Kombivapen, speciellt drillingar, har alltid varit en tysk specialitet. Därför var det naturligt att det tyska flygvapnet, Luftwaffe, valde en drilling att ha med som överlevnadsutrustning på flygplanen. Det var tänkt att flygarna skulle använda drillingen för jakt efter matnyttigt vilt om de tvingades nödlanda i ödemarken till exempel i Afrika.
Luftwaffe valde en enkel och robust drilling från Sauer & Sohn, det var deras modell 30. Det är en standardtyp som i princip alla tyska vapenfabrikanter tillverkade.
Byggd på Blitzsystemet
Drillingen är byggd på Blitzsystem, vilket innebär att samtliga tre lås placerats på avtryckar-plattan bakom baskylen. Märkligt nog började Sauer tillverka denna drillingtyp först 1930, därav modellbeteckningen 30.
Sauer hade ofta introduktionsåret som beteckning.
Tidigare hade Sauer bara tillverkat handrillingar och hammerlessdrillingar med sidolås. Deras första hammerlessdrillingarna kom redan på 1890-talet.
Orsaken till att Sauer började tillverka dessa enklare Blitzdrillingar var förmodligen de dåliga tiderna efter första världskriget. De behövde helt enkelt en billigare drilling att sälja.
Sauer modell 30 som förlaga
Sauer modell 30 användes som förlaga när drillingtillverkningen kom igång i Suhl efter andra världskriget. De såldes som Sauer, Merkel, Simson med flera av de gamla tyska namnen.
Det är först på senare år som de har modifierats med separat kulspänning och gjorts om något för att bättre passa för modern, automatiserad tillverkning.
Luftwaffes Sauer modell 30-drillingar var helt i standardutförande. Kalibrarna var alltid 12/65 i hagelpiporna och 9,3x74R i kulpipan. Den kulpatronen gjorde det möjligt att fälla även afrikanskt storvilt.
Drillingarna testsköts också och protokollet levererades med drillingen.
Koffert med extra utrustning
Det intressanta med Luftwaffedrillingarna är utrustningen som de levererades med. Drillingen låg i en vattentät mörk-grön aluminiumkoffert som innehöll följande: Bruksanvisning, kolv med mekanism, pipor med framstock, rengöringsutrustning som bestod av tredelad putskäpp, en flaska rengöringsolja, två rengöringsborstar för hagelpiporna, en oljeborste för hagelpiporna, två rengöringsborstar för kulpipan, en oljeborste för kulpipan samt gevärsrem.
Där fanns också ammunition, 25 hagelpatroner kaliber 12/65 med hagelstorlek 3,5 millimeter, 20 Brennekepatroner 12/65 samt 20 kulpatroner 9,3x74R med H-mantelkulor.
Civil version tillverkades
Nyligen har det kommit fram något exemplar av Luftwaffedrillingen i Leicht-Stahlutförande. Sauer tillverkade en civil version av modell 30 och 32-drillingarna med baskylen i Leicht Stahl, vilket var ett höghållfast Kruppstål.
Baskylerna bantades och piporna kortades till 60 centimeter. Vikten för en sådan drilling i kalibrarna 16-16-8x57IR var endast 2,8 kilo.
De tillverkades i civilt utförande endast i kaliber 16. Kulpipan gick att få upp till 9,3×74. Om Luftwaffedrillingen i lättstålutförande var i kaliber 12 eller 16 vet jag inte.
Det finns ingen absolut sanning, oavsett om det gäller vapen eller något annat. Det finns kataloguppgifter med specifikationer, artiklar med faktauppgifter och så vidare. Men förr eller senare dyker alltid upp något som avviker från detta. Så är det även med Luftwaffedrillingarna. Exemplaren med Leicht Stahl har inte varit kända förrän nyligen. Om några år är säkerligen en del av uppgifterna i denna artikel inte riktiga. Det har då kommit fram nya uppgifter.
För mig är mycket av tjusningen med jaktvapen att det kommer fram nya fakta. Det finns alltid något att lära.
Jagade med Hermann Göring
Mannen bakom Luftwaffedrillingen var förmodligen generalöverste Ernst Udet, som var chef för den tekniska avdelningen på Reichluftfart Ministerium. Där hade han ansvaret för Luftwaffes beväpning och utrustning.
Han var själv ivrig jägare och jagade även tillsammans med Hermann Göring, som var högste chef för luftstridskrafterna.
Det kan nämnas att Ernst Udet också jagade tillsammans med Bror Blixen i Östafrika i början på 1930-talet.
Bror Blixen arbetade där som PH, proffessional hunter, och ansågs vara en av de allra bästa med både kungligheter och kända finansmän som kunder.
Fick skjuta en buffel
Ernst Udet arbetade då som flygare åt ett filmbolag som filmade i området, och han ville skjuta en buffel. Det var Bror Blixen som fick uppdraget att hjälpa honom. Det blev en dramatisk jakt som slutade med att Ernst Udet fick skjuta en buffel med horn som mätte 122 centimeter mellan hornspetsarna.
Förmodligen var det Ernst Udets jaktintresse som gjorde att en drilling valdes som överlevnadsvapen för vissa flygplan, till exempel störtbombplanet Stuka. I första hand var drillingarna tänkta för ökenkriget i Afrika, men förekom även på andra fronter.
Tänkt för Afrikbruk
Den relativt kraftiga kulpatronen 9,3x74R samt att Brennekepatroner ingick i utrustningen i kassetten tyder på att det var Afrikakriget som var det viktigaste användningsområdet för drillingarna.
Sauer & Sohn hade en stor tillverkning av militära vapen men Luftwaffedrillingarna beställdes hos Sauers jaktvapenavdelning. De tillverkades med samma höga precision och finish som de civila drillingarna.
Det finns varierande uppgifter om antalet tillverkade Luftwaffedrillingar. Tidigare angavs cirka 1 200 exemplar. Men när arkiven i Suhl blev offentliga för något år sedan kom nya uppgifter i dagen.
Beställningen krympte
Jim Cate från USA (författare av den nyutkomna boken om Sauers jaktvapen ”J. P. Sauer & Sohn, Suhl Waffenstadt”) och Peo Haggards från Sverige har varit där och dokumenterat.
Bland annat har de fotograferat kontraktet på Luftwaffedrillingarna. Där framgår att den första beställningen var på 4 000 drillingar, vilket senare minskades till 2 581 exemplar.
Under 1941 levererades 766 stycken, 1942 1 621 stycken och 1943 69 drillingar. Dessutom levererades 147 till polisskolans tekniska avdelning och en del gick till andra beställare.
Hälften av vapnen finns kvar
Hur många som finns kvar i dag vet vi inte, men det är fler än man kan tro. Enligt Jim Cate finns förmodligen runt 50 procent av dem bevarade, de flesta i gott skick. Jag tycker det låter mycket, men Jim Cate är förmodligen den som har forskat längst och mest om Sauer & Sohn, så man bör lägga stor vikt vid hans uppgifter.
Ett skäl till att förhållandevis många är bevarade kan vara att alla inte levererades ut till stridsplanen som tänkt, utan användes som gåvor eller belöningar. Så länge kriget gick bra för Tyskland användes de säkerligen också en del som jaktvapen av personer runt flygvapenchefen Hermann Göring.
Fåtal med originalkoffert
Av de drillingar som finns bevarade har endast ett fåtal kvar originalkofferten i aluminium med tillbehör. Jim Cate säger att koffertarna är rariteter och en sådan kostar lika mycket som en drilling. Även om kofferten inte är med är det lätt att identifiera en Luftwaffedrilling. På högra sidan av kolven och baktill på höger hagelpipa är stämplat en örn med en svastika (hakkors) i klorna.
Militär stämpel på pipklacken
Vidare finns en militär stämpel på bakre pipklacken med L2 och en krona. Några drillingar är också stämplade med den aktuella flyggruppens nummer på kolven. Det står då FG (Flieger Gruppe) och ett nummer.
Luftwaffedrillingarna finns i Sauers ordinarie nummerserie för jaktvapen. De ligger i intervallet från 332000 till 339000.
I Jim Cates bok finns numren på 65 av dem med. Det är drillingar som han har identifierat som äkta. Det lägsta numret är 332806, stämplad januari 1941. Det högsta numret är 339755, stämplad september 1942.
Säkert finns det både lägre och högre nummer på en del drillingar. De nämnda numren avser de som finns med i Jim Cates bok. Stämplingen är inte leveransdatum utan datum när vapnet sprängsköts på provhuset. Sedan återstod en hel del arbete att färdigställa vapnen innan de levererades.
Några finns i Sverige
Det finns ett fåtal Luftwaffedrillingar i Sverige. Den första som jag träffade på i Sverige var i slutet på 1970-talet.
En av mina gamla lärare från realskolan köpte då en sådan från England. Jag var redan då vapenintresserad.
Genom detta gemensamma intresse fick vi kontakt och jag fick se drillingen. Efter hand upphörde vår kontakt och hans Luftwaffedrilling föll i glömska.
För en tid sedan fick jag ett tips om att det fanns en Luftwaffedrilling hos Widfeldts vapenhandel i Blekinge. Eftersom jag bara har en timme med bil dit blev det snabbt ett besök med kameran. Resultatet ser vi här.
Till salu igen
När jag började undersöka den svenska historien om drillingen hos Widfeldts vapen visade det sig vara samma drilling som min gamla lärare hade köpt från England på 1970-talet.
När han dog för några år sedan såldes drillingen vidare och är nu till salu igen. Kanske är det den enda Luftwaffedrillingen i Sverige. Hör av dig om du vet om någon mer.
Utöver de sedvanliga tyska provstämplarna har denna drilling även engelska provstämplar. Tidigare accepterades inte utländska provstämplar i England. För att säljas legalt i England måste utländska vapen provas om på provhuset i London eller Birmingham.
Togs hem av de allierade
Med stor sannolikhet är denna Luftwaffedrilling en av många tyska jaktvapen som togs hem av främst amerikanska och engelska soldater när kriget var slut. Tyskarna fick då inte äga några slags vapen. De beslagtogs och förstördes. Jakt- och vapenintresserade soldater kunde då mer eller mindre med tillåtelse ta med sig något vapen hem istället för att förstöra det.
Många fina tyska jaktvapen räddades på så sätt från att förstöras. De kallas idag för ”liberated guns”. Det kan översättas med ”befriade vapen”.
Speciellt i USA finns det många sådana vapen, där ägarna kan berätta hur deras far eller någon släkting hade bössan med hem efter kriget.
10 000 dollar för en drilling
Till slut något om värdet på en Luftwaffedrilling. Det är samlarvapen i dag. Inte i första hand för dem som samlar jaktvapen, utan för dem som är intresserade av militaria med nazianknytning.
Vi har inga prisreferenser i Sverige, men Jim Cate har hjälpt mig med prisnivåer i USA. En drilling i bra skick kan kosta från
5 000 upp till 10 000 dollar för ett mycket bra exemplar. Detta gäller utan kofferten, en sådan höjer priset avsevärt.
Det högsta pris Jim har noterat var på en auktion nyligen där ett exemplar i nära nyskick i originalkassett med alla tillbehör betalades med 22 500 dollar.
Tack till Widfeldts vapenhandel för att jag fick låna Luftwaffedrillingen för fotografering samt Jim Cate för faktauppgifter och bilder.