Albert Oskar Merkel var först delägare i Gebrüder Merkel några år, men började 1908 arbeta i egen regi. Han stämplade ofta sina vapen med MERCO. Jag har också sett hela namnet Oskar Merkel på några av hans vapen.
Ernst August Merkel var äldst av bröderna Merkel. Jag vet inte exakt vilket år han startade sin vapenfabrik. Han märkte sina vapen med initialerna i sitt namn, EAM.
Startade 1905
Den tredje brodern var Bernhard Merkel. Han startade som egen bössmakare 1905. Bernhard Merkel använde Bemesu (BErnhard MErkel SUhl) eller B.M i en sköld som varumärke.
Det fanns också en firma Abesser & Merkel, men den Ernst Merkel som var med där, tillhörde inte samma Merkel-släkt som de sju bröderna Merkel som jag skriver om här.
Jag har gamla kataloger från samtliga dessa Merkel-fabriker. De är inte daterade. Men priserna är angivna i mark, vilket berättar att de är från före 1923.
Detta år övergick Tyskland till RM, reichmark, på grund av den enorma inflationen som hade gjort att sedlarna efterhand trycktes med mångmiljonbelopp.
Priserna i katalogerna ligger inom några hundra mark, så de bör vara från 1910-talet.
Dessa kataloger är på cirka 30 sidor och täcker ett komplett sortiment av jaktvapen. I katalogen från EA Merkel är många av illustrationerna identiska med bilderna i Gebrüder Merkel-katalogerna från samma tid. Detta indikerar att bröderna Merkel hade en hel del samarbete trots att de hade egna företag.
Byggde åt andra
Samtliga av de tre Merkel-vapenfabrikerna som behandlas i denna artikel byggde många vapen åt andra vapenfabrikanter och vapenhandlare, som då fick sitt namn på bössan. Kanske sålde de fler vapen på så sätt än direkt till den slutliga kunden.
Samtliga vapen som visas på bilder här har beställarens namn på spången. Det är Fritz Fischer, Berlin, Carl Stiegele, München, och S.Winiecki, Poznan.
En diskret stämpling på baskylen eller piporna visar emellertid att någon av Merkel-bröderna är den verklige tillverkaren.
Det är känt att Bernhard Merkel tillverkade mycket vapen för bland andra Barella, Kettner, Kind, Genschow och Mauser. Förmodligen byggde de olika Merkel-bröderna vapen åt de flesta vapenfirmorna med adresser utanför Suhl.
Men de fick också någon beställning från etablerade stora vapenfirmor i Suhl. Jag har fått tillgång till ett mycket intressant brev från Oskar Merkel, där han ger en offert till Sauer & Sohn på en drilling som förmodligen inte riktigt passade in i specifikationerna på Sauers egna drillingar. Se separat bildtext i anslutning till en bild på brevet.
Jag har även en kopia på ett brev från hovbössmakaren Barella till Bernhard Merkel som är daterat den 11 november 1923. Där ber Barella att Bernhard Merkel omedelbart skall börja arbetet på en beställd hagelbössa i kaliber 16.
Snabba ryck krävdes
Där påpekas speciellt att bössan skall ha mycket bra skjutegenskaper. Den måste dessutom levereras senast 18 december, vilket är endast fem veckor efter brevets datering. Det är också tidsmässigt panik med en repeterstudsare i kaliber 7 mm.
Här vill kunden ha extra fint trä i stocken. Studsaren skall levereras ”weiss” det vill säga utan slutfinish, eftersom Barella själva skulle göra hakmontage på den. Ett par andra studsare som benämns ”Buggenhagen” måste levereras helt klara ”fix und fertig” senast den 1 december.
Brevet avslutas med en beställning på parbössor i kaliber 16 med ejektorer, varbygel i metall och extra fint stockträ med halvt pistolgrepp. Stockmåtten är noga specificerade. Allt måste vara av högsta kvalitet med extra bra skjutegenskaper.
Sätta egen prägel
Bössorna skall snarast möjligt levereras ”im weiss-fertigen zustande” alltså utan slutfinish. Förmodligen var det vanligt att mindre bössmakare eller handlare beställde sina vapen så, för att något kunna sätta sin prägel på dem. Och inte minst stämpla sitt eget namn på spången.
I artikeln om Gebrüder Merkel visade jag också ett brev från Barella till GM där det var mycket bråttom.
Korta leveranstider var säkert ett sätt att konkurrera om kunderna.
Kunden beställde vapnet efter sina egna önskemål och så var det handlarens sak att leverera det så snabbt som möjligt. Givetvis satte han då tryck på vapenfabriken där han i sin tur beställde vapnet i fråga.
En annan beställning, som jag har en kopia av, är daterad 1912 och är ställd till Bernhard Merkel från Franz Kettner som var en stor grossist. Den avser tre hagelgevär av olika slag. Alla detaljer är noga specificerade.
En A&D-hagelbössa i kaliber 20 skall levereras till en greve Schmising. Den skall ha 30 centimeters överslag och höger pipa skall ge en träffbild på 75 centimeter på 20 meter. Vänsterpipan skall vara så trång som möjligt.
Dessutom är kunden noga med balansen på bössan och den får inte ge hård rekyl. Remmen skall automatiskt rulla in i stocken.
Leverans till höjdare
Nästa bössa måste vara av extra hög kvalitet eftersom den skall levereras till en magnat från Schlesien som har stort inflytande. Kettner skriver ”Vi måste in i de kretsarna för där finns mycket pengar att hämta, vilket vi behöver.”
Detta hagelgevär i kaliber 12 skall levereras med urtagbara Anson & Deeley-låsar (Westley Richards patent).
Samarbetade
I artikeln om Gebrüder Merkel nämner jag att de hade sådana vapen i sina kataloger. Förmodligen samarbetade Merkel-bröderna så att endast en av dem gjorde vapen med detta system.
Piporna skall vara av bästa Anticorro-stål. En liten blyertsteckning visar att överkanten på spången måste ligga i plan med överkanten på piporna.
Det är en duvbössa, för tävlingsskytte på levande duvor, som skall ha extra lång framstock.
Alla detaljer specificeras och det avslutas med att den skall ha ”Enorme Schussleistung”. Fritt översatt krävs ”enorma skjutegenskaper”.
Mycket av vapentillverkningen i Suhl försvann i och med andra världskriget.
I förra artikeln om Gebrüder Merkel såg vi att de överlevde kriget. Vi vet också att i varje fall Bernhard Merkel och Oskar Merkel fanns kvar som bössmakare efter kriget. Bernhard Merkels son Fritz tog då över efter sin far. Hos Oskar Merkel var det sonen Paul Merkel som drev företaget vidare.
Hur det gick med E A Merkel vet jag inte, men de fanns i varje fall kvar fram till kriget.
Efter kriget bildade ett antal av de mindre bössmakarna en organisation Büchsenmacher-Handwerks-Genossenschaft (BüHaG) genom vilket de gemensamt köpte material och sålde sina vapen under Bühag-namnet.
Jag vet inte omfattningen av deras produktion, men det såldes åtskilliga Bühag-vapen i Sverige.
Det är princip samma vapen som är stämplade med Merkel. De fick sina ämnen därifrån, men eventuellt kan Bühag-vapnen vara gjorda med större omsorg eftersom de byggdes av egna företagare.
Efterkrigstillverkning
Det är dokumenterat att både Oskar Merkel och Bernhard Merkel fanns kvar efter kriget och levererade vapen till Bühag.
Jag har fakturor från båda dessa till Bühag. Den från Oskar Merkel är daterad 10 september 1952 och gäller en Anson & Deeley-hagelbössa, tillverkningsnummer 5472, kaliber 12 modell A med pipor av Special-Gewehrlauf-stahl. Priset är DM 430.
Fakturan från Bernhard Merkel är daterad 9 september 1952 och avser en hagelbössa, tillverkningsnummer 5544 modell A kaliber 16 med 68 centimeter pipor i specialstål. Även här är priset DM 430.
Tillverkningsnumren skiljer endast med 72 nummer, vilket tyder på att Bühag hade sin egen nummerserie på vapnen.
Bernhard Merkel, som då drevs av Fritz Merkel, tillverkade vapen in på 1970-talet. Fritz arbetade då ensam tillsammans med en stockmakare.
Fritz Merkel dog 1976 och med honom den siste verksamma bössmakaren med anknytning till någon av de sju bröderna Merkel.
Info från samlare
När jag för att par år sedan började fundera över en artikel om Merkel visste jag egentligen inte så mycket om dem.
Tack vare kontakter med intresserade samlare fick jag efterhand en hel del information.
Jag hade sedan tidigare några Gebrüder Merkel-kataloger, men nu fick jag också katalogkopior från de andra Merkel-bröderna.
Visst är det roligare med originalkataloger, men kopiorna ger samma kunskap. Speciellt värdefulla är några brev med beställningar till de olika Merkel-fabrikerna från andra tyska bössmakare eller handlare. Här är det inte fråga om vapen i de olika Merkel-fabrikernas ordinarie sortiment, utan noga specificerade specialbeställningar.
Av tonen i breven att döma var det inte enstaka beställningar. Ibland hänvisades också till vapen i en tidigare beställning.
Flexibla bröder
Ofta verkar det ha varit bråttom, men det tycks inte ha varit några större problem att leverera vad kunderna ville ha även om leveranstiden var knapp.
Detta tyder på att Merkel-bröderna var mycket kunniga och flexibla. Kanske berodde det delvis på att de inte var så stora.
Även om de hade ett standardsortiment kunde de enkelt leverera enstaka exemplar med avvikande specifikationer.
Det importerades relativt få Merkel-vapen till Sverige före 1939. Därför var det inte helt enkelt att hitta och fotografera vapen från samtliga fyra Merkel-fabriker.
Ett av vapnen fotograferade jag för ett tiotal år sedan. Då visste jag inte att den diskreta stämpeln EAM på en pipklack stod för E A Merkel.
Ett par av de fotograferade vapnen har importerats hit från USA på senare år. Två andra tillhör en samlare i Norge, ett annat har kommit från Danmark.
Jag brukar säga att jag samlar på vapen med kameran. Jag fotograferar allt som kommer i min väg utan någon tanke på eventuella artiklar. Därför har jag ofta ett bra grundmaterial när jag skall skriva om något, med lite möda brukar det gå att hitta kompletterande vapen att fotografera.
Dessa två Merkel-artiklar är inte på något sätt en komplett beskrivning av de fyra Merkel-fabrikerna och vapnen de gjorde. Jag är intresserad att lära mer samt se och fotografera fler intressanta Merkel-vapen.
Hör gärna av dig om du har historik, kataloger eller Merkel-vapen. Detta gäller även andra gamla tyska vapen.
Ring gärna 0477-210 52 på kvällstid.