Några vanliga och mindre vanliga kalibrar. .222 Remington, .308 Winchester, 6,5x55, 9,3x57 samt .460 Weatherby Magnum.
Några vanliga och mindre vanliga kalibrar. .222 Remington, .308 Winchester, 6,5x55, 9,3x57 samt .460 Weatherby Magnum.

Vilken är din favoritkaliber?

”Säg mig vilken kaliber du gillar och jag kan säga vilken sorts jägare du är.”
Skämt åsido så kan valet av kaliber vara ett högst personligt ställningstagande.
Vilken är din favoritkaliber och varför? Skriv till Jakt & Jägare-sajten, skicka bilder och berätta.
Här är så länge lite historik och fakta om några vanliga och mindre vanliga kalibrar.

.222 Remington, som egentligen kan ses som en miniversion av .30-06, blev nästan genast en succé när den 1950 introducerades av Remington till studsarmodell 722. 222-hylsan blev sedan grunden för många nya kalibrar. I Sverige har 222 Remington länge betraktats som den perfekta rådjursdräparen. Men även i övriga världen är det en ”stor” småviltspatron. Hög precision, flack kulbana och mild rekyl har även gjort 222:an populär bland bänkskyttar.

.308 Winchester introducerades i början av 50-talet som en civil jaktversion av Nato-patronen. 308:an ligger nära .30-06 i prestanda, men passar även i smidiga studsare med korta lådor. 308:an är en av världens mest populära jaktpatroner med det största kulutbudet och ett enormt urval av fabriksladdad ammunition. Mild rekyl, överlägsen egenprecision och kapacitet för att fälla allt jaktbart svenskt vilt gör 308:an stor även i Sverige.

6,5×55, svensk mauser, är vår egen ”nationalkaliber” som egentligen passar mer för rådjur än älgjakt. Laddad med för lätt kula klarar patronen inte klass 1-kraven och blir olaglig att använda mot älg. Tusentals och åter tusentals älgar har ändå stupat för 6,5×55-bössor.

Patronen togs fram 1894 av en kommission som en ”brödrafolkspatron” när Sverige-Norge behövde en gemensam militär standardkaliber. Jaktligt sett är det fortfarande en bra och effektiv allroundkaliber. 6,5×55 ger mild rekyl. Samtidigt går det att ladda upp patronen för att få en bra, flack kulbana. Dessutom har patronen en lång, förhållandevis tung, kula som ger ovanligt bra djupverkan och lite köttförstöring.

9,3×57, den gamla ”potatiskastaren”, har fått en renässans efter vildsvinens intåg i de svenska jaktmarkerna. 9,3×57 har ett dunkelt ursprung från början av 1900-talet men fick en stark ställning i Sverige när Husqvarna-studsare kamrades för 9,3×57.

En tung och långsam kula, som färdas i en regnbågsliknande bana, gav patronen dess öknamn. I själva verket är kulbanan inget problem eftersom det flesta jaktskott aldrig sker på så långa avstånd.

Åldringen fabriksladdas fortfarande av Norma och ses av många som den perfekta gris- och eftersökskalibern. Att det är en potent älgvältare, med mildare rekyl än 9,3×62, är en extra bonus.

.460 Weatherby Magnum är patronen för att få stopp på farligt afrikanskt vilt. Efter 100 meter har en 32,4 gramskula en anslagsenergi på drygt 8 500 joule. Att stå i vägen för 11,64 millimeters-kulan är alltså ungefär som att bli påkörd av en SL-buss. Visst finns det yrkesjägare i Afrika som använder .460 Weatherby, men patronen har aldrig nått någon större popularitet. Det kräver en del av skytten för att kunna hantera den massiva rekylen. Efter introduktionen 1958 var .460 Weatherby Magnum den mest kraftfulla fabriksladdade patronen, tills den blev nedknuffad från värstingtronen av .600 Nitro Express.