• Jaktkryssningen
Dubbelstudsaren i öppet läge, öppningsarmen syns delvis framför varbygeln. Pipan reglas i baskylen med en rund tapp upptill och fyrkantig under piporna, de går in i baskylen när piporna förs bakåt och bössan stängs.
Fint gjord gravyr. Läget på tapparna baktill visar att mekanismen för högerpipan är spänd medan vänsterpipan är slappad. 

Hagelbössans pipupphängning och regling. Den runda plattan i baskylen fungerar som en exenter och skjuter pipan fram- och tillbaka. Klacken baktill på piporna går in i baskylen och reglar piporna. Den lilla tappen framför plattan påverkar utdragarna när piporna förs fram. Piporna saknar helt provstämplar, vilket visar att bössan är gjord före 1892. Märkningen 859 är troligtvis ett tillverkningsnummer.
Datering. Provstämplarna visar att bössan är provad mellan 1892 och 1912. 

Hagelbössa i guld. A Haetge Berlin är inlagt i guld på spången. Här är mekanismerna för båda piporna uppspända. Öppningsarmen med horn framtill ligger under framstocken. Hagelbössans vänsterpipa är avfyrad. Spiralfjädern syns i öppningen.  Hagelbössans mekanism. Här är öppningsarmen i bakre läget och spännarmen har spänt upp mekanismen.  Den L-formade spännarmen i främre läget, mekanismen är inte uppspänd. 
Haetge drilling. Lägg märke till den lilla hävarmen uppe på kolvhalsen, den används för att koppla in kulpipan. Ovanligt mycket av bakstocken är nätskuren. Den snirkliga varbygeln av horn har klarat alla åren utan att bli sönderslagen. Ett fint vapen med ovanligt system och originalskick.

Drillingen invändigt. Det var säkert inte helt lätt att anpassa detta system till en drilling.

Drillingen öppnad och mekanismen stängd.

Udda och lyxiga tändnålsgevär för moderna patroner

Vapen och utrustningPublicerad: 2009-05-29 09:57

• En Goehler dubbelstudsare från 1893.
• En Haetge hagelbössa gjord före 1892.
• En Haetge drilling från sekelskiftet.
Fredrik Franzén har hittat tre udda och lyxiga gevär. Gemensamt för bössorna är att de bygger på en gammal konstruktion som användes på Dreyses tändnålsgevär, som togs i bruk omkring 1830. Tändlåset var omodernt och borta ur produktionen flera decennier innan de tre vapnen tillverkades. 
Istället har de anpassats för moderna patroner, men den gamla konstruktionen finns kvar.


För att par år sedan visste jag inte något om den vapentyp som artikeln här ska handla om. Det började på Widforss vapenauktion i november 2007. 
Där fanns ett mycket udda vapen. I katalogen står ”Dubbelstudsare, tysk J Goehler Berlin, kaliber 12,7x76R (svartkrut)”. Konstruktionen är väldigt lik den som användes på Dreyses tändnålsgevär, men denna Goehler är avsedd för vanliga gastäta patroner med centralantändning. 
Det är kanske på sin plats med en kort förklaring till vad ett tändnålsgevär är. 

Då fanns inte gastäta patroner
Dessa kom på 1830- och 1840-talen. Då fanns inte de gastäta patronerna. Krut, kula eller hagel samt en tändsats lindades in vanligt papper och denna patron placerades i patronläget. 
När mekanismen avfyrades gick en lång nål in i patronen och antände tändsatsen som i sin tur antände krutet. 
Eftersom det inte fanns någon hylsa som tätade var det noga med passningen mellan pipa och baskyl. 
Den tunna tändnålen brändes fort ned eller brast, eftersom spetsen låg mitt i det brinnande krutet.

