”Jag har all förståelse för de jakträttsinnehavare som tvekar att ställa upp och jaga varg”, skriver JRF:s förbundsbas Solveig Larsson om vargjaktsbeslutet.
2011 års licenstilldelning för vargjakten är ett bedrövligt beslut, som undergräver tilltron till rovdjurspolitiken. Uppgifterna före beslutet tyder på att vi har mer varg än i fjol och att tillväxten är mycket god.
Allt pekar på att det är mycket överlevnadskraft i det genmaterial som förärvs i den snäva genetiska bas bland vargarna som finns i Sverige. Det har tydligt påverkat förhållandena för dem som lokalt bor och verkar i vargtäta områden.
Jakt med löshund är direkt oförsvarligt i områdena och fäbodbrukare tvingas sluta. Kulturarvet utarmas, både genom att löshundsjakt försvinner och att fäbodbruk upphör.
När det gäller fäboddrift går den inte att återskapa utan att betande djur får gå fritt och beta. Trots detta har uppenbarligen avvägningen blivit att vargstammen inte ska regleras genom jakt, särskilt inte i de mest vargtäta områdena.
Bantade vargkvoter
Beslutet om jakt på totalt 20 vargar innebär att de mest vargtäta områdena får mest neddragning på licensen. I stället hänvisas bland annat till att skyddsjakterna behöver öka.
Jägarnas Riksförbund anser att skyddsjakt ska ske oberoende av licensjakt. Rovdjur med felaktiga beteenden måste alltid tas bort omgående.
Därtill är erfarenheterna av hur myndigheterna hanterar skyddsjaktsbeslut i många fall negativa.
Om det nu ska vara en möjlig väg att hålla vargstammen inom riksdagens beslutade tak (under 210 djur) måste myndigheternas administration och beslutskraft kraftigt effektiviseras.
Merparten av tidigare skyddsjaktsbeslut har lämnats inom renskötselområdet.
Men ska reglering av stammen ske genom skyddsjakt krävs helt ny offentlig kompetens i att genomföra skyddsjakt på många privata marker i skogsrika områden.
Skydda vargskyttarna
I beslutet om licenstilldelning på varg har inget gjorts för att säkra att vargskyttars identitet inte lämnas ut av länsstyrelserna. Jägarnas Riksförbund har förgäves krävt att vargskyttarnas identitet ska skyddas.
Däremot har ytterligare krångel införts när det gäller vad som ska göras när en varg har fällts.
Jag har all förståelse för de jakträttsinnehavare som tvekar att ställa upp och jaga varg på grund av det här beslutet.
Ökat krångel istället
Både den sänkta tilldelningen, ökat krångel och risk för medial uppståndelse är faktorer som sänker viljan att hjälpa till att genomföra riksdagens beslut.
Nu behöver rätten att skydda sin egendom mot angrepp av varg förbättras i praktiken. Den praxis som polismyndigheten har infört, där vapen beslagtas, behöver omgående ändras.
Vi befinner oss idag i en situation där den som tvingas ta till detta lagrum kan behöva göra det tämligen omgående igen – och då måste hjälpmedel finnas.
Ett nytt år har börjat och vi kan med stolthet se att totalt sett har de jaktbara viltstammarna förstärkts i landet under de senaste åren.
Tillväxten är så hög att det totala betestrycket på vissa håll även syns på viltet.
Det vi debatterat av och till i många år är älgstammen och den påverkan den gör på främst tallungskog, men nu verkar älgen i vissa områden fått problem på grund av hjortar.
Men det vilt som ökat mest de senaste åren är vildsvinen, med en fördubbling i antal på mindre än tre år. I dagsläget uppskattas vi ha mer än 200 000 vildsvin i Sverige. Att vi nu verkar få två år i rad med riktig vinter hejdar tillväxten. Ändå kommer vi att få allt fler vildsvin.
Vildsvinen i fokus
För att undvika för täta vildsvinsstammar och stora skador på åkermark, anläggningar och i tätorter behöver vildsvinsstammen förvaltas väl. Här behöver vi både lära oss mycket om detta nya vilt och ta till vara de kunskaper som finns hos dem som redan haft vildsvin i ett antal år.
Jakt & Jägare lyfter i detta nummer fram vildsvinsfrågan. Välkommen att läsa om det och andra intressanta artiklar i den jakttidning som ökat mest i Sverige sju år på raken.
God fortsättning på 2011!
