Izhevsky Mekhanichesky Zavod, eller Baikal som vi lite lättjefullt oftast säger här hemma, är en stor organisation med många olika produkter på programmet. Baikal jobbar med tung industrimateriel till finmekanik och mätutrustning – och så vapen naturligtvis.
Mest kända för svenska jägare är förstås hagelbössorna i sidasida och bockformat, som importerats under en lång rad år. Men Baikal har mycket mer än så i modellfloran.
Jaguargruppen med Torsbo Handels i spetsen har på senare tid gjort en del insatser för att få hit ett lite större utbud av modeller. Således har vi tidigare tittat på den brutalcharmiga hagelautomaten MP-153.
Stort vapenutbud
I det stora utbudet av vapen finns nästan alla tänkbara typer representerade.
Baikal har hagelvapen med eller utan utvändiga hanar, kombibössor, halvautomater och pumpar, enkel- och dubbelstudsare. Baikal har även enhands- och luftvapen samt vapenvarianter för tjänstebruk eller tävlingar av tjänstekaraktär.
Vidare driver Baikal även en utbildning för vapentekniker och gravörer.
Senast har Jaguargruppen tagit hem två intressanta modeller, dels en billig dubbelstudsare, dels månadens testobjekt, IZH-94 Taiga.
Det här är en kombibock med ytterst tilltalande prislapp. IZH-94 finns förstås också i ett otal olika versioner och kaliberkombinationer, inklusive en dubbelstudsarvariant, och tillverkas även med åtminstone tre olika system för sammanfogning av piporna.
Testbössan är i kaliber 12/76 och .222 Remington.
”Rysk finish”
När vapnet packa upp är omedelbart två saker slående. Dels att ryssarna nog är de enda som fortfarande packar in metalldelar i oljat kräppapper, omodernt men charmigt, och dels att begreppet ”rysk finish” lever och har hälsan i behåll.
Det inte är utanpåverket man lägger största vikten på vid tillverkningen där borta i Izhevsk. Stocken är ganska grovt utformad utan någon extravagans. Stocken är gjord av ganska hårt betsad bok, eller enkel valnöt.
Studeras stocken lite närmare så kan man på grund av dess vågiga yta lätt förledas att tro att även slutfinishen görs i bandputs.
Jämförs nätskärningen på pistolgrepp och förstock kan det omöjligt vara samma person som gjort jobbet på de två delarna. Medan pistolgreppet faktiskt har en vettigt utförd nätskärning är jobbet på förstocken betydligt sämre utfört.
Samma fenomen syns inuti bössan. Alla ytor som inte är viktiga för funktionen har rå finish med rejäla verktygsmärken. Fast å andra sidan verkar faktiskt blåneringen hålla riktigt god klass, med den för ryska vapen så karaktäristiska lätt lila tonen.
Passningen mellan trä-trä och trä-metall lämnar givetvis också en del att önska, dock även här mest ur estetisk synpunkt. De för funktionen viktiga toleranserna verkar vara rimligt väl utförda.
För oömt skogsbruk
Nu när jag har inlett med att gnälla över putsen måste jag också erkänna att det var väntat. Den typiske Baikal-köparen gör nog heller inte sitt val för att han vill ha en bössa att sitta hemma i biblioteket och titta på. Nej, det här är en bössa som skall vara i skogen.
Således återstår alltså att konstatera hur bössan fungerar i praktiken. Det är till syvende och sidst vad det hela handlar om.
Jag ska börja med att rapportera det jag upplever som uppenbart negativt.
Först och främst har vi den integrerade spången med laxspår för kikarmontage. En bra idé naturligtvis, men jag kan inte riktigt begripa varför Baikal-folket, när de ändå gjort sig besväret, valt att göra spången så eländigt kort.
Endast rödpunktsikte?
Det är få kikarsikten som med lätthet går att montera på den lilla spången. I praktiken får skytten kanske finna sig i att bli begränsad till korta och lätta rödpunktsikten.
Från importörshåll bekräftas problemet. De säger också att man med ”visst merarbete” kan montera kikare på kundens bössa.
Tryckena är också typiskt ryska, det vill säga tunga och orena. I viss mån slits trycket förstås in med användande av bössan. Men den som vill ha riktigt dugliga trycken får låta en vapensmed åtgärda dem.
Den tredje och sista negativa punkten är mer av personlig karaktär. Jag har lite svårt för brytvapen avsedda för flänslösa patroner. Det beror på tidigare upplevelser med dylika i kombination med minusgrader och tomhylsor som glidit under utdragaren.
Endast flänslöst
Bössan tillverkas förvisso för allehanda patroner, både med och utan fläns. Men i skrivande stund finns det tydligen bara flänslösa patroner att tillgå.
Personligen skulle jag gärna se kombinationen 12/76 och 5,6x50R.
I rättvisans namn måste jag dock erkänna att Baikalens flänslösa utdragare faktiskt fungerar lika bra eller bättre än motsvarande på betydligt dyrare vapen jag stött på. Normalt sett innebär det ju inget problem. Omladdningen blir bara lite pillrigare.
Vet man med sig att man sällan eller aldrig har nytta av blixtsnabb omladdning med sin kombi spelar det hela nog ingen roll alls.
”Armstärkare”
Att bössan är av ryskt ursprung märks även på annat sätt vid omladdning. ”Armstärkare”, brukar det hatkärleksfulla uttrycket från Baikal-ägare lyda. Och visst är den här Taiga-kombin lite trögöppnad. Detta brukar dock bli bättre efter en tids användning.
Bössan har neutral och bra balans, men upplevs som lite tung.
Även om det går att pricka någon jägartrap- och jägarexamensduva med Taiga-bössan är det förstås inget flyktskyttevapen.
Balans, vikt och riktmedel visar på en bössa först och främst avsedd för pälsvilt och sittande fågel.
Bra, robusta riktmedel
De öppna riktmedlen är för övrigt riktigt bra och robusta.
Kornet består dock av ett runt stift, vilket kan ge en del oönskade reflexer.
Kornet hade gärna fått vara avskuret till en halvmåneform. Bortsett från det är de öppna riktmedlen som sagt dugliga och det går att skjuta riktigt bra med dem. En större skåra i siktet hade varit bra, men det är ju lätt åtgärdat.
Tvärtemot vad folkmun ofta vill göra gällande är samskjutningen hos piporna riktigt bra.
Kulpipan förefaller ha en helt duglig precisionspotential.
Begränsat skytte
Men då skall sägas att träffbildsskjutningarna har, på grund av den tidigare nämnda korta spången, gjorts endast med öppna riktmedel samt med ett litet Aimpoint-sikte. Det är knappast den bästa utrustningen för dylika tester.
Dessutom verkar testvapnets hagelpipa vara en aning känsligt för ammunitionsvalet. Långt ifrån alla patroner presterade bra träffbildsmönster. Se där ännu en påminnelse om vikten av att även provskjuta hagelbössan då och då.
Säkringen är automatisk. Eftersom bössan har dubbla avtryckare saknas förstås pipväljare.
Bakre avtryckaren
Baikal-medarbetarna har haft den ytterst goda smaken att lägga kulpipans avtryck på den bakre avtryckaren. Helt rätt på ett kombivapen, enligt mig.
Det är något som tyvärr andra nutida tillverkare tydligen har glömt bort.
Kolven, om än inte vacker, känns betydligt bättre vid axeln än vad den kanske gör för ögat.
Kolven har en lagom avvägd längd och höjd för att vara ”allround”.
Dock är pistolgreppet i mitt tycke lite märkligt utformat. Övre delen är lång och rak. Håller man ett korrekt grepp runt pistolgreppet är det långt till främre avtryckaren.
För mig, med korta fingrar, blev det i praktiken så att greppet utnyttjades i det närmaste som ett engelskt grepp vid skott med hagelpipan, varpå handen fick glida ner på pistolgreppet för skott med kulpipan.
Det fungerar faktiskt bättre än det kanske låter. Dock hamnar på det här viset långfingret onödigt nära varbygeln vid hagelskott.
Som tidigare nämnts tillverkas modellen i ett antal olika utföranden på piporna och dess infästning.
Egen pipreglering
Testvapnet har dubbla pipband med friliggande kulpipa samt ett alldeles eget system för reglering av samskjutningen.
Vid det bakre bandet sitter en bussning med ett genomgående stift, som sätter piporna i spänn. Genom justering av detta spänne kan alltså samskjutningen vid behov regleras.
I teorin kan man göra detta själv hemma i garaget. I praktiken, om man inte vet vad man gör, är det förstås alltid bättre att lämna bort jobbet. Bössan är för övrigt ganska lättmekad.
Kolven sitter med en genomgående bult. Mekanismen är modern med spiralfjädrar och fånghak. Dessutom är det relativt enkelt att ta isär.
Driftsäker bössa
Det är således uppenbart att Baikal som vanligt lagt vikten vid att skapa en funktionell och driftsäker bössa. Vill man ha flärd och prål får man köpa något annat.
Därav liknelsen med skiftnyckeln. I likhet med detta universalverktyg kan man räkna med att en Baikal Taiga klarar jobbet.
Visst finns det alltid verktyg som är dyrare, vackrare och mer specialiserade.
Skiftnyckels storhet ligger ju i att den utan att vara bäst på något ändå duger till det mesta.
Personligen har jag en viss svaghet för skiftnycklars råa charm.
Får man göra en liten önskelista skulle det i så fall först och främst vara en längre spång och gärna även några flänskalibrar.
Baikal IZH-94 Taiga
Kaliber: 12/76, .222 Remington. Många kaliberalternativ finns att tillgå från fabrik. Utbytbara choker – tre medföljer vapnet.
Piplängd: 600 millimeter.
Kolvlängd: 365 millimeter.
Vikt: cirka 3,7 kilo.
Pris: 5 900 kronor.
Importör: Jaguargruppen, Torsbo Handels AB,
telefon: 0321-740 40.
www.torsbohandels.com