Rakrepeterande vapen som Blaser, Strasser och Heym är inte på något sätt nytt och modernt. Det fanns en tid när en mängd konstruktörer gjorde rakrepeterande mekanismer som blev antagna som armévapen i tämligen stor skala.
Runt sekelskiftet fanns bland annat Schmidt-Rubin i Schweiz, Ross i Kanada och Steyr i Österrike-Ungern.
Några av dessa vapen fick otroligt dåligt rykte för att skyttar skulle ha fått slutstycket i ansiktet, medan andra blev mer kända för att vara känsliga, men alla vapnen var omvittnat snabba att repetera.
Mannlicher modell 1895 var Österrike-Ungerns infanterivapen under tiden för första världskriget och är därmed naturligtvis tillverkat i mycket stor omfattning.
Vapnet som sådant var faktiskt på gång att ersättas av Mauser 98 redan 1914 men första världskriget kom emellan och det bytet blev aldrig genomfört.
Vapnet användes genom andra världskriget både inom Österrikes armé och även i stor omfattning av tysk polis.
Många konstruktioner
Ferdinand Ritter von Mannlicher konstruerade i slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet ett ganska stort antal vapenkonstruktioner.
Mannlicher konstruerade sin första rakrepeterande mekanism redan år 1884.
1885 antogs hans första rakrepeter som försöksgevär i kaliber 11 mm.
1886 provades en annan variant och 1888 antog Österrike-Ungern slutligen som första land en rakrepeter som militärt gevär, fast då med ”tilting block” som låsning istället för det roterande slutstycke som den senare modell 1895 har.
Kraftigt förbättrad
En kraftfullt förbättrad mekanism blev antagen 1895 och det är om den vi skriver här.
1895-modellen kom i olika varianter i både gevärsutförande och karbinvarianter.
Att armén antog en helt ny mekanism efter endast sju år berodde antagligen på att den första var för klen och osäker.
Kalibern som blev antagen var 8x50R.
Lite intressant är att en del av dessa tidiga 1888- och 1890-vapen blev konverterade till kaliber 8×57 till andra världskriget.
Den kalibern är för kraftfull för det vapnet. Den som har ett sådant vapen bör helt enkelt avhålla sig från att skjuta med det.
Från modell 1885 började man använda sig av Mannlichers magasin, som är samma magasin som finns på modell 1895. Det är för övrigt samma magasin som Tyskland använde på sitt 1888 års kommissionsgevär.
Laddram används
Det som gör detta magasin speciellt är att det laddas med laddram och laddramen stannar kvar i vapnet så länge det finns skott kvar i magasinet.
När skotten är slut trillar laddramen ut genom ett hål i underbeslaget när skytten stoppar ned nästa laddram.
Fördelen är att det går väldigt snabbt att ladda, men å andra sidan är nackdelarna fler och värre. Magasinet kan inte laddas med skott för skott, utan skytten kan endast ladda med laddramen.
Inga enstaka patroner
Dessutom går det inte ladda några enstaka skott i magasinet, utan endast hela magasinet när det är tomt.
Laddramen är på den övre änden försedd med greppspår för att man skall få tag i laddramen från rätt håll.
Laddramen kan nämligen bara sättas in på ett sätt och får inte vändas upp och ner.