Hagelbössans pipupphängning och regling. Den runda plattan i baskylen fungerar som en exenter och skjuter pipan fram- och tillbaka. Klacken baktill på piporna går in i baskylen och reglar piporna. Den lilla tappen framför plattan påverkar utdragarna när piporna förs fram. Piporna saknar helt provstämplar, vilket visar att bössan är gjord före 1892. Märkningen 859 är troligtvis ett tillverkningsnummer.

Tändnålsgevären försvann snart. Efter dem kom först stift­antändare och på 1870-talet blev den gastäta patronen med central­antändning färdigutvecklad.

Använder moderna patroner
Denna Goehler har enkelt uttryckt ett system utvecklat för tändnålspatroner men använder moderna patroner. Om vi kort ser på konstruktionen öppnas piporna med en framåtliggande hävarm. Piporna skjuts då först framåt och bryts sedan. Hävarmen fungerar som en exenter. Samma system användes på tändnålsgevär, men även Collath använde det i varje fall in på 1920-talet på sina vanliga vapen. 
Tappar både upptill och nedtill på piporna går in i baskylen och låser piporna när de skjuts bakåt. 

Mekanism med slagstift
Slagmekanismen har inte hanar i egentlig bemärkelse, utan längsgående slagstift med spiralfjäder runt. 
Slagstiften här svarar till tändnålarna på tändnålsgevären. Mekanismen spänns upp automatiskt när bössan öppnas. Öppningsarmen trycker då en L-formad arm bakåt. Denna är kopplad till tändstiften och slagfjädrarna som spänns upp.


Det finns ingen säkring. Skall inte bössan avfyras omedelbart när den är laddad spänns mekanismen ned manuellt. 
Baktill finns två tappar med små tangenter. När tangenten trycks ned går hela tappen bakåt och mekanismen är slappad. När mekanismen är i detta läge spänns den heller inte upp automatiskt när bössan öppnas. När det är dags att skjuta trycks tapparna in och mekanismen spänns upp. 
Manuell uppspänning enligt denna princip används i dag på flera tyska repeterstudsare, till exempel på Krieghoffs dubbelstudsare. Detta är som synes inget nytt även om de som använder det i dag gärna framhåller det i reklamen.

Nästan nyskick
Goehlern är i nära nog nyskick, den är inte renoverad. Den har mycket fin gravyr med bladslingor och djurmotiv. Det är onekligen ett både ovanligt och vackert vapen. 

Hagelbössa i guld. A Haetge Berlin är inlagt i guld på spången. Här är mekanismerna för båda piporna uppspända. Öppningsarmen med horn framtill ligger under framstocken.

Med denna gamla konstruktion vill jag datera Goehlern till kanske 1870-tal. Då var central­antändningspatronerna etablerade. Det stämmer emellertid inte. Dubbelstudsaren har de tyska provstämplar som började användas efter 1892. Visst kunde den vara gjord tidigare och provstämplad när sprängskjutning och efterföljande stämpling började 1893. Men då skulle vapnet ha haft ett V eller R tillsammans med de andra stämplarna, och det har det inte. 

Det är säkerligen så att denna Goehler är gjord 1893 eller senare. Man kan spekulera i varför man byggde ett vapen på en så ålderdomlig konstruktion vid en tid då hammerlessgevären var etablerade. Förmodligen fanns det en halvfärdig bössa stående som färdigställdes. 

En till Goehler hittad
Först trodde jag att denna Goeh­lerdubbelstudsare var unik, men hösten 2008 ringde en god vän i vapenbranschen och berättade att han hade fått in en hagelbössa byggd på samma system som Goehlerdubbelstudsaren. Det var bara att packa ned kameran och åka för att se vad det var. 
Nu fick jag möjlighet att även se mekanismen invändigt, vilket inte var möjligt med Goehlern på auktionsvisningen.

Hagelbössans vänsterpipa är avfyrad. Spiralfjädern syns i öppningen. 

På hagelbössan står det emellertid inte Goehler utan A Haetge Berlin på spången. Det som mest skiljer dem åt är gravyren. Även Haetgebössan är helgraverad men saknar djurmotiv. 

