Visst kan vi påverka utvecklingen

Så är vi då inne på ett nytt år igen. Ett år som med stor säkerhet kommer att innehålla många nya utmaningar, dels för oss som enskilda personer, dels för de organisationer eller företag som vi är engagerade i eller beroende av.
Vi är nog många som ibland känner oss små och betydelselösa och tycker att vad vi gör eller inte gör har ingen betydelse. Vi tror att vi försvinner, inte syns eller märks ute i den stora världen.
Men fundera en liten stund. Börjar inte allt med att någon får en idé? Han eller hon provar idén med någon nära vän, som kanske sedan provar den vidare.
Det är så många föreningar har startats, säkert också Jägarnas Riksförbund.
Vad jag egentligen är ute efter är att få alla att förstå att vi alla betyder något och att vi kan påverka saker och ting.
Ibland kan det dock vara lättare att få gehör för sina åsikter om man kan få fler att tycka eller agera som man själv vill.
Detta är också ett av skälen till varför det är så viktigt att vi i Jägarnas Riksförbund under en lång följd av år nu har kunnat öka vårt medlemsantal.
Detta underlättar vid alla former av kontakter med myndigheter och politiker liksom med andra organisationer.
Detta innebär också att den här tidningen klättrar uppåt i tidningsstatistiken. Vi får helt enkelt fler läsare.

Utredningen om fjälljakten i papperskorgen
Trots att alla remissinstanser inte hade hunnit svara på fjälljaktsutredningen meddelade statsministern att utredningen skulle förpassas till papperskorgen.
Eftersom vi i Jägarnas Riksförbund har sagt att utredningen inte kan ligga till grund för någon lagstiftning bör vi känna oss nöjda.
Men frågan är egentligen om de berörda människorna är eller blir nöjda?
Jag har visserligen bara uppfattat att man har sagt nej till utredningens förslag från alla inblandade parter. Men har man då varit medveten om att man har sagt ja till att fortsätta som i dag?
Hur som helst kommer vi nu att få leva med dagens system under många år framöver.
Det är nu viktigt att regeringen analyserar vad det var som gick så fel. Ett grundläggande fel var nog att de ägarrättsliga förhållandena aldrig blev tillräckligt utredda. Utredaren valde på ett alltför bräckligt underlag att lägga konkreta beslut hur man skulle fördela något som man inte riktigt visste vem som ägde.
Därmed var kalabaliken igång.
Ett råd till regeringen är att utreda ägarförhållandena först och få dessa fastställda.
Sedan kan vi kanske få en mer balanserad diskussion om hur vi i praktiken skall försöka få till stånd ett samarbete och hur vi bäst nyttjar statens marker.

Äganderätten stärks
På annan plats i Jakt & Jägare kan vi också läsa om en hovrättsdom omkring jakten i ett viltvårdsområde.
Domen stärker äganderätten och den understryker bara ytterligare vad vi i Jägarnas Riksförbund alltid har hävdat, nämligen att samarbete skall vara frivilligt och inte grundas på tvångsanslutning av marker.