel i baskylens bakkant.
Mer vridstyv
Chapuis själva hävdar att det här systemet ger en ökad styvhet och större förmåga att bära vridkrafterna i skottlossningsögonblicket. Jag har ingen anledning att misstro detta, utan konstruktionen förefaller mycket riktigt att vara mycket vridstyv.
Förutsatt korrekt inpassning av delarna blir det svårt att skjuta en Chapuis glapp.
Vidare sitter mekaniken för de selektiva utkastarna i pipklumpen istället för, som mera brukligt, i förstocken. Vad anledningen är vet jag inte riktigt, men hur som helst fungerar utkastarna oklanderligt.
Den enda anmärkningen är i så fall att uppspänningen, som sker när bössan bryts, är en aning trög och gör bössan lite tungöppnad.
Troligtvis förbättras det en del med lite inslitning, men konstruktionen är sådan att bössan aldrig kommer att bli riktigt lättöppnad.
Bra trycke
Som standard utrustas Ugex med dubbeltrycke på blitz-system och 60-centimeterspipor.
Tryckena på testvapnet håller god klass, utan något överdrivet släp eller ojämnhet mellan dem.
Enkeltrycke kan beställas, liksom kortare pipor.
Att man valt att utrusta bössan med dubbeltrycke som standard ser jag som en självklarhet.
En självklarhet, åtminstone för mig, är även säkringen. Förutom att den är distinkt men lättmanövrerad är den inte automatisk. Den säkrar alltså inte av sig själv när vapnet bryts. En självklarhet på en dubbelstudsare, tycker jag, och inte bara i Afrika.
I en pressad situation och med en stressad omladdning följt av ett påkallat snabbt tredjeskott är det alltför lätt, även för en skytt tränad på säkringstypen, att glömma osäkra.
På den afrikanska kontinenten, där det finns gott om vilt som kan bita tillbaka, kan detta förstås innebära direkt livsfara.
Riktigt så illa är det ju inte här på hemmaplan. Men en ouppföljd påskjutning med påföljande eftersök kan vara nog så tråkigt, inte minst för viltet.
Till den som nu vill påpeka riskerna med att istället glömma att säkra efter laddning vill jag bara säga att man är väldigt fel ute i sitt säkerhetstänkande och sin vapenhantering om man över huvudtaget förlitar sig på säkringar och mekanisk automatik.
Den absolut viktigaste säkringen sitter, eller borde åtminstone sitta, mellan öronen!
Piporna är 60 centimeter långa som standard, men 55-centimeterspipor går som sagt att beställa.
Dyrare att reglera
Piporna är ihoplödda med spänger och reglerkil på traditionellt vis. Därmed blir det dyrare att reglera om för alternativ ammunitionssort än med de moderna gör-det-själv-system som används på sina håll. Men i gengäld är det mer stryktåligt och driftsäkert med den variant Chapuis använder.
En av dubbelstudsarens största egenhet är just känsligheten för ammunitionsval. Man ska ha bra mycket tur om piporna råkar samskjuta med en annan ammunition och kulvikt än den tillverkaren använt vid regleringen.
Vid beställning kan kunden förstås bestämma själv vad som skall användas. Omreglering görs av vapensmed. Jobbet innefattar omlödning och flyttning av kilen vid mynningen samt provskjutning. Det är en lite omständlig procedur som kan kosta en del pengar.
En annan egenhet med dubbelstudsaren är värmespridningen. Det är ovanligt att en dubbelstudsare skjuter på samma ställe mer än fyra snabba skott i rad. Det här är förstås egenheter som man får ta i beaktande innan man slår till och köper.
En dubbelstudsare har många goda praktiska egenskaper, men förvisso också dessa egenheter.
Passar det inte dig och din jakt, så köp för all del något annat.
Förresten är det här med värmespridning inget exklusivt för brytvapen. Det finns att antal modeller av halvautomatstudsare på marknaden som lider av samma problem i större eller mindre omfattning.
Klassiska expressikten
Ugex har nästan traditionella expressikten. Ett sikte med v-skåra på kvartsspång och ett pärlkorn utgör hårdvaran. Kornet är dock radiellt ledat, så viss höjdjustering kan utföras med hjälp av en skruv.
Siktbladet är genomskuret på baksidan och i bladet sitter en bit röd fiberoptik, som sticker upp lite ovanför bladet. Sålunda får man ett antal ”hjälplinjer” att titta på.
Riktmedlen fungerar bra att skjuta med. Men det justerbara kornet och den utstickande fiberoptiken gör utan tvekan riktmedlen känsliga för mekanisk åverkan.
Även om jag kan uppskatta att träffpunkten snabbt kan finjusteras hade jag kanske föredragit en mer robust konstruktion.
Kvartsspången är på modernt vis förberedd för vridmontage, så ingen som händelsevis vill montera kikarsikte skall behöva bli ruinerad.
Kolven är trivsam med en fin, om än inte spektakulär, bit valnöt och bra oljefinish.
Kolvryggen är rak med ett lätt fall på närmast brittiskt vis.
Kolven avslutas med en enkel, hård bakkappa. Skränkning och längd är ”lagom” tilltagna.
