Den halvautomatiska Baikal MP 153 tillverkas i Izhevsk. Till den mer kända vapenproduktionen hör annars ryssarnas välbekanta robusta dubbelbössor i både bock- och sida/sida-format.
Izhevsky Mekhanichesky Zavod är en öststatstypisk stor produktionsfacilitet där allehanda tung industriell utrustning produceras.
På vapensidan tillverkas även andra hagelvapen i allehanda former från enpipiga brytvapen, dubbelpipiga hanabössor och samt systermodellen till testvapnet, MP 133, en hagelpump.
Dessutom tillverkas även enhandsvapen, såväl som kombinationsvapen och dubbelstudsare.
När ryska vapen kommer på tal tänker vi oftast på billiga, råa men driftsäkra vapen utan någon större flärd eller finess. Värt att tänka på är dock att de bakom den forna järnridån besitter stora och goda kunskaper när det gäller vapentillverkning.
När tillverkningskostnaderna inte sätter stopp är ryssarna kapabla att producera vapen som kan tävla med de bättre i väst.
Ta till exempel den i Sverige sorgligt underskattade och undervärderade Tula-tillverkade MC-serien av hagelbockar. Eller varför inte någon av de olika vapentyper som sannolikt har vunnit flera OS- och VM-medaljer än något producerat i väst.
Pålitligt skjutjärn
Men här tittar vi alltså på en Baikal MP 153, en billig halvautomatisk hagelbössa som väl ska räknas till ”brödutbudet” av vapen från Baikal. Det innebär en bruksbössa avsedd för den som i första hand behöver ett pålitligt skjutjärn för dagligt bruk.
Testvapnet är kamrat för 12/89. Troligtvis en eftergift för den amerikanska marknaden, men i vilket fall en bössa för skyttar med hår på bröstet!
Nu kan det diskuteras om vanliga jägare har någon reell nytta av de brutala 3,5”-patronerna. Personligen kan jag nog, så här i stålhageltider, se en möjlig nisch för 76 millimeter-patroner, men 89 millimeter? Nå, vi lämnar den diskussionen därhän, eftersom det är material nog för en egen artikel.
Regulator för gasen
MP 153 är en gasomladdad halvautomat med regulator. Den skall således kunna ställas in för att förhoppningsvis ladda om alla tillgängliga laddningar.
Två uttag i pipan leder gaserna till pistongen. Eventuell överskottsgas, som inte behövs för omladdningen, ventileras ut genom regulatorn.
Delarna som ingår i gasregleringssystemet samt magasinstubens utsida och pipans lopp och patronläge är hårdförkromade. Det bör innebära god slitstyrka, korrosionstålighet och något förenklad vapenvård.
Slutstycket låser med en ensam bred roterande låsklack i överkant av pipans förlängning. Om klacken inte helt går i lås blockerar den slagstiftet.
I lådans högra främre nederkant finns längst fram slutstycksspärren. En ergonomiskt vettig placering. Dock bör skytten hålla reda på övriga fingrar när spären manövreras. Det är ganska lätt att råka få ett finger i vägen för slutstycket om skytten har bråttom.
Strax bakom, invid varbygeln, sitter matarspärren. Vid normalt handhavande matas inte en ny patron fram ur magasinet om mekanismen fortfarande är uppspänd. Likaledes är naturligtvis slutstycksspärren satt ur funktion vid uppspänd mekanism. Det här är användbart om skytten till exempel snabbt behöver byta patrontyp i patronläget.
Ska magasinet tömmas på patroner måste alltså matarspärren manövreras mellan varje slutstycksrörelse.
I varbygelns bakkant sitter på traditionellt manér säkringen, som är av typisk avtryckarblockerande kryssbultstyp.
Har ett rått inre
Bössans invändiga finish är, som väntat, tämligen rå. I direkt jämförelse med tidigare testade Hatsan Escort framgår det tydligt att köparen av det turkiska vapnet får ganska mycket puts för pengarna.
Det här närmast klassiska ryska fenomenet har Baikal dock tagit hänsyn till, vilket framgår av instruktionsboken. I häftet finns tydliga och enkla instruktioner för hur inskjutningen, eller egentligen inslitningen, av bössan skall göras. Följs dessa råd tror jag att eventuella problem beroende på tveksam finish hålls till det minimala.
Pipan är blånerad och, som sagt, kromad på insidan. Lättmetallådan är sandblästrad och svartoxiderad. Utvändigt hålls en för priset godtagbar standard på finishen.
Kolven och förstocken, av enklare valnöt, har godtagbar oljeboning. Tyvärr är nätskärning allt för enkel och bidrar inte till bättre grepp om bössan, något som faktiskt skulle behövas. Kolvens och förstockens ergonomiska utformning är nämligen i mitt tycke lite märklig. En relativt kort kolv och ett litet, tunt och neutralt pistolgrepp är parat med en rejält tilltagen förstock.
Nu brukar ju förstockar på halvautomater av naturliga orsaker bli ganska voluminösa, men på MP 153 är den riktigt fyllig. Faktiskt så pass att det i början av testperioden, innan viss tillvänjning uppstått, upplevdes som att pipan låg ovanpå förstocken snarare än i den.
Undertecknad, med sina korta fingrar, hade dessutom vissa problem med att bibehålla ett korrekt grepp om förstocken, framför allt vid skytte med flera skott i följd. Här skulle definitivt en skarpare nätskärning ha hjälpt till en del.
Bakkappan är av kraftigare modell med öppen ventilering. Bakkappan är alltså bra på att samla både damm, granbarr och rekyl. Den sitter monterad på en lös träbit av cirka 5 millimeters tjocklek. Den som behöver korta kolven ytterligare en bit blir därmed lycklig. På det hela taget känns kolven faktiskt lite som en förlängd dam- eller juniormodell, medan förstocken definitivt har maskulina proportioner.
Passningen mellan trä, metall och gummi är inte mycket att orda om. Det ser ut ungefär som förväntat. Ett struntfel som dock sticker ut som en trasig tumnagel är kornet. På testvapnet sitter kornet inte riktigt centrerat på spången. En typ av slarv som inte bör förekomma på något vapen, oavsett prisklass.
Funktionen då? För den presumtiva köparen av månadens testvapen bör ju ändå detta vara det primära. Som sagt innehåller instruktionsboken en hel del föreskrifter för inskjutningen och för gasregulatorns hanterande.
Jag föreslår att köparen läser, förstår och följer dessa instruktioner noggrant.
Bland annat får köparen lära sig att regulatorn endast ska justeras vid laddningsvikter över 45 gram, eller under 25 gram.
Det framgår också att första hundratalet skotten skall avlossas med standardladdningar, utan att det fipplas med regulatorn.
Såsom besittande ett visst mått av mekanisk nyfikenhet började jag direkt med att prova några skott med 24 grams övningspatroner från Gyttorp och S&B. Det gick inte alls. Således följde jag instruktionsboken i fortsättningen.
Efter inskjutning och oljning efter konstens alla regler kan konstateras att de invändiga glidytorna har börjat jämnas ut.
Dessutom har bössan, med hjälp av lite justerande av gasregulatorn, börjat ladda om skapligt med övningsammunition. Fortfarande inte felfritt, men jag hyser viss förhoppning om att ett hundratal ”skarpa” patroner till kommer att mjuka upp bössan ytterligare. Här skall dock tilläggas att detta gäller testvapnet som individ. Importören garanterar inte funktionen med övningsammunition, utan bössan skall först och främst ses som ”en gåsabössa för hårda laddningar”.
Dock är det trevligt att kunna rapportera att förutom ovannämnda problem har MP 153 fungerat mycket väl.
Det har provats allt från 65 millimeters papphylsor med 28 gram hagel till Federals 89 millimeter Mag-Shok med drygt 60 grams laddning. Alla dessa jaktladdningar har fungerat utan problem, även i svåra minusgrader.
Vissa försök har faktiskt även gjorts att provocera fram eldavbrott, dock utan att lyckas.
Tung och stabil
De fysiska skjutegenskaperna hos bössan är intressanta. De tidigare nämnda egenskaperna hos stockningen gör som sagt att den känns lite annorlunda till en början. Den här Baikal-modellen upplevs även till sin helhet som en stor och ganska tung och stabil bössa. Balansen upplever undertecknad dock som för vapentypen mycket lämplig. Det är väl inte direkt någon bössa för höga motskott, men så var det nog inte tänkt heller.
Däremot följer Baikal-vapnet bra och stabilt vid långa svingar där skytten har relativt gott om tid. Således ett gott val för vassruggen, gömslet eller drevjakten.
Hur blir då helhetsintrycket och slutbetyget? Bössan känns omisskännligt rysk och visst lämnar mycket att önska när det gäller finish och detaljarbete. Men nu är naturligtvis inte Baikal MP 153 avsedd för den som regelbundet bjuds in på godsjakt.
Nej, det här är en slitvarg för vardagsbruk, en billig bössa för den som sätter funktion och driftsäkerhet framför flärd och finess.
Och jag måste medge att den råa, brutala funkisframtoningen besitter sin egen charm.
Vet man dessutom att man bara måste ha ett 89 millimeters patronläge tror jag inte att det finns något lika prisvärt vapen på marknaden.
Baikal MP 153
System: Gasopererad halvautomat med regulator.
Kaliber: 12/89.
Piplängd: 610 millimeter.
Spång: 5 millimeter, ventilerad.
Kolvlängd: cirka 360 millimeter.
Drop: cirka 35 millimeter/50 millimeter.
Pris: med träkolv 3 995 kronor. Med syntetkolv 3 495 kronor.
Importör: Jaguargruppen – Torsbo Handels AB.
Telefon: 0321-740 40.
www.torsbohandels.com