Med bössan följer en artikel från engelska Shooting Times 1981, skriven av Geoffrey Boothroyd, som var den tidens främsta kännare av äldre engelska vapen. Tyvärr är han död sedan några år.  

Samma exemplar?
Här berättar han om en Haetgehagelbössa som han sett hos en vapenhandlare. Kanske är det samma exemplar som nu har hamnat i Sverige, men det är jag inte säker på även om nuvarande ägaren påstår det. 
Jag har en ganska dålig kopia på artikeln i Shooting Times och har försökt att jämföra de något suddiga bilderna där med den Haetge som jag fotograferade. Jag tror inte det är samma bössa och är det så blir det hela ännu intressantare. Då måste det finnas två nästan identiska Haetgehagelbössor. 
Geoffrey Boothroyd var också lite konfunderad över denna blandning av ett gammalt system, anpassat till moderna patroner.

Hagelbössans mekanism. Här är öppningsarmen i bakre läget och spännarmen har spänt upp mekanismen. 

Den L-formade spännarmen i främre läget, mekanismen är inte uppspänd. 

Han hänvisade också till tändnålsgevären. Dåvarande ägaren berättade för honom att bössan hade använts med vanliga Eleypatroner fram till 1981.

Även om Haetgebössan är i bra skick, är den inte i samma ny­skick som Goehlerdubbelstudsaren. Den saknar helt provstämplar, så den måste vara gjord före 1892. 
Nu har vi en dubbelstudsare och en hagelbössa med denna udda konstruktion, men det är inte nog med detta. Jag hade en känsla att jag hade sett något liknande någonstans, någon gång. 

USA-förening för tyska vapen
German Gun Collectors Associations, GGCA, är en amerikansk samlarförening för tyska vapen.
När jag gick igenom tidigare exemplar av tidskrift ”Der Waffenschmied” hittade jag en artikel med rubriken: A very early, very unusual German Drilling i tidskriften från GGCA.
Samma system
Visst, det handlade om en Haetgedrilling. Den är byggd på exakt samma system som de andra två bössorna i artikeln här. Den finns i England men ägaren är medlem i GGCA. Han skickade bilder och beskrivning på drillingen till GGCA för att få veta mer om den.


Dietrich Apel, som är en av deras specialister på äldre vapen, visste inte så mycket om detta. Men skriver liksom jag om kopplingen till tändnålsgevär. 

Om Haetge och Goehler verkligen var bössmakare eller handlare vet vi fortfarande inte. Min gissning är att de var mer handlare än bössmakare.

Speciellt problem
Ett speciellt problem på drillingen är hur den underliggande kulpipan avfyras, drillingen har bara två mekanismer. 
I princip sker det som på en vanlig handrilling. Med en hävarm, som ser ut som en liten toplever, kopplas högra mekanismen till kulpipan. 
Drillingen är provstämplad och stämplarna daterar den till mellan 1892 och 1912. 
Stämplarna visar också att kulkalibern är en av de i Tyskland då populära kulkalibrarna – 11,15 millimeter.


Deras armékaliber var 11,15x60R ungefär mellan 1871 och 1888. Det kom även flera olika 11,15-patroner för jaktbruk. 

När jag läst artikeln i Der Waffenschmied tog jag kontakt med Dietrich Apel och berättade om Goehlerdubbelstudsaren och Haetgehagelbössan i Sverige. 

Utbyte av bilder
Det slutade med att han fick mina bilder på dessa och jag fick de bilder han hade på drillingen. 
Nu kan jag visa samtliga tre bössor här och han kan visa de ”svenska” bössorna i Der Waffenschmied. Det är alltid bra med samarbete. Har man något intressant att dela med sig av brukar det gå lätt att få andra uppgifter och bilder tillbaka. 
Man blir aldrig fullärd när det gäller äldre vapen. Det finns alltid mycket att lära.


SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB