• Knivar_nu
Ett klistermärke med tillverkarens namn pryder förstockens undersida. Tycker man inte om det går det att pilla bort. Annars bidrar det och spången till snabbt igenkännande i folktäta situationer. ”Det känns ganska långt till avtryckaren. Jag gissar att den som mest uppehåller sig i skjutbänken eller på älgbanan inte kommer att älska det.” Järnsiktena har placerats ovanpå spången. Dessutom är de höga i sig själva. Det gör att riktmedlen fungerar även med höga klackar som Leupold och Redfield. Rejäla och lättriktade öppna riktmedel. Låsskruvarna på siktet skulle jag dock vilja säkra med Loctite. Jag skulle också gärna se att siktet belastades hårdare mot justeringen. En tveksam magasinsfjäder och en skarp övergång mellan magasin och matningsramp gjorde att sista patronen inte ville med upp, oavsett kultyp. De två övre träffbilderna visar exempel på problem med höjdledsstänkare. Den undre är resultatet av 2x5 skott i snabbast möjliga tempo på 40 meters avstånd. Det är bra öppna riktmedel, även om siktet känns lite flaxigt. Glapp i inpassningen kan ställa till problem. Det löses enklast med en plastbäddning. Ett bra trycke sitter på från början, riktigt bra till och med. En kompakt och smidig studsare, men ingen lättviktare. Skjutegenskaperna matchar namnet. En tjock men fast bakkappa ger bra grepp i axeln och tar dugligt emot rekylen. I och för sig finns det ingen anledning att frukta rekylen från en .308, oavsett bakkappa. En rak kolv med mycket måttligt fall fungerar med både kikare och de förhöjda järnsiktena. Den här bössan skall skjutas med öppna riktmedel eller lågförstorande kikare med litet objektiv. Åtminstone om man vill ha ett lågt montage och järnsiktet i behåll. En Sightron SII 2,5-10x32 i mediumhöga ringar fungerade bra. Fasta magasin och ledade magasinsbottnar är alltid att föredra framför löstagbara dito. Pistolgreppet har en lite speciell form som kan kännas lite konstig först. Vid realistiska skytteövningar känns det bättre.

Gjord för snabba skott

Vapen och utrustningPublicerad: 2008-03-07 11:27

Guidebössan från Remington går riktigt bra att skjuta snabba skott med. Trycket är mycket bra och den ventilerade spången ger fin balans. Dessutom gör spången att de öppna riktmedlen syns trots den kikaranpassade kolvhöjden. Svårigheter med patronmatningen irriterar dock. Dessutom blir det höjdledsstänkare på tavlan. För att få bättre precision behövs antagligen en plastbäddning.

Ett klistermärke med tillverkarens namn pryder förstockens undersida. Tycker man inte om det går det att pilla bort. Annars bidrar det och spången till snabbt igenkännande i folktäta situationer.

Den här studsaren föddes egentligen första gången 1965 som modell 600. Som modell betraktat får den betraktas som nyskapande. Den var till och med kontroversiell med sina kompakta mått. Remington-bössan har 46 centimeter kort pipa, höga riktmedel, ventilerade spång av plast och laminatkolv. Mekanismen var också ny – och en kompakt sådan.
Tillsammans med bössan introducerades även ett par nya kalibrar, 6,5 mm Remington Magnum och 350 Remington Magnum. Den sistnämnda representerade också ett nytänkande. Kort och knubbig skulle den, precis som studsaren, kunnat ha blivit uppfunnen idag när kortknubbiga magnumpatroner är högsta mode.

Före sin tid
Men Remington tog antagligen ett lite för långt kliv förbi sin samtid. Vapnet blev ingen försäljningssuccé och försvann från marknaden redan 1967. Patronen levde vidare till 1971 i modell 660, en något mer konventionell bössa.
Då ersattes hela konceptet med modell 600 Mohawk, en liten nätt studsare tillgänglig bara i lättare kalibrar upp till .308 Win.
I USA finns en liten men styvnackad klick användare som alltid har hyllat den ursprungliga modellen och patronen.

