Harrington & Richardson, som marknadsför sina produkter under varumärkena H&R samt New England Firearms, är kanske inte något välkänt vardagsfabrikat i Sverige.
Men faktum är att som vapentillverkare är de ingen nykomling. Redan 1871 öppnades den första fabriken i Massachusetts. År 2000 köptes H&R upp av Marlin, som låter produktionen fortgå som tidigare.
H&R har tidigare producerat allehanda vapen, men nu ligger fokus på en pump och en halvautomatisk hagelbössa samt månadens testvapen, Handi-rifle.
Den senare är H&R:s viktigaste produkt och de utnyttjar konstruktionen till fullo.
Flera specialmodeller
Förutom standardutförandet för kula, som är till beskådan här, byggs den även i ett antal specialmodeller. Som kulvapen finns Handi-rifle bland annat i ungdoms-, varmint-, buffel- och överlevnadsmodell. Dessutom finns, efter inpassning på fabrik, växelpipor i olika kalibrar. Växelpipor kan även den lokale smeden enkelt ordna, om det går att få fatt i lösa pipor.
Vidare byggs det även hagelbössor och till och med mynningsladdare på en lätt modifierad version av samma låda.
Kipplauf
Vad vi har att göra med här är ett enkelskotts kulvapen i brytmodell och med utanpåliggande hane, ofta kallat kipplauf eller rook rifle, beroende på personlig läggning.
Den som har ett bra förslag på ett kort och kärnfullt svenskt namn på vapentypen får gärna skriva till redaktionen.
Modellen vi har haft till låns är en lättviktsversion. Jämfört med standardmodellen innebär det fem centimeter kortare pipa, ihålig syntetkolv och en totalvikt på rimliga 2,5 kilo utan kikare.
Det här är ett billigt vapen, på gott och ont skall det visa sig. I hemlandet är det nog faktiskt bland det billigaste man kan införskaffa i nyvapenväg.
Enkel och robust
Handi-rifle är, som sagt, ett brytvapen med utanpåliggande hane. Det här är en synnerligen enkel, lättmekad och, faktiskt, robust konstruktion.
Kolven förekommer i lite olika utförande både vad gäller material och utformning, beroende på vilken modell man väljer.
Lättviktaren, som finns i kalibrarna .22 Hornet, .223 och .243 har en ihålig syntetkolv med monte carlo-kam, ventilerad bakkappa och rembygelfästen.
Det öppna pistolgreppet och kolvlängden passar undertecknad riktigt bra.
Greppskållor i förstocken och en småknottrig yta ger ett skapligt grepp om bössan även i blöta förhållanden.
Pipan, som är 51 centimeter i det här utförandet, har inga öppna riktmedel. Även här finns det naturligtvis lite olika alternativ att välja på. Mynningen har en välgjord försänkt kröning.
Bössan är kort också, med sin totallängd på knappa nio decimeter. Ett kort och lätt paket alltså och en dröm att bära på.
Man fruktar ju att bössan skulle bli våldsamt obalanserad, men så är faktiskt inte fallet. Den korta pipan paras med den ihåliga kolven och bössan balanserar faktiskt riktigt bra, även om avsaknaden av vikt i ytterändarna gör den lite nervös.
Hanspänning bra
Utanpåliggande hane är inte alltför vanligt nu för tiden och kan möjligtvis skrämma en och annan presumtiv köpare. Men räds inte detta. Hanspänning är, efter lite inkörningstid, både enkelt och naturligt och minst lika säkert som en hammerlessbössa.
Handi-Rifle är försedd med en distans (transfer bar), likt det system som bland andra Ruger använder på sina revolvrar, mellan hane och slagstift, som påverkas av avtryckaren. Är inte avtryckaren intryckt kan således hanen inte nå fram till slagstiftet. Det här är ett enkelt och effektivt system för att reducera farorna med undermålig vapenhantering.
Avfyringsinrättningen är av enkel direktverkande typ och trycket är på testvapnet förvånansvärt bra. Trycket är kort, rent och distinkt. Den riktigt kräsne vill kanske lämna in bössan för justering, men för en budgetbössa är trycket riktigt bra.
Pipan reglar i lådan med en enkel, bred snedställd klack i pipans nederkant mot en ledad klack i lådans botten. Reglingen sitter i princip så långt bort från ledbulten som går att komma, vilket är bra för hållbarheten.
Regeln manövreras inte med någon hävarm som brukligt är, utan med en spak.
Trist spak
Spaken är lite trist tillverkad av bockad plåt, infälld i lådans högra kant precis bredvid hanen. Placeringen känns dock bra rent ergonomiskt.
Utkastare finns på vissa modeller, men saknas på testvapnet. Men utkastare är inget jag skulle vilja ha. Kombinationen av utanpåliggande hane och frånvarande utkastare gör att bössan kan göras klar för skott och laddas om helt ljudlöst. Detta sker naturligtvis på bekostnad av en något lägre praktisk eldhastighet. Men söker man maximal eldhastighet köper man förhoppningsvis inte en enkelskottare.
Lådan är förborrad för och försedd med H&R:s egen Weaver-skena, som är en av de få montagealternativ som finns att tillgå.
Högt kikarmontage
Konstruktionen med den utvändiga hanen gör det tyvärr av nöden tvunget med ett högt montage.
Den som vill ha kikaren längre ner måste modifiera hanen.
Hanen är försedd med en förlängare som pekar ut åt höger, något som väsentligt förenklar manövreringen med kikare monterad.