Pistolgreppet fungerar inte helt tillfredsställande för mig och mina korta fingrar. Greppet är både öppet och slutet på en gång, skulle man kunna säga.
I kolvhalsen är det mycket rakt och öppet för att sedan göra en skarpare sväng nedåt. Detta innebär att för oss korvfingrade kan det lätt bli lite väl långt avstånd till främre avtryckaren. Det gör dessutom att den modesta handutfyllnaden på pistolgreppet hamnar på fel ställe. Varför har man förresten handutfyllnad på en dubbelstudsarkolv? Det här är knappast någon banskyttebössa.
Förstocken är som sagt av lätt bäversvansmodell. Den ger riktigt bra kontroll över framänden och är inte alls estetiskt frånstötande.
Föredömligt enkla och trevligt utförda nätskärningspaneler pryder kolv och förstock.
Passningen mellan stock och baskyl upplevs som god. Stocken är dessutom fäst vid baskylen med genomgående kolvbult, vilket säkerställer god kontakt mellan de två och samtidigt drastiskt minskar risken för sprickor.
Däremot kan man, om man letar ordentligt och med hjälp av en bra ljuskälla, hitta ett par ställen mellan pippaket och baskyl där man kunde ha gjort lite noggrannare inpassning. Det är dock inget som bör störa bössans funktion eller driftsäkerhet.
Smärt baskyl
Ugex är till sina yttermått ett kompakt paket. En smärt baskyl och ett synnerligen slankt pippaket gör sitt till.
Viktfördelningen i bössan känns bra också. Med vikten mellan bägge händerna har man skapat ett påtagligt neutralt paket. Det är naturligtvis bra, även om man med viss omfördelning av vikten skulle ha fått en lite livligare bössa. Ugex känns lite död i svingen.
Nu ska det inte tas som någon stor kritik. Detta är ju dessutom till viss del subjektivt. Men jag saknar lite grann den där diffusa och svårbeskrivbara känslan av förighet.
Men på det stora hela är det en trivsam bössa att skjuta med.
Rekylen är, tack vare den vettiga stockningen, riktigt uthärdlig, även trots den hårda bakkappan.
Testvapnet är i kaliber 9,3x74R. Min axel har tidigare testade Merkel 141 fortfarande i blått och gult minne.
Men det är ingen fara. Ugex är betydligt mer förlåtande i rekylen än den i allt övrigt mycket trevliga lilla Merkel-bössan, som upplevs som bäst i 8x57IRS.
Jag kan för en gångs skull utropa att jag är en bättre skytt än Chapuis testskjutare! Det med vapnet bifogade inskjutningsprotokollet, gjort på 50 meter, är kanske inte så imponerande. Men det visar sig att test-ugexen är en riktig välskjutare. Den hade inga problem att hålla den berömda snusdosan med både två, fyra och sex snabba skott, när inte vapenredaktören slarvade. Och det får betraktas som mycket väl godkänt för en dubbelstudsare.
Köpvärd bössa
Jag tycker att Chapuis Ugex är en intressant och köpvärd bössa. Med hänsyn till byggkvalitet, konstruktion, hantverk och stil får man faktiskt rätt mycket vapen för pengarna. Valet mellan Chapuis och dess europeiska konkurrenter i samma prisklass känns inte alldeles enkelt eller självklart. Men i Chapuis modellflora är det just basmodellen Ugex som strålar klarast.
De finare modellerna från Chapuis ger, enligt min erfarenhet, mera prål och glitter men ingen direkt ökad kvalitet för det högre priset. Är man redo att betala mera för en dubbelstudsare finns det intressantare alternativ både i nytt och begagnat.
Men just Ugex ligger helt rätt i kvalitet kontra pris.
I skrivande stund har dock Chapuis en lite märklig sits i Sverige. Tyvärr måste man säga, för bössan förtjänar mer uppmärksamhet än vad den hittills fått.
Ett flertal grossister har under de senaste åren utropat sig som importörer av Chapuis, men det har inte varit långvarigt och få bössor har faktiskt synts till.
En av importörerna, Classic Vapen, säger sig i dagsläget inte lagerhålla Chapuis, men kan ta hem på beställning.
Värnamo Vapen tar då och då hem en ”egen” version av Ugex som kan vara värd att titta närmare på för den hugade.
Den som är sugen på ett projekt kan sannolikt också beställa en bössa direkt från Chapuis.
Chapuis Ugex
Kalibrar: .30-06, 30R Blaser, 7x65R, 8x57IRS och 9,3x74R.
Piplängd: 60 cm (standard) eller 55 cm.
Vikt: Cirka 3,2 kilo.
Riktmedel: Expressikten. Kornet är justerbart i höjd och siktet har fiberoptik. Kvartsspången är förberedd för vridmontage.
Nypris: Cirka 42 500 kronor beroende på tillval och utförande.
Importör: Osäkert i dagsläget. Classic Vapen tar hem på beställning. Telefon: 033-28 47 90.
www.classicvapen.com
Värnamo Vapen tar hem egna varianter. Priser från 38 000 kronor. Telefon: 0370-164 14.
www.varnamovapen.nu
Direktkontakt med tillverkaren Chapuis Armes kan också fungera.
www.chapuis-armes.com