Bär alltid bössa
De främsta entusiasterna är jaktguider och liknande, som har anledning att vistas mycket i skog och mark och som alltid bär på en bössa. Tydligen var det en högröstad grupp. En bit in på det nya millenniet återintroduceras både bössa och patron.
Nu är det inte riktigt samma vapen det rör sig om. Hjärtat i konstruktionen är numera mekanismen från lilla smidiga modell Seven, vilket i och för sig inte är någon nackdel. Det är en snyggare och mer praktisk mekanism än gamla 600.
Ni som har erfarenhet av Mohawk vet kanske vad jag menar. Ingen kommer väl att sakna det felböjda slutstyckshandtaget, den aviga slutstycksspärren eller vapenhistoriens kanske fulaste underbeslag, i plast dessutom.
Bortsett från mekanismen följer dock den nya versionen, nu kallad 673 Guide Rifle, samma mönster som tidigare. 350 Remington Magnum är också tillbaka. Nu tillsammans med 6,5 mm Rem Mag, .308 Win och 300 RSAUM.
Piplängden har förvisso ökat till 56 centimeter, men den har fortfarande den ventilerade spången med sina förhöjda öppna riktmedel i behåll. Så även laminatkolven.
Pipan är inte synnerligen tunn. Tillsammans med spång och laminatkolv gör det att vapnet väger mer än vad ögat kanske först säger.

”Det känns ganska långt till avtryckaren. Jag gissar att den som mest uppehåller sig i skjutbänken eller på älgbanan inte kommer att älska det.”

Stockningen är amerikanskt normal med hög och rak kolvkam samt kindstöd och en flatbottnad normalslank förstock.
Det som är lite annorlunda är pistolgreppet. Greppet är kort, lågt och tunt samt utan handutfyllnad. Det känns ganska långt till avtryckaren.
Jag gissar att den som mest uppehåller sig i skjutbänken eller på älgbanan inte kommer att älska det. Jag kände mig själv skeptisk till en början, men det visar sig att vid mer dynamiska skjutövningar fungerar det alldeles utmärkt.
Finishen på trä och metall håller Remington-standard, det vill säga okej men inte mycket mer. Undantaget är aluminiumunderbeslaget, som har en lite trist finish med dragning åt apelsinskalshållet.

Järnsiktena har placerats ovanpå spången. Dessutom är de höga i sig själva. Det gör att riktmedlen fungerar även med höga klackar som Leupold och Redfield.

Egen karaktär
Den ventilerade spången ger bössan en mycket egen karaktär och det blir inte bara en gimmick. Spången bidrar med några gram extra vikt på rätt ställe. Bössan har i mitt tycke bra balans för snabba, oväntade skott.
Dessutom innebär spången att de öppna riktmedlen fungerar skapligt ihop med den kikaranpassade kolvhöjden. Riktmedlen sitter så pass högt att skytten även ser dem över högbyggda baser typ Leupold och Redfield.
Att montera kikarsikte på den här studsaren är dock inte helt utan huvudbry. Spången och siktet sitter i vägen nämligen. Den som vill ha ett lågt montage är hänvisad till lågförstorande kikare med rakt eller litet objektiv.
Går man upp lite i kikarstorlek måste främst siktet tas bort. Det kan ändå sluta med att spången är i vägen, även med höga ringar.
Nå, nu spelar det ingen roll egentligen. Syftet men det här vapnet är inte nattvak utan snabbskytte. En liten kikare är nog vad som bäst hör hemma här.

Rejäla och lättriktade öppna riktmedel. Låsskruvarna på siktet skulle jag dock vilja säkra med Loctite. Jag skulle också gärna se att siktet belastades hårdare mot justeringen.

De öppna riktmedlen är stora och lättskjutna. Siktet sitter laxat i spången och är justerbart i höjd och sida. Siktet kan möjligen kännas lite flamsigt byggt, med låsskruvar för laxen och justeringarna. Tyvärr är det heller inte tillräckligt med spänst i sikteskroppen för att den ska hållas ner på ett tillförlitligt vis mot pipan, vilket är mindre bra. Fast så länge som alla skruvar är åtdragna uppfyller järnsiktena sitt syfte. Vore det min bössa skulle jag dock förse låsskruvarna och skruvarna som håller spången med lite Loctite.
Något jag aldrig lärt mig uppskatta hos Remington är deras magasinslösning, eller snarare dess genomförande. Egentligen är det inget fel på själva konstruktionen, snarare vad Remington gör med den. Jag tycker det blir alldeles för mycket tråcklande när man laddar en Remington-studsare.
Patronerna skall pillas ned med noggrannhet och ligga exakt rätt i höjd och sida. Annars får man strax matningsproblem.
Jag upplever problemet som mer tydligt just i testvapnets kaliber, .308 Win. Men det är kanske en vanesak. Jag har förvisso mera erfarenhet av Mauser-systemet, där man kan vara rent av slarvig när man laddar.

En tveksam magasinsfjäder och en skarp övergång mellan magasin och matningsramp gjorde att sista patronen inte ville med upp, oavsett kultyp.

Matningsproblem
Tyvärr uppvisade testvapnet ett par problem på skjutbanan. Det första var just matningssvårigheter. Sista patronen i magasinet ville inte låta sig matas in i patronläget. Ett fel som tyvärr är alltför vanligt på nya studsare i alla möjliga och omöjliga prisklasser.
Det provades med allehanda spetsiga och trubbiga projektiler, men problemet kvarstår. För att få i sista patronen måste man först trycka ned bakkanten på patronen lite, innan man stänger slutstycket.
Problemet verkar bero dels på en något trött magasinsfjäder, dels på en dum kant i övergången mellan magasinslåda och matningsramp. Högst sannolikt är det lätt att åtgärda och just därför känns det extra onödigt.
Det andra problemet är precisionen. Remington, oavsett vad man tycker om deras bössor i allmänhet, lyckas ofta producera studsare som skjuter riktigt bra direkt ur kartong. Delvis beror detta naturligtvis på den produktionsvänliga konstruktionen av mekanismen.

De två övre träffbilderna visar exempel på problem med höjdledsstänkare. Den undre är resultatet av 2x5 skott i snabbast möjliga tempo på 40 meters avstånd. Det är bra öppna riktmedel, även om siktet känns lite flaxigt.

Sprider skotten
Testvapnet bedömer jag också ha god precisionspotential. Bössan skjuter nämligen riktigt bra. I sidled. Däremot lider den lite av vertikalspridning.
Normalt sett skulle jag kanske ha anklagat ammunitionen för hastighetsvariationer, eller kanske skytten för ojämn rekylupptagning. Men då fler än en skytt har provat, och ett avsevärt antal olika ammunitionssorter har provats, kan vi nog utesluta de felkällorna.

Glapp i inpassningen kan ställa till problem. Det löses enklast med en plastbäddning.

Det visar sig att metallens inpassning i laminatkolven lämnar en del övrigt att önska. Med lådskruvarna och underbeslaget urtagna är där ett ganska rejält axiellt spel mellan metall och trä. Det är troligen här problemet ligger. Ett problem som i så fall enkelt löses med en plastbäddning. Egentligen ett struntfel igen alltså.
Förutom stänkarna i höjdled verkar testvapnet som sagt ha goda förutsättningar för välskjutning. Dessutom verkar det ganska okänsligt för ammunitionstyp. Likartade resultat har erhållits med i princip all testammunition.
I övrigt är bössan trevlig att skjuta med. Det är ett kompakt paket, som kanske väger lite mer än vad det först ser ut för. Bra balans för ändamålet ger en driven anläggning och sving. Ergonomin tillåter effektivt skytte både med kikare och de öppna riktmedlen.
Bra stockning och bakkappa, kombinerat med testkalibern 308, ger ett vapen man kan hamra på med hela dagen på skjutbanan utan större ansträngning.

Ett bra trycke sitter på från början, riktigt bra till och med.

Riktigt bra trycke
Vidare har den ett riktigt bra trycke. Kort, rent och lagom tungt för en jaktbössa.
Hade det inte varit för det strulande magasinet hade nog 673 Guide Rifle fått fem stjärnor för skjutbarheten, för den är både trevlig och lättskjuten.
Nu är det här kanske inte en bössa för alla. Det krävs ett visst mått av våghalsighet för att dyka upp första älgjaktsmorgonen bärande på en bössa med ventilerad spång. Somliga tycker nog att den ser konstig ut.
Själv tycker jag att guidebössan ser positivt uppkäftig ut. Det är heller ingen risk att man tappar bort den bland alla andra monotont likartade bössor i vapenstället vid älgbanan.

Remington 673 Guide Rifle

Pris: 10 295 kronor.
Piplängd: 56 centimeter.
Kolvlängd: cirka 34 centimeter.
Hel längd: cirka 105 centimeter.
Vikt: cirka 3,4 kilo.
Kalibrar: 6,5 mm Rem Mag, .308 Win, 300 RSAUM, 350 Rem Mag.
Generalagent: Jaguargruppen, Torsbo Handels AB
tel: 0321-740 40.
www.torsbohandels.com

En kompakt och smidig studsare, men ingen lättviktare. Skjutegenskaperna matchar namnet.

En tjock men fast bakkappa ger bra grepp i axeln och tar dugligt emot rekylen. I och för sig finns det ingen anledning att frukta rekylen från en .308, oavsett bakkappa.

En rak kolv med mycket måttligt fall fungerar med både kikare och de förhöjda järnsiktena.

Den här bössan skall skjutas med öppna riktmedel eller lågförstorande kikare med litet objektiv. Åtminstone om man vill ha ett lågt montage och järnsiktet i behåll. En Sightron SII 2,5-10x32 i mediumhöga ringar fungerade bra.

Fasta magasin och ledade magasinsbottnar är alltid att föredra framför löstagbara dito.

Pistolgreppet har en lite speciell form som kan kännas lite konstig först. Vid realistiska skytteövningar känns det bättre.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB