Hypermodernt modulvapen

Horst Strasser, skaparen av Blaser R93 har med sin nya skapelse, Strasser RS 05, gett sig själv fria händer att utveckla sina idéer om hur en modern rakrepeterande studsare skall se ut. Men granskningen av ett Strasser-exemplar väcker flera frågor, både om studsarens repeteringsförmåga och driftsäkerheten i övrigt.

Det är svårt att undvika jämförelser med Blaser R93. Strasser RS 05 är ett rakrepeterande modulvapen, med snabbt utbytbar pipa, trycke och kikare. Eftersom det handlar om ett hypermodernt modulvapen har Horst Strasser tagit idéerna bakom R93 och fört dem ett steg längre.

Strasserns pipa är snabbt utbytbar. Verktygen som behövs för ett pipbyte medförs i och på vapnet.

Rembyglarna är försedda med snabbfäste.

Den främre rembygelns tapp är i form av en nyckel som används för att lossa den ensamma skruv som håller förstocken. Hålet i förstocken, genom vilket man når låsskruven, borde dock ha bussats med en stålring eller liknande. Här kommer träet annars snart att bli skavt och fult av för mycket isär- och ihopplockande.

Inuti förstocken finns insexnyckeln, som behövs för att lossa pipan från lådan.

Pipans kammardel är helt cylindrisk, utan utstickande skruvar och annat, och låses i lådan med hydrauliskt tryck från en spännhylsa. Även här behövs endast en skruv för att lossa eller fästa pipan.

Slutstycket låser, som brukligt är på den här vapentypen, direkt i pipan. Lådan har alltså ingen direkt funktion ur styrkesynpunkt, utan är mer en bärare av i systemet ingående delar. Precis som hos Blaser således.

I likhet med R93 har även Strasserns slutstycke radiellt expanderande låsklackar. Här har dock den mångtandade spännhylsan bytts ut mot fyra expanderande klackar, som skjuter in i motsvarande urtag i pipan.

Slutstyckshuvudet kan snabbt lossas, efter att man vridit ut den låstapp som håller det på plats, för rengöring eller byte till magnumkaliber.

Tyvärr lider RS 05, liksom R93, av det enligt min mening allvarliga problemet att ingen sekundär låsning finns som hindrar slutstyckets färd bakåt om det allra värsta tänkbara skulle inträffa.

På Strassern har uppspänningstangenten slopats till förmån för en mer konventionell säkring.

Säkringstangenten sitter på styrhylsans bakplan och manövreras i lodrät riktning, vilket känns lite udda och inte alldeles ergonomiskt korrekt.

En liten spärr mitt i säkringstangenten måste tryckas in för att osäkring skall kunna ske. Denna knapp måste även tryckas in om man vill plundra eller öppna en uppspänd mekanism.

Ett färgglatt signalstift på ovansidan styrhylsan visar om mekanismen är uppspänd.

Till skillnad från R93:s nedvinklade och ledade slutstycke har Strasser ett rakt slutstyckshandtag. En fördel med detta är att låsning och upplåsning av vapnet sker så att säga i en och samma rörelse med omladdningsrörelsen. Nackdelen är en något längre slaglängd hos slutstycket, och det faktum att slutstyckshandtaget hamnar ganska högt och långt från skjuthanden.

Akta näsan!

Slutstycket är dessutom av magnumlängd. Att repetera med bössan vid axeln är till en början en smula skrämmande. Det är inte många millimeter mellan styrhylsan och näsan när slutstycket är i sitt bakre läge!

Slutstycket avlägsnas från lådan genom att trycka ner en enkel spärr som sitter placerad i lådstjärtens vänstra sida.

Med slutstycket avlägsnat kommer man även åt att inspektera en annan innovation – det löstagbara trycket. Med slutstycket urplockat nås en liten spärr i lådstjärtens bakkant. Tryck in denna och avfyringsenheten ramlar snällt ur bössan. Inga verktyg krävs alltså för denna operation och inte heller för att justera trycket, som är ställbart i tre olika hårdheter mellan 800 och 2 500 gram. Trycket ändras genom att flytta den fjäderbelastade avtryckarstången till ett av sina tre olika lägen.

Trycket var på testvapen mycket rent och distinkt i samtliga lägen. Det är även utrustat med snälltrycksfunktion som aktiveras genom att spänna avtryckaren framåt. Snälltrycket deaktiveras enklast genom att öppna slutstycket.

Eftersom det justerbara standardtrycket håller så god kvalitet känns snälltrycket som en ganska överflödig finess.

Lättmetallådan ser definitivt annorlunda ut med sin grönmetalliceloxerade färg och sina dubbelsidiga utkastaröppningar. Men det finns naturligtvis en tanke bakom utkastarhålen. Med en utkastaröppning på vardera sida behöver man bara byta slutstycke och kolv för att ha konverterat till ett riktigt vänstervapen. Radmagasinet är löstagbart från undersidan enligt konventionellt manér.

Magasinsspärren består, för att minska risken för borttappade magasin, av två knappar.

Knapparna finns på vardera sidan lådan, som måste tryckas in samtidigt för att magasinet skall lossna.

Magasinslösningen är som helhet betydligt trevligare än hos Blaser. Men magasinet är ändå, som många andra radmagasin, ganska pillrigt att fylla på. Tyvärr rymmer det endast tre patroner, eller två i magnumkalibrarna.

Lådan är förberedd för Strassers egna kikarmontage – ett stabilt och snabbt avtagbart snabbmontage. Det finns ett urtag i framkant, två i bakkant och ett urtag för låsningen i mitten.

Själva kikarfästet har tre kulformade fötter, som passar ner i urtagen, och en bajonettlåsning som säkrar fästet vid lådan.

Låsspaken manövreras enkelt med bara en hand. Fästet har hittills visat sig vara både lätthanterligt och skottfast. Dock bör man naturligtvis, som med andra snabbfästen, se till att hålla lås- och stödytor fria från smuts och skräp.

Den 56 centimeter långa pipan (60 centimeter för magnumkalibrar) är mattblästrad och blånerad.

Pipan har försetts med trevliga och drevjaktslämpliga riktmedel, som definitivt inte sitter där bara för dekorationens skull.

Ett avsmalnande sikte med rektangulär skåra och vit styrlinje kompletteras med ett korn med röd fiberoptisk tub.

Riktmedlen är dessutom så högt monterade att skytten får en siktlinje som fungerar skapligt bra med den kikaranpassade kolven. Tyvärr satt inte kornet alltför bra infäst på testvapnet. Dock har det suttit kvar under provskjutningarna.

Kornet är utbytbart och siktet är justerbart i sidled. Dock inte med något verktyg jag kunde hitta på vapnet, vilket är lite synd, när nu möjligheterna fanns. Den bakre rembygeln har nämligen också ett integrerat verktyg, en liten torx-nyckel. Det enda användningsområdet för denna som jag lyckats hitta är för att skruva bort sidoplåtarna på lådan. Det hade ju inte varit dumt om den varit anpassad till att justera de öppna riktmedlen, när man nu ändå var på gång med uppfinnandet. Det hade definitivt bidragit till den där sköna safarikänslan.

Kolven var av god standardklass och föga förvånande begåvad med både svinrygg och bayersk backe. Kolvryggen är dock så fasonerad att den faller undan från kindfläsket, vilket lättar något på rekylupplevelsen.

Rejält pistolgrepp

Pistolgreppet är rejält tilltaget utan att vara groteskt. Det saknar dessutom handutfyllnad, något jag inte gråter över. Dels är greppet som helhet ganska omfångsrikt, dels är pistolgrepp med svulstiga handutfyllnader ett påfund som passar bäst vid skjutning i reglementsenliga skjutställningar mot reglementsenliga måltavlor.

Undersidan på lådan och magasinsbotten är mjukt rundade. Linjerna följs upp i den slanka och snabelförsedda förstocken.

Mest på grund av den tidigare nämnda kolvformen och det långa pistolgreppet kan stocken vid första anblicken upplevas som klumpig. Ett första intryck som bleknar bort något på skjutbanan, delvis tack vare förstockens utformning och delvis tack vare den rimliga kolvlängden.

Bössans tyngdpunkt ligger en smula för långt bak för min smak. Jag tycker Strassern känns lite baktung. Lite mindre mängd trä där bak skulle antagligen bota detta.

Upplevelserna från skjutbanan är annars ganska blandade. Ett bra trycke, skaplig ergonomi, vettiga öppna riktmedel och ett riktigt intressant kikarmontage ställs mot en något svårhanterbar säkring, ett lite pillrigt magasin med snål patronkapacitet samt – tyvärr – krånglande matning.

Från början såg det riktigt lovande ut. Mekanismen betedde sig så mjukt att det räckte att med öppet slutstycke luta bössan framåt för att slutstycket skulle glida fram och låsa (utan patroner i magasinet då förstås). Nu är ju naturligtvis ovanstående en tjusig övning att visa upp. Men bättre är självklart att matningen fungerar i skarpt läge också, vilket alltså var tveksamt i det här fallet.

Jag råkade vid upprepade tillfällen ut för att slutstycket vid omladdning kärvade fast i ett läge mitt emellan reglat och oreglat, varifrån det svårligen kunde övertalas att flytta sig åt varken det ena eller andra hållet.

Efter att ha råkat ut för fenomenet en gång för mycket kontaktade jag generalagenten.

Mauser-handled?

Jag upplystes om att jag troligen led av Mauser-handled. Det är ett fenomen som leder brukaren till att ta ett handfast grepp om slutstycket och ganska omilt rycka det fram och tillbaka. Något som uppenbarligen inte ska fungera med Strasser.

