Vill ni ha jaktfientliga i regeringen?

Med miljöpartiet och vänsterpartiet i regeringen är det stor risk att totalförbudet mot blyammunition väcks till liv igen.

Licensjakten på varg stoppas med mycket stor sannolikhet.

I så fall blir det en konfrontationspolitik mot den rovdjursdrabbade landsbygden som riskerar att få drastiska följder. Det som skildras i TV-filmen Vargkriget kan bli en verklig realitet i stor skala, när normalt laglydiga landsbygdsbor ser sig tvingade att bli grova brottslingar för att freda sin tillvaro.

Som grädde på moset förbjuds antagligen grytjakt.

Att jaga med fällor stoppas också troligen.

Paragraf 28, som gör det möjligt att freda tamdjur vid rovdjurs­attacker, kan också hänga löst.

Glöm även åteljakt på björn.

Problemet för socialdemokraterna är nämligen att deras jakt- och rovdjursprogram inte är värt ett dyft när den politiska verkligheten slår till.

För att förstå nutiden och greppa framtiden är det bra att kunna lite historia. Kom ihåg hur det var när socialdemokraterna regerade senast med vänsterpartiet och miljöpartiet som stödpartier.

Torsdagen den 30 mars 2006 skrev vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet på att alla tre partierna måste vara överens om ändringar i rovdjurspolitiken.

Därmed säkrades s-regeringens budgetförslag.

I ett trollslag stoppades alla s-planer på att göra det lättare att skjuta vargar och andra stora rovdjur som attackerar tamdjur utanför hägn.

Paragraf 28 och de rovdjursdrabbade på landsbygden vägde mycket lätt i sammanhanget. De jaktfientliga rovdjursfantasterna fick diktera politiken.

Till valet den 19 september i år handlar det inte längre om begränsat inflytande från stödpartierna. S-ledaren Mona Sahlin kommer att släppa in de här krafterna till regeringen och ge dem ministerposter.

Mona Sahlin är en populistisk politiker. Till skillnad från sin företrädare Göran Persson struntar hon ibland i att kolla fakta när det handlar om att försöka ta en lättköpt politisk poäng.

Ett exempel är hennes uttalanden om den perfekt utförda licens­jakten på varg, som avfärdas med orden ”en absurd Felliniaktig utformning med tusentals jägare som sprang omkring i skogen för att skjuta ett fåtal vargar”.

Det här ger en oroväckande fingervisning om att det inte är s-politikerna som kommer att få det avgörande inflytandet i jakt- och rovdjurspolitiken om Mona Sahlin tillåts bilda regering.

Nu är det bara att hoppas att de cirka 500 000 jägarna, de hundratusentals aktiva skyttarna och de som lever i rovdjursområden ser vad som hotar när de ska vara med och avgöra landets politiska framtid fyra år framåt.

Vill ni ge makten till en politiker som vänsterpartiets Wiwi-Anne Johansson?

Hon påstår till exempel i Jakt & Jägares valenkät att det upptäckts fall ”där jägare lockar rovdjuren i närheten av tamboskap och därefter skjuter djuret med åberopande av paragraf 28”.

Mig veterligen finns inget lagfört fall som stämmer in på den här beskrivningen.

Även här är det fördomar som får styra över sanningen.