Nya förbud och orimliga pålagor

När den här ledaren skrivs, en vecka in i maj, har våren just exploderat här i Bursiljum. På en dryg vecka har snön försvunnit och djur och växter fått nytt liv.
Genom köksfönstret har vi kunnat se älgar, rådjur och räv. Även tranor, svanar, kanadagäss, gräsänder, storspovar och tofsvipor samt allehanda andra mer vanliga fåglar.
För en vecka sedan, när skaren fortfarande bar bra att gå på, gjorde vi vårt årliga besök vid myrkanten för att se orrarna spela. Och visst var de där även i år, elva tuppar och en höna. Men varför bara en höna? Tidigare år har det åtminstone varit fyra till fem hönor. Var vi för sent ute, eller för tidigt, eller..?
Djur och natur lämnar ofta många frågor obesvarade.
Kanske är det just det som är tjusningen. Det finns alltid något nytt att se eller uppleva och att fundera över.
Men hur många är det som ger sig tid att umgås med djur och natur, som vi jägare gör?
Hur många har haft förmånen och glädjen att tillsammans med sin livskamrat sitta vid en myrkant och uppleva ett orrspel en tidig vårmorgon, ta en kopp kaffe och se solen gå upp?
Hur många sönderstressade och ”gått i väggen-människor” som skulle ha kunnat räddas om de gett sig tid att njuta av bara en liten del av vad naturen har att ge finns det säkert inget svar på. Men att det är många är i vart fall jag övertygad om.
Vi jägare kan njuta av att bara sitta och titta på djur och natur.
Men vi kan även njuta av att skörda en liten del av det ständigt återkommande överflöd som finns.
Vi har en stor mission att fylla – att få fler att förstå den helande kraft som finns ute i vår natur.
I bjärt kontrast till detta ovan beskrivna finns den nidbild som allt för ofta målas upp kring oss jägare. Vi dödar för dödandets egen skull. Vi tjuvjagar och hotar rovdjurens existens och vi skadskjuter och plågar djuren.
Vi har för mycket vapen och ammunition och vi förvarar detta på ett uselt sätt.
Därför lägger Brå, brottsförebyggande rådet, fram en rapport med förslag till åtgärder som gör att man tror att man drömmer, eller snarare får mardrömmar.
Därför finns också begränsningar på antalet vapen.
Nu har det även kommit nya förvaringsbestämmelser, som bland annat kraftigt begränsar mängden ammunition som tillåts i en bostad.
Inte torde det vara den svenska jägarkårens vapen och ammunition som är problemet i samband med grov brottslighet. De personerna hittar nog sina vapen på andra sätt.
Nej, i takt med att antalet mer eller mindre behövliga myndigheter växer, och att allt färre av våra politiker har någon verklig verklighet att förankra sina beslut utifrån, riskerar vi jägare och nu senast även vi fiskare att ständigt drabbas av nya förbud eller orimliga pålagor.
När jag ryktesvis hörde att djurskyddsmyndigheten anser att det strider mot lagstiftningen att använda levande agn vid fiske trodde jag att man drev med mig. Men tyvärr verkar det vara sant.
Det jag själv har hållit på med i cirka 50 år, och som har varit en vanlig fångstmetod i generationer, har helt plötsligt djurskyddsmyndigheten fått för sig är olagligt.
Dags för riksdagen, Sveriges lagstiftande församling, att säga ifrån och ta djurskyddsmyndigheten i örat.
Om fler levde och umgicks med naturen som vi jägare (och fiskare) gör är jag övertygad om att vi skulle ha ett mycket bättre samhälle, där både beslutsfattare och andra skulle må mycket bättre och fatta bättre beslut.
Ha en skön sommar med många sköna stunder ute i skog och natur.
Tänk på att det är nu du måste börja förbereda dig själv och dina eventuella hundar för att höstens jakter skall bli så bra som möjligt.
Lycka till!