Här skulle det hellre smekas upp med två fingrar, och sedan smekas tillbaka igen. Lite konstigt lät det, men fullt rimligt. Jag måste medge att jag normalt sett tillhör dem som misshandlar slutstycken ganska rejält vid omladdning.

Nå, vid påföljande skjutbanebesök kvarstod tyvärr problemet. Jag har provat att ladda om långsamt och snabbt, med normalt grepp, med ett finger, med flera fingrar och med handloven.

Jag har även satt bössan i händerna på andra skyttar med varierande bakgrund. Alla har råkat ut för samma problem. Strassern verkar dock ha de mekaniska förutsättningarna för att vara mycket lättrepeterad, så man får förutsätta att vi har råkat ut för ett måndagsexemplar.

Testexemplaret verkade inte vara särskilt känsligt för vilken ammunitionstyp som användes. Strassern presterade träffbilder runt 20-22 millimeter, oavsett vad den matades med.

Det fina trycket bidrar troligen en hel del till de jämna träffbilderna.

Förutom det nämnda matningsproblemet har vapnet fungerat som tänkt.

Kikarfästet är snabbt, lättmanövrerat, skottfast och riktigt kul faktiskt.

Dock skulle jag gärna (som vanligt) vilja ha mera fart i utkastaren. Som den var justerad på testvapnet lyckades den bara kasta tomhylsorna precis utanför lådan. Ett förhållande som inte kan glädja någon annan än handladdaren.

Vem skall då köpa en Strasser RS 05? Det kan finnas anledning att utvärdera sitt behov ordentligt innan man lägger upp sin surt förvärvade och hårt beskattade köpeskilling på handlarens disk.

Det bör stå helt klart för den alerte läsaren att den krånglande matningen på testvapnet i viss mån kan ha färgat mitt omdöme. Men ett av de få vettiga argumenten för att köpa en rakrepeterare, oavsett fabrikat, är ju att man vill ha en snabbare och enklare omladdning. Enkla anatomiska lagar säger att det resonemanget förutsätter att bössan fungerar som tänkt. Minsta krångel i repeteringen gör en rakrepeterare mycket långsammare än en konventionell cylinderrepeter med samma problem, om ni förstår hur jag menar.

Med den vanliga repeterstudsaren har man onekligen fördel av hävstångseffekten och den vridande låsningen om laddningen av någon anledning skulle råka gå tungt.

Med en rakrepeterare stöter skytten ju bössan ifrån sig om det krävs milt våld vid laddning, vilket således har den effekten att man får börja om anläggningen från början. Och skulle hylsan sitta hårt efter avfyring vinner den traditionella cylinderrepetern än en gång. Hävstångseffekten och det faktum att man kan ta tummen till stöd hjälper till att bryta loss en trilskande hylsa. På rakrepetern har du bara nyporna att förlita dig till.

Men nog om det, det var Strasser som skulle diskuteras.

Visst är det ett intressant vapen och visst har den en massa finesser och spännande lösningar. Den är ett lysande exempel på vad en finurlig ingenjör parat med moderna NC-maskiner kan åstadkomma i vapenväg.

Men ändå gnager den där lite naggande tanken i bakhuvudet: ”Vem behöver alla finesser?” Borde inte ingenjören ha lämnat skrivbordet då och då och tagit med sig prototypen ut i skogen?

Ett frågetecken måste faktiskt ställas för Strasserns driftsäkerhet och hållbarhet. Alla finesser, glidpassningar, spärrar, bajonettlåsningar och fjädrar måste naturligtvis ha sitt pris.

Hur väl fungerar bössan efter ett dopp i en myr? Efter att ha passerat en blötsnötyngd grantätning med därpå följande minusgrader?

Hur ser den ut, och hur väl sitter sagda delar ihop efter 5 000 skott och 1 000 isärtagningar och tryckesjusteringar?

Viktiga frågor, men svåra att svara på i dagsläget.

Men jag ser fram emot rapporter från nyblivna ägare om Strasser RS 05:s prestanda i jaktmarkerna och på skjutbanorna.

Strasser RS 05

Pris: cirka 22 900 kronor. Kikarmontage: 3 500 kronor. Pipa standardkaliber, inkl. magasin: 4 900 kronor. Pipa magnumkaliber, inkl. magasin: 6 300 kronor. Slutstyckshuvud: 2 000 kronor. Magasin, 3- eller 5-skotts: 1 200 kronor.

Standardkalibrar: .222 Rem, .243 Win, 6,5×55, .308 Win, .30-06, 9,3×62.

Magnumkalibrar: 7mm Rem mag, .300 Win mag, .375 H&H.

Piplängd: 56 centimeter standard, 60 centimeter magnum.

Vikt: 3,1-3,3 kilo beroende på utförande.

Magasin: Löstagbart radmagasin för 3 patroner standard, eller 2 patroner magnum.

Generalagent: Classic Vapen AB, telefon: 033-28 47 90.

www.classicvapen.com