• Jaktkryssningen
Stocken har en utsökt ådring och färg. Bakkappan består av infällda hornplattor vid tå och häl. Som helhet är det ingen tvekan om att Lefever-vapnet är en lyxbössa. Slingorna runt dockhuvudet visar att bössan har varit rejält glapp. Observera den ovanliga lättringen på spången. Sidoplåtarna har en elegant gravyr med fågelhundar och scrollgravyr. Stötbottnarna har en lilja i relief. Linjerna fortsätter i underkanten på piporna. Avtryckarna är guldförgyllda. Den blanka punkten på sidoplattan är hanaxeln som är lagrad i plattan. Även varbygeln har fågelhundsmotiv vilket visar att bössan är tänkt som en fågelbössa. På undersidan av baskylen finns numren på Lefevers patent. Den första ägarens initialer är inlagda i emalj på framstocksbeslaget. Framtill i baskylen finns den justerbara längsgående bult som piporna ledar mot. Bulten här har inte det vanliga mejselspåret utan två borrade hål för en specialmejsel. I främre pipklacken finns den runda urfräsningen för bulten. Observera hur smal baskylen är framtill. Detta är möjligt eftersom där inte finns några spännarmar på sidorna. Så här ser pippaketet ut. Det finns inga spår för regling i pipklackarna. Här ser vi den kraftiga förlängda spången med spår för låsregeln längst bak. Dan Lefever ville ha reglingen så långt från ledpunkten som möjligt. Den förlängda spången är även utformad för att avlasta ledbulten i rekylen. Lägg märke till haken och spännarmen vid bakre pipklacken. Detta arrangemang hade flera funktioner som omnämns i texten. Tillverkningsnumret 13660 berättar att bössan är tillverkad cirka 1891. Det finns inga handlingar med nummer och tillverkningsår bevarade, men en entusiast har gjort en lista som anses tillförlitlig.

Lefever-bössan – en udda 120-årig jänkare

Vapen och utrustningPublicerad: 2007-11-20 16:36

USA-bössan Lefever av Uncle Dan är udda för oss
i Sverige.
De tekniska innovationerna på den 120 år gamla konstruktionen är intressanta.
Vanligtvis förknippas amerikanska hagelgevär med pumpar och halvautomater. Visst var och är dessa de vanligaste hagelgevären från USA.
Men från slutet av 1800-talet och fram till andra världskriget tillverkades där även fina sida-sida vapen fullt i klass med de bästa europeiska.

Det var inte bara i England man jagade fågel med hundar. Det var populärt även i ”finare” kretsar i USA. Givetvis ville man då ha en ståndsmässig bössa och finns efterfrågan kommer produkterna snabbt.
Några av dem som kom med dessa bössor var Parker, A.H. Fox och Lefever. Det är en hammerless från Lefever som vi skall se på här.
Den har funnits i en samling i Sverige åtskilliga årtionden. Det var när den nyligen skulle säljas som jag fick möjlighet att se närmare på den och fotografera den. Säljaren ville ha bilder att skicka till en intresserad amerikan och det är givetvis i USA som intresset för dessa vapen finns.
Vi kan jämföra med Husqvarna-vapnen, där finns intresset i Sverige eftersom de är tillverkade här. Man kan spekulera över hur Lefever-bössan har hamnat i Sverige. Någon import och nyförsäljning av Lefever-bössor förekom inte. Förmodligen är det en återvändande svenskamerikan som haft den med sig.

Intressant exemplar
Exemplaret här är intressant ur flera synpunkter. Dels är det en av de högre graderna med fin gravyr och vackert stockträ, dels är Lefevers hammerlessgevär från den tidsperioden mycket intressanta rent tekniskt.
Mannen bakom denna konstruktion är Dan Lefever, som föddes 1831. Han blev efterhand en legend i amerikansk jaktvapenindustri under namnet Uncle Dan.
17 år gammal började han en femårig utbildning till vapensmed och startade sedan en egen vapenverkstad och blev snabbt känd för sina precisionsstudsare.
Han var emellertid bättre vapensmed än företagare. Dan Lefever gjorde aldrig avkall på kvaliteten, vilket kunde göra tillverkningsprocessen dyr.
Olika kompanjoner och företag avlöste varandra.
Snart började Dan Lefever konstruera dubbelpipiga hagelbössor med många egna lösningar och på en utställning i St Louis 1878 tävlade han mot 21 vapen från ledande tillverkare från hela världen.
Han fick både guldmedaljen för bästa amerikanska bössa och bäst av samtliga utställare.

Startade eget
År 1884 hade Dan Lefever fått ihop så mycket kapital att han kunde starta ett eget företag utan några kompanjoner.
Han fortsatte att utveckla den hagelbössa som han fått två guldmedaljer för. Den presenterades 1885 under namnet the Automatic Hammerless. Utmärkande för denna bössa är att slitage på olika punkter enkelt kan åtgärdas med en skruvmejsel.
Det låter kanske komplicerat, men konstruktionen är i grunden enkel och tillförlitlig.
Om vi börjar med pipupphängningen i baskylen har pipklacken framtill en rund fördjupning, som ledar mot en längsgående rund bult i baskylen.
Det fungerar i princip på samma sätt som den tvärgående bulten och urtaget för denna i pipklacken på en traditionell brytbössa.

Kompensera glapp
Det intressanta med Lefever-bössan är att bulten här är gängad och enkelt kan skruvas in något för att kompensera om bössan blir glapp. Pippaketet skjuts då bakåt mot stötbottnarna.
Det är samma sak som att byta bulten på en vanlig brytbössa, men mycket enklare.
Vanligtvis har bulten på Lefever-bössorna ett vanligt skruvspår. Men bössan på bilderna här har två borrade hål som fordrar en speciell mejsel. Detta användes på ett litet antal tidiga bössor, exemplaret här är tillverkat runt 1891.
Det går även att kompensera för glapp i sidled. Pipklacken är delad i längsled. Med en konisk skruv på klacken går det att med en skruvmejsel spänna ut klacken mot sidorna på baskylen.
Även den förlängda spången är delad och kan spännas ut med en skruv.
Reglingen av piporna i baskylen sker inte i pipklacken utan enbart i den förlängda spången, som är utformad som ett dockhuvud med ett spår för en låsregel.
Regeln manövreras med toplevern, men även här finns en enkel justering för regeln om det blir glapp i låsningen. Dan Lefever kallade allt detta för ”compensated action”.

Ser ut som sidolås
Lefever ser ut som en sidolåsbössa, men mekanismen är byggd i baskylen. Inga mekanismdelar är monterade på sidoplattorna. Däremot är hanaxeln lagrad ena sidan i plattan. Denna idé användes också av tyska Nimrod.
Uppspänningen sker inte med spännarmar på sidorna utan i bakre pipklacken finns en hake som engagerar en spännarm för båda låsen.
Detta påminner om Greeners Facile Princeps. Spännarmen spänner även ejektorerna. Den övre delen fungerar som en kam och lyfter utdragarna en knapp centimeter när bössan öppnas.
Ejektorerna tar sedan vid när piporna är fullt öppna. Spännarmen är även stopp för utdragarna samt förhindrar att pipupphängningen skadas om bössan öppnas ovarsamt.
Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta isär bössan och fotografera den invändigt, men förhoppningsvis förklarar texten någorlunda de ovanliga funktionerna.

Egen utformning
Givetvis har även piporna en egen utformning. Här finns ingen konventionell trångborrning, utan piporna är invändigt koniska hela längden. Detta fungerar som trångborrning och Dan Lefever menade att detta gav de bästa och jämnaste hagelsvärmarna.
Det gick att beställa önskad borrning och bössan levererades alltid provskjuten med garanterad trångborrning.
Lefever Automatic hammerless tillverkades i flera grader. Modellbeteckningarna var från den enklaste F som kostade 75 dollar, vidare bakåt i alfabetet till E-D-C-B-A-AA samt toppmodellen Optimus, som kostade 400 dollar. Det var grunden samma bössa. Vad som skilde var gravyr, pipstål, träkvalitet och finish.
Av katalogbilder att döma är bössan i artikeln mod C, som kostade 150 dollar.
Motivet med fågelhundar finns på modellerna från E och uppåt.

Renoverad bössa
Vid en hastig blick kan bössan på bilderna verka i nyskick, men den är renoverad med ny flamhärdning och ombrunerade pipor.
Den har också varit rejält glapp. Runt den förlängda spången-dockhuvudet är det rejäla glipor. Detta är ett tecken på att bössan har skjutits mycket när den var glapp. När piporna rör sig i rekylen blir det snabbt slitage på anläggningsytorna.
Rent allmänt är detta ett bra sätt att se om en bössa med förlängd spång, till exempel Husqvarna och tyska bössor, har varit mycket glapp.
Egentligen var detta onödigt på Lefevern, som enkelt kan hållas tät och glappfri med några enkla åtdragningar på justerskruvarna. Men förmodligen hade den som sköt mycket med bössan en gång i tiden inte en aning om alla finesserna på den. Men det är inte mycket att säga om att en bössa som snart är 120 år är sliten. Bössor skall användas.

Lämnade företaget
Trots alla finesser och hög kvalitet på Lefever-bössorna blev det snart turbulens i företaget.
Dan Lefever lämnade företaget redan 1901 och drev eller arbetade sedan i flera olika företag som byggde vapen, både the Automatic hammerless och modifikationer på denna. Men detta är en lång historia som inte har med bössan här att göra.
För mig var det mycket trevligt att få se närmare på denna Lefever. Det är ett fabrikat som jag endast hade läst något om tidigare, men nu fick jag möjlighet att lära mig konstruktionen mer i detalj.
Det är fascinerande att tänka att detta konstruerades för cirka 120 år sedan. Det roliga för mig med vapenhobbyn är att jag hela tiden lär mig något nytt om fabrikat, konstruktioner och så vidare.
Jag trodde en gång i tiden att jag kunde mycket om vapen. Men ju längre jag håller på med ämnet, ju mer förstår jag hur mycket det är jag inte kan.

Slingorna runt dockhuvudet visar att bössan har varit rejält glapp. Observera den ovanliga lättringen på spången.

Sidoplåtarna har en elegant gravyr med fågelhundar och scrollgravyr. Stötbottnarna har en lilja i relief. Linjerna fortsätter i underkanten på piporna. Avtryckarna är guldförgyllda. Den blanka punkten på sidoplattan är hanaxeln som är lagrad i plattan.

Även varbygeln har fågelhundsmotiv vilket visar att bössan är tänkt som en fågelbössa.

På undersidan av baskylen finns numren på Lefevers patent. Den första ägarens initialer är inlagda i emalj på framstocksbeslaget.

Framtill i baskylen finns den justerbara längsgående bult som piporna ledar mot. Bulten här har inte det vanliga mejselspåret utan två borrade hål för en specialmejsel. I främre pipklacken finns den runda urfräsningen för bulten. Observera hur smal baskylen är framtill. Detta är möjligt eftersom där inte finns några spännarmar på sidorna.

Så här ser pippaketet ut. Det finns inga spår för regling i pipklackarna.

Här ser vi den kraftiga förlängda spången med spår för låsregeln längst bak. Dan Lefever ville ha reglingen så långt från ledpunkten som möjligt. Den förlängda spången är även utformad för att avlasta ledbulten i rekylen. Lägg märke till haken och spännarmen vid bakre pipklacken. Detta arrangemang hade flera funktioner som omnämns i texten.

Tillverkningsnumret 13660 berättar att bössan är tillverkad cirka 1891. Det finns inga handlingar med nummer och tillverkningsår bevarade, men en entusiast har gjort en lista som anses tillförlitlig.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB