Solveig Larsson, förbundsordförande Jägarnas Riksförbund.
Jaktsäsongen har börjat så smått och förberedelser för årets älgjakt har startat i norra Sverige. Jaktmöten, skjutträning, röjning av pass, diskussioner om nya lämpliga pass och överläggningar om var och hur många älgar vi har på markerna pågår lite överallt.
Än är det några dagar kvar innan älghund får släppas, så det är lite väntans tider.
Själv genomför jag under detta skrivande en halvlyckad jakt på flugor, mygg och andra småkryp, och hade gärna haft både bättre precision och mer kraft bakom smällarna!
Älgar och älgjakt är något typiskt för Sverige och vi förvaltar och utvecklar något av det mest ursprungliga människor gjort i dessa områden – att i grupp och gärna med löshund fälla älgar.
Tidigare användes stup och i älggropar. Idag sker jakten med hjälp av bössor och GPS-bevakning av hundarna.
Forntida budskap
Älgjakten i forntiden var så viktig att den förtjänade att mödosamt präntas in på stenar som fortfarande kan beskådas. Det är ett budskap som våra förfäder ville överföra till kommande generationer i många led.
Med den utgångspunkten är det naturligt att förvaltningen av älg har en stor betydelse. Älgjakten blir föremål för statliga utredningar och grundläggande beslut om utövandet fattas av Sveriges riksdag i lag.
Den senaste utredningen, där regeringen utsett landshövding Maria Norrfalk som utredare, är ute på remiss. Inom Jägarnas Riksförbund pågår arbetet med vårt remissvar.
Alla lokalavdelningar har i början av juli fått utredningen på underremiss och jag ser fram mot att få ta del av svaren, som är en viktig grund inför förbundets ställningstagande. För oss är rätten att jaga vuxen älg även på mindre marker en mycket central fråga.
I utredningens förslag blir det upp till de nya älgskötselområdena att besluta om den här frågan. Detta eftersom all jakt på vuxen älg skall ske inom älgskötselområden, där medlemskap är frivilligt. Älgskötselområdena ska själva besluta om genomförandet av jakten, efter den skötselplan som godkänts av länsstyrelsen.
Därmed kan vissa marker ej få rätt att ingå i älgskötselområdet och då bli hänvisade att endast jaga älgkalv under fem dagar.
Ett stort intrång
Om detta skulle beslutas är det ett stort intrång i förfoganderätten över den marken.
I dagsläget kan vi inte säga att den avskjutning av älg som sker på sådana mindre marker har någon avgörande betydelse för älgförvaltningen. Därför bör den jakten finnas kvar.
Personligen anser jag att förslaget behöver ändras på denna punkt så mindre marker, som inte i praktiken får delta i älgskötselområden, får beskatta älgstammen på vuxen älg likvärdigt med omgivande älgskötselområden.
Vi får se vad som framkommer när vi får ta del av de lokala underremisserna och därifrån driver älgförvaltningsfrågan.
Som jaktledare har jag tillgång till den samlade dokumentation som blivit till för jaktlaget. När jag går igenom handlingarna slås jag över den förändring som skett avseende älgstammen.
Sedan mitten av 70-talet har avskjutningen först ökat sex gånger fram till 1990 och sedan halverats. Nu ligger avskjutningen på en ganska jämn nivå de senaste tio åren. Första älgen i modern tid sköts i slutet av 1930-talet i byn och är väl dokumenterad. Idag minns vi knappt till nästa år hur avskjutningen gick!
I gamla tider blev en observerad älg under vintern förföljd till dess den var fälld. Det gav ett välbehövligt proteintillskott till byn.
Idag är vi biologiskt resurseffektiva nyttjare, som beskattar en älgstam som i mina områden är välmående och endast ger begränsade betesskador.
Försenad insats
I efterhand upplever jag tydligt att älgstammens utveckling är starkt kopplad till tillgången på foder och att den ökade avskjutningen under 80-talet sattes in väl sent. Jag hoppas vi drar lärdom av erfarenheterna och i tid anpassar beskattningen av älg i områden där fodertillgångarna ökar kraftigt, som till exempel efter stormen Gudrun.
Balans behövs för alla arter och en snabb ökning påverkar hela det omgivande ekosystemet. Vildsvinen ökar snabbt och orsaker betydande ekonomisk skadegörelse i vissa fall. Men särskilt illa är det när våra myndigheter är passiva när rovdjur river boskap och dödar husdjur. Här behövs snabba beslut om avlivning! Beskattning av viltstammar genom jakt är det naturliga sättet för människan att ta ansvar som en del av naturen.
Nu börjar den tid på året då vi får ge oss ut i skog och mark och höra hundarna driva både traditionella vilt som älg och hare till mer nya vilt, som vildsvin och kanske vitsvanshjort. Den avkopplingen känns härlig att få.
Smärtsam förlust
Tyvärr är det ingen självklarhet längre. Allt för många jägare har förlorat den jakten på grund av vargarna. Löshundsjakten som många kan njuta av har blivit en smärtsam förlust för jägare i vargbältet.
Jakten som avkoppling är viktig för att få energi inför de jaktpolitiska drabbningar som väntar.
Vi måste fortsätta att hävda våra medlemmars rätt, med förbundets ledord ”ansvar-frivillighet-samarbete” som ledstjärna. Det gäller bland annat rätten att försvara egendom mot rovdjur och rätten att jaga älg på mindre marker.
Jag önskar er alla bra skytteträning och fina jaktstunder i vår härliga svenska sensommar!
