Mausers 22-bössor – kvalitet som håller än

Fram till första världskriget hade mauserfabriken inte tillverkat några .22 LR-vapen i serieproduktion.
Det fanns då inte något större intresse av sådana vapen alls eftersom .22 LR var ansett som barn- och tjuvskyttebössor.

Tävlingsskyttet i Tyskland var mycket utbrett och bedrevs i huvudsak med speciella enkel-skottstävlingsgevär i kalibrarna 8,15x46R och 9,5x47R från 60-300 meter.

Då skyttet internationellt mer och mer hade gått över till .22 LR tog Tyskland inga medaljer i 1908 års OS i London. Men tyskarna tog elva medaljer i finkaliberskyttet under OS 1912 i Stockholm. Kravet på välskjutande .22 LR-bössor för tävlingsbruk hade alltså mer och mer börjat tränga sig på även i Tyskland. Men då första världskriget kom emellan fanns naturligtvis inget intresse av sådan produktion.

Inga krigsvapen

Tyskland förlorade som bekant första världskriget och enligt

Versailles-fördraget fick Tyskland inte producera krigsvapen.

Mellan 1918 och 1920 stod i princip Mauser-fabriken stilla var en hårsmån från att läggas ner.

Fidel Fiderle var Paul Mausers högra hand. Fiderle blev en av Mausers viktigaste konstruktörer genom tiderna. Han var bland annat var ansvarig för konstruktionen av Mauser C 96-pistolen.

1920 började Fidel Fiderle med konstruktionen av ett enkelskotts .22 LR-gevär.

Detta utvecklades till en serie gevär som fick beteckningarna Eb 300, El 310 och En 320. De var alla i enkelskottsutförande av

lättare modell. Dessa följdes av tävlingsgeväret Es 340 som kom 1924.

Man tror att förkortningarna står för Einzelbuchse, Einzellader samt Einzelshuss.

1924 kom även magasinsgevär för både tävlings- och jaktbruk, Ms 420 och Nm 410.

Bra precision

Precisionen på alla Mauser .22 LR-vapen som jag provskjutet är mycket god och inte på något sätt sämre än dagens bättre vapen.

Konkurrensen från andra stora vapentillverkare som Geco, Diana och Haenel var betydlig och ledde till en god utveckling av tävlingsvapen.

De lättare vapnen från Mauser fick namnet Schönzeit vilket betyder ”utanför jaktsäsongen” och är alltså tänkta som en kombination av tränings- och skade-djursbössa.

En del vapen fanns färdiga från fabrik med spår för kikarmontage medan andra saknade detta och endast kunde förses med konventionellt sikte. De enklare varianterna hade bara ett fräst spår i pipan för ett enkelt sikte. De mer påkostade modellerna hade lödd siktfot och lödd kornfot. Därmed kunde skytten med relativt enkla handgrepp byta sikte och korn.

Många olika sikten

Sikten fanns från enkla, med bara avståndsinställning, till fina ställbara tävlingsvarianter. För tävlingsskyttarna fanns dioptrar som monterades i det frästa kikarmontagespåret på lådan.

Merparten av modellerna kunde även levereras från fabrik med kikarsikte. Det vanligaste var ett Zeiss zielklein med 2,75-gångers förstoring. Dessa sikten har ett 22 millimeters mellanrör och satt ofta i ett fäste från Mauser eller Akah.

Det fanns både fasta fästen samt enklare påskjutsmontage.

Zielklein, liksom de flesta andra tyska kikarsikten från den här tiden, saknade sidojustering. Denna fanns istället i fästet. Mycket specialbeställningar gjordes och det går att träffa på rätt många olika varianter.

Gillades av Hitler

1933 kom Hitler till makten vilket som bekant ledde till många förändringar i samhället.

Det beordrades bland annat att Hitler Jugend skulle ha .22 LR träningsgevär av samma typ som infanterigeväret. Mauser utvecklade en modell som blev antagen och synnerligen populär. Denna variant kallas för modell B och användes både som militärt träningsgevär och tävlingsgevär samt schönzeit-gevär.

Precis som storebror Mauser 98 har modell B flaggsäkring och påminner på flera punkter om 98:an.

Först ut i B-serien var DSM 34, vilket betyder Deutches Sport Modell. Studsaren kallades Wehrsportgevär, fritt översatt ”militärt sportgevär”. Dessa vapen såldes i stora mängder.

DSM 34 följdes av bland annat 420 B och 410 B samt ett antal andra varianter. Merparten var i magasinsutförande men även ett hyggligt antal var i enkelskottsutförande.

Högt bruksvärde

Bruksvärdet på de här bössorna är fortfarande högt. Visserligen blir kikarmontagen lite höga på B-modellerna med flaggsäkring. Men de flesta jag sett som använder den här typen av bössor behåller dem tack och lov i originalskick och låter bli att ändra vapnen.

Precision och tryck skäms inte för sig och de skjuter lika så bra som något dyrt modernt vapen. Dock är inte stockning, slutstycke och säkring av senaste mått.

Jag har sett några få bastarder, där man låtit byta slutstyckshandtag och byggt om säkringen till kvartsäkring.

Att såga av slutstyckshandtaget på en sådan här bössan anser jag vara en grav hädelse. Folk med moderna behov bör köpa moderna bössor istället.

Viktigt OS

Berlinolympiaden var ytterst viktig för Hitlertyskland. OS-tävlingarna arrangerades på hemmaplan. Nu var det ytterst viktigt att bevisa den ariska rasens ”överlägsenhet” både i stort och i alla sporter. Det gällde givetvis även skyttet. Vapenfabrikerna blev tidigt informerade om detta och jobbade för högtryck t på att få fram vinnande vapen av ypperlig kvalitet. Det snålades inte med resurserna.

På pistolsidan kom Walther fram med Olympia pistole, som i olika versioner tillverkas än i dag.

Walther fick naturligtvis inte heller tillverka vapen efter andra världskrigets slut. Olympia pistole licensierades därför ut till Hämmerli i Schweiz och PP/PPK till Manurhin i Frankrike.

När det gäller gevär var naturligtvis satsningen på vinnande vapen otroligt stor. Mycket stor möda lades ner på dessa välpresterande .22:or.

Konstruktörerna Fritz Hauser, Ernst Altenburger och Adolf Horvath vid Mauser-fabriken tog fram en ny mekanism med kortare slaglängd som var styvare och bättre än de tidigare.

Vapen nummer ett fick den kände tyske tävlingskytten Walther Gehman. Han är en av de duktigaste gevärskyttarna genom tiderna. Walther Gehman var även mycket aktiv i utvecklingen av gevär och ammunitionen.

Av denna nya gevärstyp tillverkades endast cirka 50 tävlingsgevär, sannolikt var merparten i enkelskottsutförande.

Geväret förbättrades året efter och kom att heta modell 37. Det tillverkades ett mycket litet antal vapen, som av naturliga skäl är klart eftertraktade av Mauser-samlare.

Modell 37 var den sista 22-modellen som Mauser tog fram till de tyska tävlingsskyttarna. Walther Gehman kom över ritningarna till 37:an. Han sålde ritningarna till Anschutz i början på 50-talet och vapnet tillverkas än i dag som Anschutz modell 54.

Anschutz-modellen är än idag ansett som ett av världens bästa tävlingsgevär om inte det absolut bästa.

Misslyckades

Berlinolympiaden blev trots alla ansträngningar ett misslyckande. Det tyska gevärslandslaget kom endast på 11:e plats. Vann gjorde Ungern och Sverige kom femma.

Efter krigsslutet delades Tyskland in i fyra zoner, där segermakterna USA, Sovjet, Stor-

britannien och Frankrike skötte varsitt område. Oberndorf, där Mauser-fabriken låg hamnade tyvärr på den franska sidan.

Frankrike hade fått nog av krig. Fransmännen höll Tyskland ansvariga för båda världskrigen och Mauser-fabriken sågs naturligt nog inte med blida ögon.

Fabriken sprängdes

Under den franska ockupationen fick Mauserfabriken tillverka 22-kalibriga träningsgevär till den franska armén. Men när den ordern var fylld 1947 sprängde fransmännen fabriken.

Under den aktiva tiden som vapentillverkare hann Mauserfabriken tillverka över 300 000 22-kalibriga gevär.

Efter kriget fråntogs Mauser, likväl som alla andra tyska tillverkare, patenträttigheterna. Detta öppnade möjligheter för resten av världen. Utan detta hade förmodligen Nikon, Canon, och Fuji aldrig blivit några stora namn.

Mauser-fabriken byggdes sedan upp och har haft tillverkning fram tills för några år sedan.

Dessvärre förlorade Mauser-fabriken merparten av kompetensen efter kriget. Det mesta som tillverkats under efterkrigstiden är mindre lyckat. Mausers sista egna mekanism, straightpull-

vapnet m 96, är en riktig katastrof och ett gevär att till varje pris undvika.

Såldes till Blaser

Mauserfabriken såldes till Blaser för ett par år sedan. Från och med Mauser 03 sker produktionen på Blasers fabrik i Izny, vilket tydligt syns eftersom de har koll på prylarna.

Siktet som är monterat på 420 B-geväret är inte original till vapnet. Det är ett sikte jag köpte i England.

Siktet är tillverkat av Ross i London. Ross var en mycket stor optisk fabrik som tillverkade mycket kikare och instrument till bland annat brittiska armén. Men om Ross tillverkning av kikarsiktet är i princip ingenting känt.

Jag har fått veta att siktet antingen är från tiden strax före 1914 eller att det möjligen skulle vara tillverkat på 30-talet.

Siktet är antireflexbehandlat men det innebär egentligen ingenting eftersom det fanns ett antal firmor i efterkrigstidens England som utförde sådant. Annars kan i vissa fall antireflexbehandlingen användas för datering, eftersom det var Herr Smakula på Zeiss som konstruerade det 1935.

Skarp bild

Bilden i Ross-siktet är mycket skarp och tål jämförelse vad skärpan beträffar med vilket modernt kikarsikte som helst.

Siktets förstoring är 15 gånger och dess mellanrörsdiameter är 19 millimeter, vilket var en vanlig diameter för den här typen av sikten.

Siktet har inga som helst justermöjligheter internt. Hela siktesjusteringen görs på mikrometerfästena från Parker-Hale. Siktet är försett med parallaxjustering från 30 fot till oändlighet.

Parallaxjusteringen behövs framför allt på högförstorande sikten eftersom hela poängen med ett kikarsikte är att bilden skall finnas i samma plan inne i siktet som riktmedlet. Därmed behövs, till skillnad från järnsikten, endast ett riktmedel och trots att ögat inte ligger exakt mitt för kikartuben blir det inget felläge. Men då skytten siktar på olika avstånd hamnar bilden på olika ställen runt om riktmedlet istället för i samma plan. Därför behövs parallaxjustering. Att det finns på en sådan här gammal målskjutningskikare är därför extra kul.

Vissa fabrikat byggde mycket kikare av just den här typen. Bland andra amerikanska Lyman, Unertl och Fecker. Unertl är det högst ansedda av de nämnda tillverkarna och de har viss sådan tillverkning fortfarande.