Finishen på bössan, både ut- och invändigt, matchar priset får man väl säga. Pipan ser ut att ha kommit direkt ur svarven och lådan direkt ur bandputsen. Sneglar man lite på lådan upptäcker man också en markant flammighet i blåneringen. Nu är inte detta något att hänga upp sig på. Den som vill ha bättre puts och blånering köper istället en Merkel eller Blaser för tio gånger pengarna.
Det levererade testvapnet är, tyvärr höll jag på att säga, kamrat för .223 Rem. Dels är det ingen favoritkaliber i vanliga fall, dels är det på landsbygden tidvis svårt att få fram fabriksammunition.
Flänslöst i brytvapen
Men framför allt har jag utvecklat en viss allergi mot flänslösa patroner i brytvapen.
Utdragare med mera har förvisso fungerat utan klander under testperioden. Men den fjädrande utdragare som krävs gör det ändå bökigt och pillrigt att få ut tomhylsor ur vapnet, i synnerhet med kikare monterad och i blöta och kyla.
Dessutom finns alltid en viss risk att hylsan slinker under utdragaren och då brukar det behövas verktyg.
Den lilla lätta bössan visade sig både rolig och frustrerande att skjuta med. Rolig tack vare vapentypen, det nätta paketet, den ringa rekylen och det fina trycket. Frustrerande på grund av precisionen.
Inte för att Handi-Riflen inte skjuter bra, för det gör den. Men bara ibland.
Jag har fått uppleva både euforin över tvåcentimeters treskottsträffbilder och frustrationen över tiocentimeters dito och vandrande träffbilder.
Boven i dramat är, som jag ser det, två. Låt mig utveckla det där lite. Dels verkar den lilla nätta bössan vara ganska känslig för olika typer av anläggning och stöd. Bara att flytta skjutstödet fram och tillbaka längs förstocken gav en del intressanta effekter. Testvapnet föredrog definitivt att ha stödet långt så långt bak som möjligt, alldeles intill lådan.
Dels beror det på konstruktionen och priset.
Visst handikapp
För god precision och hög repeterbarhet vill man ju ha en så stabil och vibrationsfri bössa som möjligt. En studsare med tvådelad kolv kommer därför alltid att ha ett visst handikapp härvidlag. Och för ett brytvapen blir det naturligtvis ännu svårare.
Nu är det inte så att det inte går att få en brytstudsare att skjuta bra och stabilt, för det gör det. Men det ställer en del krav på tillverkaren. Dels vill man ha en så rigid stock som möjligt, dels en konsekvent infästning av både förstock och kolv. Dessutom blir inpassningen av förregling, och även passningen mellan låda och pipa, av yttersta vikt om man vill ha en pålitlig bössa.
Handi-Rifle lider av lite problem på båda områdena.
Lättviktarens ihåliga syntetkolv är ganska mjuk och vek. Även om infästningen stock/kolv är acceptabel lämnar förstocken en del att önska. I bakkant sitter förstocken med en radie mot lådan. Förstocken fästs sedan mot pipan med en skruv genom förstocken.
Denna skruv är försänkt och dess koniska skalle har inget annat att bottna mot än förstockens mjukplast. Här behövs nästan momentnyckel för att få det rätt.
Det andra viktiga problemet är just i förreglingens och pipans inpassning. Både låsklackar, pipa och låda har lite tveksam anliggning mot varandra. Något som alltså är av yttersta vikt på den här typen av vapen.
Ett annat sekundärt problem med den ihåliga kolven är att den är bullrig. Alla stötar mot den förstärks med god resonans.
Men nu innebär ovanstående inga oöverstigliga hinder. Många av problemen kan lösas med ganska enkla medel. Förstocken skulle till exempel kunna pelarbäddas så att man får en fast punkt att dra skruven mot. Även pipans och förreglingens inpassning kan åtgärdas och den ihåliga kolven kan fyllas med fogskum.
Kan eller vill man inte själv skulle nog ett par tusenlappar till närmaste smed kunna uträtta en hel del. Då har man prismässigt ändå en bit kvar till europeisk kipplauf-klass.
Träkolv bättre val
Ett annat alternativ är att välja en variant med träkolv. Då tror jag att mycket är vunnet. Dessutom är det ju ofta så med lågprisprodukter att det kan bli lite lotto över det hela. Den ena bössan kan vara överhopad med fel och nästa kan vara perfekt.
Kan man rekommendera det här vapnet då?
Jodå, om man är medveten om vad man köper. Jag gillar faktiskt konstruktionen och själva konceptet. Får man fatt i en pålitlig bössa, eller får den åtgärdad, har man ett mycket trevligt vapen för allehanda ändamål.
Själv skulle jag i så fall titta närmare på en .22 Hornet med träkolv. En trevlig kombination för trädskällarjakt, skytte över åtel och gryt med mera.
Bössans format, vikt och oansenliga yttre gör den dessutom ytterst lämplig som ”gårdsbössa”. Det här är ett perfekt ta-med-vapen på farmen, bärplockningen eller saltstensutsättningen.
NEF Handi-Rifle
Kalibrar: Superlight: .22 Hornet, .223 Rem och .243 Win.
I övrigt finns ett antal olika kalibrar att välja på, från .22 Hornet till .45-70 Gov. Vapnet finns bland annat även i hagelutförande.
Piplängd: Superlight: 510 millimeter. Standard: 560 millimeter.
Kolvlängd: 355 millimeter.
Totallängd: 895 millimeter.
Vikt: Superlight: cirka 2,5 kilo. Standard: cirka 3,2 kilo.
Pris: cirka 3 875 kronor.
Importör: Vapentjänst AB, telefon: 0477-163 74.
www.vapentjanst.com