Om ni tycker att ni sett den här bössan tidigare i tidningen är ni förlåtna. Hagelbockarna i serien Axis från Fabbrica Bresciana Armi, eller Fabarm till vardags, delar både konstruktion och form med tidigare testade bockdubbelstudsaren Asper från Fabarm.
Axis finns i tre grundutföranden och i kaliber 12/76. Standardmodellen heter Field 12. Dessutom finns lättviktsvarianten AL 12 och sportmodellen Axis Sporting. Vi har lånat Field 12 och AL 12.
Enkel och beprövad konstruktion
Axis bockkonstruktion är enkel och beprövad. Konstruktionen har funnits med på banan ganska länge, även om de är lite okända på vår marknad. Konstruktionen har diskuterats lite närmare i testet av Fabarm Asper.
Några saker är dock värda att nämna angående bössans konstruktion i allmänhet. Axis har en förregling som använder en fullbred låsregel i baskylens botten. Det är en enkel men stark och vid det här laget beprövad lösning. Axis har också ett mekaniskt rekylopererat enkeltrycke.
Ställbar avtryckare
Avtryckaren är ställbar i längsled i sex olika lägen. Det är en finess vi verkligen gillar, eftersom pistolgreppets form och storlek samt skyttens handskstorlek blir av mindre betydelse. Säkringen sitter i god ordning på kolvhalsen. Säkringen har en pipväljare i form av en vippknapp i säkringstangenten. Den som har skjutit med en Beretta känner igen systemet.
Utvändigt är baskylen behandlad med en titanbeläggning som används även av andra tillverkare, bland andra Blaser. Beläggningen sägs vara mycket nötnings- och korrosionsbeständig.
Justering mot glapp
Förstockslåset har en justerbar regling, vilket innebär att eventuellt uppkommet glapp skall kunna hållas i schack.
Nytt på Axis är Fabarms chokesystem, som börjar redan med piporna som kallas för Tribore.
Piporna är, skulle man kunna säga, uppdelade i tre sektioner förutom patronläget. Först finns en extra lång övergångskona från patronläget. Övergångskonan övergår i den långa cylindriska delen som är lätt överdimensionerad enligt ”overbore-principen”.
Slutligen finns en 20 centimeter lång svag strypning innan chokerna tar vid. Allt detta skall enligt Fabarm själva bidra till lägre tryck, lägre rekyl och förbättrade träffbilder.
Chokerna i sig är också intressanta. Trots att de inte är av utstickande modell är de hela 82 millimeter långa, vilket måste vara något slags rekord för invändiga choker.
Ska ge mindre randhagel
Vidare har de invändigt en ganska avancerad konisk form, vilken sägs ge mindre randhagel och dessutom vara synnerligen lämpligt för stålhagel.
Ett tekniskt sett hypermodernt pipset således, som inte behöver skämmas för sig ens i det fina och etablerade sällskap man konkurrerar med.
Utvändigt har piporna en ventilerad och lättrad spång som är 10 millimeter bred vid patronlägets början men snabbt konar ner till bredden 7 millimeter. Ett fiberoptiskt korn från LPA sitter monterat längst fram.
Modern design
Axis har, i likhet med dubbelstudsaren Asper, en mycket intressant och modern design. När förra testen gjordes var jag inte helt säker på vad jag egentligen tyckte om utseendet. Två tester och tre bössor senare måste jag säga att jag vant mig. Designen känns ganska fräsch. Traditionalisterna får förmodligen hicka av den, men strunt i det! Efter en längre tittsession har jag insett en finess med designen.
Alla de där flådiga kurvorna på baskyl och kolv fyller faktiskt en funktion. Med låsregeln i botten är Axis baskyl lite högre än på moderna konstruktioner med reglingen på sidan eller baktill.
Ögat blir lurat
Men Axis avancerade utvändiga formgivning bidrar faktiskt till att lura ögat. Baskylen upplevs som lägre än vad den faktiskt är. Visst är det trevligt med låga baskyler, men det har gått lite hysteri i millimeterjämförelser hit och dit. Browning har ju klarat sig ganska bra i alla år ändå.
Nåväl, Axis har alltså en avancerad formgivning. Det finns inget att direkt jämföra med på marknaden. Den som kommer närmast är väl i så fall Browning Cynergy, som har lite av samma formspråk.
Men designen har tyvärr nackdelar också. Hur fascinerande kurvorna på förstocken än är, så lyckas jag inte få till något riktigt bekvämt och naturligt grepp om förstocken, hur jag än försöker.
Med korta korvfingrar behöver jag ett tydligt och definierat greppområde för att trivas. Det finns inte på Axis förstock, om skytten inte håller väldigt långt bak. Kolven förefaller ha hederlig kvalitet. På testvapnen är kolven tack och lov oljad, istället för att ha utsatts för Fabarms Triwood-behandling.
Dåligt grepp i regnväder
Inte för att jag har något principiellt emot de här olika fuskådringarna, men det visade sig att den lackade ytan på dubbelstudsaren gav ganska dåligt grepp i regnväder. I synnerhet i kombination med det moderna laserskurna greppmönstret, som må vara designerfräscht men inte ger någon direkt grepphjälp.
Fabarm borde vid det här laget ha bytt ut de anskrämliga krysskruvarna, som håller bakkappan på plats. Det får faktiskt vara någon måtta på moderniteterna, även för mig.
Snyggt och oväntat
Snygg bakkappa
Bakkappan är för övrigt i trä. Det är ett snyggt och oväntat inslag mitt i allt det moderna. Sedan kan man ha olika åsikter om nyttan med träbakkappor. På en hagelbössa ger bakkappor i trä lika många för- som nackdelar.
Det är en rätt intressant och lärorik upplevelse att på skjutbanan ha direkt tillgång till två lika bössor när det gäller funktion och konstruktion, fast med olika vikt och balans. De små skillnaderna blir mer uppenbara, i synnerhet för en hageldilettant som undertecknad.
AL 12 är ett par hekto lättare än Fieldmodellen, och har även i det här fallet kortare pipor, 66 centimeter mot Field-bössans 71 centimeter. Balanspunkten på de båda bössorna är rätt likartad. Likaså är kolvarna identiska. Kolvar och pistolgrepp har för övrigt en bra utformning, med undantag för vad som sagts om förstocken.
Med lite olika fördelning av vikten blir skjutegenskaperna ganska olika.
Lättviktaren mer nervös
Lättviktaren är klart nervösare är stålbössan. Lättviktaren kräver i mitt tycke en bestämd sving och mer medveten styrning med förhanden.
Field-modellen å andra sidan beter sig lite lugnare. Den har mer självgång i svingen och är inte alls i samma behov av medveten och driven styrning av svingen. Välj bössa efter temperament och läggning!
Eftersom jag själv är av den sävliga typen skulle jag personligen välja Field 12 som jaktbössa, AL 12 är lite för lätt och yster för mig.
Nu är inte Field-bössan direkt någon klump den heller. Den blir knappast till besvär under jakten på grund av övervikt i alla fall.
AL 12 väljs med fördel av den som är liten och spenslig och har en mer aggressiv skjutstil, eller för all del av den som traskar miltals över fjällen på ripjakten. Där ser jag en jaktform som borde passa AL 12 alldeles utmärkt.
Bössorna fungerar rent mekaniskt mycket övertygande. Trycken är jämna om än lite tunga och med visst släp.
Ejektorerna är vältajmade på båda bössorna. Även om det inte är alldeles nödvändigt är det trevligt och betryggande att se tomhylsorna göra parhopp. På Fabarm Asper fanns lite problem med dubbleringar. Förvisso hände det bara med en ammunitionssort och det blev aldrig riktigt utrett vad det berodde på.
Fungerar utmärkt
Axis-bössorna har dock fungerat alldeles utmärkt, utan krångel med dubbleringar, pipväljare eller enkeltrycken.
Köpare av bössor med enkeltrycke bör dock vara medveten om att de kräver service för att vara tillförlitliga år efter år, oavsett vad bössan kostar. Det är nog den pryl på en så välförsedd hagelbössa som krånglar mest.
Kan Fabarm konkurrera med Browning och Beretta då?
Ja, det tycker jag. Kvalitet, finish och finesser ligger väl i paritet med prislappen.
Problemet torde väl inte ligga i Fabarms kvalitet eller pris utan snarare vara en fråga om marknadsföring och styrkan hos varumärket.
Fräsch och spännande bössa
Jag gillar Fabarm-bössorna. Visst skulle jag vilja ha en annan utformning på förstocken och nog borde Fabarm kunna kasta bort förrådet av krysskruvar, men i övrigt tycker jag det är en fräsch och spännande bössa.
FAKTA: Fabarm Axis Field 12 (AL 12)
Axis Field 12 är standardmodellen för jakt med stålbaskyl.
AL 12 är en lättviktsvariant med baskyl av lättmetall.
Pris: cirka 16 800 kronor.
Kaliber: 12/76.
Piplängder: 610, 660, 710 och 760 millimeter.
Vikt: 2,9-3,1 kilo (2,65-2,85 kilo).
Spång: 7 millimeter, ventilerad.
Kolvlängd: från cirka 360 millimeter. Avtryckaren ställbar i längsled i sex olika lägen.
Övrigt: utbytbara långa choketuber Fabarm Inner HP, fyra medföljer. Piporna gjorda enligt Fabarms Tribore HP system, vilket skall ge lägre rekyl, lägre tryck och jämnare träffbilder. Bössorna är provtrycka med 1 630 bar. Förstockslåsets inspänning är justerbar mot glapp. Baskylen är titannitrerad. Fabarm Axis finns även i sportingutförande.
Generalagent: Classic Vapen AB, telefon: 033-28 47 90.
www.classicvapen.com
