Klart stöd för förbundets rovdjurspolicy

Det gäller att vara försiktig, ibland mycket försiktig, med att dra för stora slutsatser av den typ av medlemsenkäter som fanns i majnumret av vår tidning. Men det är ändå kanske det bästa sättet att få reda på vad våra medlemmar tycker i olika frågor.
En stor osäkerhetsfaktor är den låga svarsfrekvensen, mindre än 10 procent även om vi räknar alla som anges stå bakom enkätsvar där flera deltar.
Vad tycker de övriga 90 procenten av medlemmarna? Tycker de att vår rovdjurspolicy är så bra och att vi hanterar rovdjursfrågorna så bra att det inte finns anledning att svara på frågorna?
Eller är det tvärtom, allt är så dåligt att det inte är värt besväret att svara?
Normalt brukar det ju vara så att den som tiger samtycker. En stor del av svaren ger också ett bra betyg åt vår policy.
Även om vi inte har hunnit analysera svaren, eller än mindre behandlat dem i styrelsen, känns det som om vi inte har något stort medlemstryck på att göra några dramatiska förändringar av vår policy eller vårt rovdjursarbete i övrigt.
En snabb tolkning av svaren tyder på att vi skall kunna ha livskraftiga stammar av björn, järv och lo och att de skall spridas i hela landet. Dessutom framgår att rovdjuren skall förvaltas genom allmän jakt. Självfallet skall det betalas ut 100 procent i ersättning för skador och detta skall ske av statliga medel, anser medlemmarna.
När det gäller vargen ser bilden annorlunda ut. Cirka 80 procent tycker inte att vi skall ha en livskraftig vargstam i landet. Dock skall de vargar som finns få sprida sig i hela landet.
Denna bild är dock inte helt tydlig. Jag hoppas att vi skall kunna återkomma i något senare nummer av Jakt & Jägare och ge en mer komplett redovisning av svaren. Kanske också med bättre analyser och kommentarer.
När ni läser denna ledare har vi hunnit ha vår stämma i Bollnäs och vi har också haft den rovdjursdebatt som fjolårets stämma beslutade om, även den i Bollnäs.
Den kan bli så att beslut på vår stämma, politiska besked i debatten, eller en mer noggrann analys av enkätsvaren, kan ge underlag för oss att göra vissa förändringar av vår policy.
När ni läser denna tidning närmar sig ett ganska stort antal olika jaktpremiärer, bland annat björnjakten.
Här kommer jag att driva linjen att vi skall ha cirka 100 procent ökning av björnlicenserna för att bromsa den ganska snabba tillväxten av björnstammen som vi har haft de senaste åren.
Precis när jag sitter och skriver detta kommer ett e-postbesked om att tre vargar har rapporterats döda sista veckan i maj.
En troligen dödad av bil och varg hittad i en sjö.
Efter en helröntgen har det inte hittats någon metall i kroppen på vargen som upptäcktes i sjön. Den tredje vargen dödades under legal skyddsjakt i Norge.
När det gäller de två förstnämnda vargarna är det risk för att vi jägare redan har fått skulden för att vi har dödat dessa under illegal jakt, vilket nu tycks vara fel.
Hur många liknande orättvisa beskyllningar har vi fått under årens lopp?
Jag bara frågar. Denna min fråga innebär inte att jag på något sätt försvarar illegal jakt. Lagar är till för att följas.
Men dåliga och ibland helt felaktiga lagar måste vi hjälpas åt att ändra på. Detta arbete skulle underlättas om vi kunde bygga ett ömsesidigt förtroende mellan jägarkåren och lagstiftarna.
Lycka till med höstens jaktpremiärer och glöm inte den egna och hundarnas konditionsträning och avsätt några kvällar för skjutträning!