• Knivar_nu

Jaktknivar som är eggande konstverk

Vapen och utrustningPublicerad: 2009-11-30 10:46

Knivar är ett kärt ämne för de flesta jägare. Dels är kniven av naturliga orsaker intimt förknippad med och oumbärlig för jakten. Dels är kniven också en högst personlig ägodel. Det gäller för knivar mer än de flesta andra delarna i utrustningen. För somliga är kniven till och med viktigare än bössan.

Oavsett om man bär en handgjord kniv för flera tusen kronor, en 30-kronors Mora-kniv eller något där emellan, har bäraren ofta starka åsikter angående just kniven och dess användning.


Många av oss gillar handgjorda knivar. En del försöker sig på att göra dem själva. Andra köper från någon av våra knivmakare, av vilka det inte finns så få.

Stilarna är också högst varierande, från ytterst traditionella och påkostade sameknivar till lika traditionella med mycket enkelt utformade finskinspirerade alster, och vidare till den amerikanska skolan där man hittar allt från praktiska former till rena fantasifoster.
Alla knivar är inte till för att användas. Många av de handgjorda knivarna går direkt till samlare och kommer aldrig att se insidan på en älg eller en falukorv.

Knivmakaren Roger Fälth
Roger Fälth är en av dem som har gett sig på att tillverka knivar.
Han har som knivmakare en ganska intressant och mångfacetterad bakgrund. Med gesällbrev som möbelsnickare, jobb som NC-fräsare och utbildad på bössmakarskolan i Gyttorp borde han ha alla förutsättningar för att kunna sätta ihop bra knivar.
Intresset för knivmakeri är dock relativt nytt och som med alla hantverk tar det tid att utveckla sin egen stil. För en egen stil får man förr eller senare.

Tre faser i knivskapandet
Oavsett om man bygger bössor, knivar, möbler eller målar tavlor brukar det gå i tre faser:
Grundfasen, där man lär sig handgreppen och grundkunskaperna. Utvecklingsfasen, där man börjar begripa hur det fungerar, tittar på andras verk och försöker åstadkomma något liknande. Mästarfasen, där man har börjat bli trygg i sitt eget hantverk och vad man själv tycker om.
När jag tittar på Rogers alster tycker jag mig börja skönja en förkärlek för ett visst uttryck, så jag dristar mig till att påstå att han befinner sig någonstans mellan fas två och tre.

Postmodernt neoamerikanskt
Knivarna har i dagsläget ett sorts postmodernt neoamerikanskt uttryck med funktionaliteten i första rummet. Snygga, stilrena och användarvänliga knivar med egen knorr verkar vara ledorden.
Som NC-operatör inom verkstadsindustrin har Roger förstås blivit bortskämd med avancerade verktygsstål, och sådana används med förkärlek i bladen – främst från Uddeholm.
En del av stålen har legeringar som gör dem riktigt hårda. Det innebär att de å ena sidan håller skärpan otroligt bra, men å andra sidan är lite tuffa att skärpa. Åtminstone om man inte har bra grejor att göra jobbet med.

Vackert kvasidamaskusstål
Ett annat favoritmaterial är de vackra kvasidamaskusstålen från Damasteel.
I skaften används ofta trä av finare sort. Det kan vara björk lika gärna som något mera exotiskt, såsom desert ironwood.
Somliga träbitar oljas och andra stabiliseras. Stabiliserat trä är ett finare uttryck för tryckimpregnering. I det här fallet med epoxy, vilket ger ett mycket tåligt skaft.
Roger tillverkar oftast sina egna blad utifrån det valda materialet, och arbetsgången är som följer:
Bladformen skärs, fräses eller slipas ut ur råmaterialet, grovformas och slipfasen grovslipas. 

Mödosam polering
Sedan vidtar den mödosamma poleringen, som fortsätter tills önskvärd finish uppnåtts.
Därefter härdas bladen till en hårdhet på 58-60 HRC.
När det är gjort påbörjas skaftningen. Slutputs på bladet görs och slidan tillverkas. Allra sist görs slutslipningen av eggen.
Jobbar han mot en köpare är förstås valmöjligheterna stora vad gäller materialval, stil och graden av finish på slutprodukten. Vi visar här ett urval av bilder på några knivar, eftersom en bild säger mer än tusen ord.
Notera att inte alla avbildade knivar är helt färdiga.
Den som vill prata knivar kan nå Roger via info@RSFknives.com

Björk och lönn. Den övre kniven har blad i kolstålsdamast och skaft i stabiliserad ögonlönn. Den undre har också damastblad, samt skaft i betsad och stabiliserad björkrot.

Oljad bubinga. Detalj av jaktkniv med blad i 12C27 där slipfasen fått en radie och resten av bladet blivit blästrat. Bolster i kolfiber och skaft i oljad bubinga, nitat med mosaikstift.

I skaften används ofta trä av finare sort. Det kan vara björk lika gärna som något mera exotiskt, såsom desert ironwood.

Urtagningskniv. Ett tidigt och välanvänt alster, en liten trefingerkniv för urtagning och liknande med blad i UHB Sverker 21 och skaft i micarta.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB