Mannlicher-Schoenauer – Hemingways favorit

Mannlicher-Schoenauer är en av de riktiga klassikerna, som har rönt mycket stor popularitet världen över i många år. Geväret har sannolikt fällt det mesta som går på jordens yta och den kände Kilimanjaro Bell sköt elefanter med ett Mannlicher-Schoenauer gevär i kaliber 6,5×54 innan han bytte till 7×57. Även Ernest Hemingway var mycket förtjust i de lätta små Mannlicher-studsarna som var kända för mycket hög kvalitet.

Året 1888 antog Tyskland ett nytt armé-gevär, kommissions-gevär m88. Detta var konstruerat av en gevärskommission vid den tyska statliga vapenfabriken i Spandau. Man hade helt enkelt lånat idéer från en mängd tidigare vapen och använt i detta nya gevär. Bland annat mekanismen var baserad på den gamla Mauser 71, och magasinet var från Oesterreich waffenfabrik i Steyr, som heter Mannlicher idag.

Stora tyska order

Fabriken i Steyr var en av de fabriker som fick stora order till Tyskland att tillverka kommissionsgevär. Därför var det inte så konstigt att Ferdinand Ritter von Mannlicher vid Steyrfabriken baserade ”sin” konstruktion på detta system då de redan tillverkades vid fabriken.

Chef för Steyr-fabriken var Otto Schoenauer, som konstruerade det extremt välgjorda roterande magasinet. Därmed kom vapnet att kallas Mannlicher-Schoenauer.

Nu var inte heller Otto Schoenauer först med roterande magasin. Det var sannolikt amerikanen Arthur Savage, som 1893 fick igenom sitt patent på roterande magasin. Det roterande magasinet kom sedan i många år att användas i de då så välgjorda Savage m99 bygelrepetergevären.

På den tiden var många amerikanska vapentillverkare väldigt duktiga. Att jämföra ett gevär tillverkat av Savage eller Winchester på 1890-talet med ett från idag är som att jämföra Zeiss med någon billig kinesisk variant.

Utvecklades runt 1900

Mannlicher-Schoenauer-geväret utvecklades runt 1900. 1903 antog Grekland vapnet. Samma år, eller möjligen 1904, släpptes det på civilmarknaden i kaliber 6,5x54MS, som var samma kaliber som Grekland precis antagit.

Ferdinand Ritter von Mannlicher dog för övrigt 1904. Då hade han hunnit får fram en lång rad patent, främst för halv-automatiska pistoler och andra konstruktioner.

I åren som följde startades tillverkning även i tre andra egna kalibrar, nämligen 8x56MS, 9x56MS och 9,5X56MS.

Konventionell

Konstruktionen är utformad så att slutstycket låser med två kraftiga låsklackar framtill, precis som en konventionell Mauser. Men slutstyckshandtaget sitter mycket längre fram. Nackdelen med slutstyckshandtagets placering fram är att det är betydligt svårare att nå vid repetering från axeln. Fördelen är att slutstycksgången blir mycket bättre. Byrålådeeffekt kan ej uppstå på den här vapentypen.

Slutstyckshandtaget har alltid den här smörknivsformen förutom på de grekiska armébössorna som hade runda handtag.

Magasinet är femskotts och synnerligen välgjort och lättrepeterat. Magasinet består av den frästa spolen, som är ruskigt kaliberspecifik. Det innebär att kaliberkonverteringar är synnerligen svåra eftersom rullen måste fräsas/slipas om.

Vid plundring trycks knappen i utkastaröppningen ned. Alla patronerna frigörs och hamnar i handen hos brukaren. Det är alltså rätt uppenbart att detta är ursprunget till Varberger-Lakelander-magasinets konstruktion.

Två varianter

Ursprungligen fanns det i huvudsak två varianter på Mannlicher-Schoenauer, helstocken med 45-50 centimeter pipa och halvstocken med 60 centimeter pipa. Båda var lätta och smidiga.

Bössorna levererades både med snälltryck och vanligt enkeltryck.

I större delen av världen är snälltryck det vanligaste. Men till exempel i Storbritannien var det vanliga trycket vanligast. Även takedown (så kallad trätakedown) är relativt vanlig i Storbritannien och kan sällan ses utanför öarna.

Längre låda

1924 introducerades en längre låda för de lite längre patronerna, till exempel .30-06.

1950 kom en ny serie modeller som förutom flaggsäkringen även hade en sidosäkring. Eftersom kikarsikte hade blivit så populärt behövdes sidosäkringen. Då kom även modeller med monte carlo-kolv.

Vapnet har alltid varit förhållandevis dyrt. 1971 valde Steyr att lägga ner tillverkningen av modellen.

Populärt hos britterna

Vapnet har tidigare varit mycket populärt i Storbritannien och man kan därför hitta en del bössor som varit custombyggda eller justerade av finare klassiska brittiska tillverkare. Holland & Holland och Jeffery är några som gjort sådana bössor. Dessa vapen tenderar ofta att dra iväg prismässigt.

Den kluvna lådan ställer naturligtvis till problem vid kikarmontaget. Just kikarmontage var antagligen något som ursprungskonstruktörerna inte hade några större tankar om alls. Det vanligaste är nog hakmontage, där det bakre fästet bara är fäst på vänster sida av lådan.

Steyrs eget vridmontage är det som syns på bilderna. Annars har det funnits många tillverkare av olika fästen för dessa genom tiderna.

Sannolikt är det bara Apel som tillverkar fästen idag och då är det hakmontage som gäller.

Även rena sidomontage har varit populära att förse MS-gevären med.

Mannlicher-Schoenauer är idag främst ett samlarobjekt. Men i vissa länder, till exempel Österrike och USA, har fortfarande vapnen en mycket stor brukarkrets.