Länsstyrelsen Gävleborg föreslår ett område för ny varg i norra Hälsingland, som berör Nordanstig och Hudiksvall, samt ett område i södra Gästrikland som bland annat berör Gävle kommun. Avsikten är att viltförvaltningsdelegationen ska fatta beslut om lämpliga områden på delegationsmötet den 17 maj.
Fäbodföreningen litar inte längre på vad regeringen säger. De uppfattar det som att de manipuleras. Allt tal om att beslut ska tas nära dem som berörs är utan mening, anser fäbodföreningen.
Länsstyrelsen har ställt samman underlag med både aktiva fäbodar och fårproducenter i länet, men låter det bero med detta. Fäbodföreningen vill att underlaget ska användas för länets ställningstagande, vilket då rimligtvis skulle vara att Gävleborgs län inte kan tillgodose regeringens önskemål.
– Fäbodföreningen har samma krav som samerna har när det gäller fri zon till renbete. Det innebär ett vargfritt område på tio mil från fäbod med betesdjur, förklarar Birgitta Höglund i fäbodföreningen.
Viktigt för skogens biologiska mångfald
– Traditionellt fäbodbete sker utan hägn, fritt på skogen. Detta är inte bara viktigt för brukarens ekonomi utan också för bevarande av hotade lantraser där de hör hemma och skogens övriga biologiska mångfald, påpekar ordföranden Tomas Eriksson i Gävleborgs fäbodförening.
Tomas Eriksson hävdar att fäbodbruk gynnar betydligt fler arter än de stora rovdjuren gör. De står ju högst upp på den ekologiska pyramiden.
– Om motsatsen påstås är detta fel, säger Tomas Eriksson.
Tomas Eriksson också vill kommentera den pågående rovdjursutredningens delbetänkande att vargstammen behöver vara på 450 djur för att klara sig.
– Det finns ingen linje i vargförvaltningen, anser Tomas Eriksson.
Han påminner om att ett skäl till vargjakt och inplantering var att då skulle stammen klara sig på 200 djur utan inavel.
– Att FN:s Riokonvention innebär att fäbodbrukare hör till en hotad minoritetsgrupp som ska gynnas bryr sig ingen om, avslutar Tomas Eriksson.
