Visst går det att skjuta av julgranen som ska hem till jul. Är det riktigt kallt faller trädet för hagelsalvan. Här kommer några tips och råd om vett och etikett för en lyckad julgransjakt.
Utrustningen är självklar: Husqvarna hanabössa, full choke, och Gyttorp Röda. För hemtransporten används gärna en gammal men driftsäker traktor, eller dito bil med fyrhjulsdrift. I de fall dessa saknas brukar en något förhöjd Volvo 245 fungera tillfyllest.
Det råder ju lite olika uppfattningar om vad som är bäst laddning och beväpning för julgransjakten, men erfarenheten talar här sitt tydliga språk.
Sida-sida-bössa ett måste
För det första är en SVS ett måste. En bockbössa må balansera bättre, och ge en renare spångbild, men sidan är helt överlägsen när det gäller att ge en klar och tydlig bild av trofén och träffområdet i skottögonblicket.
De utanpåliggane hanarna är här också ett oöverträffat hjälpmedel i sammanhanget, då de vid anläggning direkt ger en inramning och därmed en fingervisning om hur pass väl bytet ifråga kommer att passa in i den så lantligt typiska kvadratiska rumsmiljön.
Somliga förespråkar också styvnackat användandet av allt finare och finare hagel. Det är väl de i söder importerade kontinentala godsvanorna som börjar sprida sig allt längre norrut och till och med in i skogsbältet. Och fina fågelhagel och fasaner i all ära, men här pratar vi om skogens kanske mest hårdskjutna vilt, åtminstone bland de viltslag som är lovliga för hagelbössan.
Ska klara grovjobb
Det handlar här inte om stora jämna träffbilder och många hagel. Här är det grovarbete som skall göras. En samlad, koncentrerad hagelsvärm är helt avgörande för jaktlyckan, så full choke är en självklarhet.
Hagelstorleken bör då förstås vara lite grövre, med samtidigt inte för grov, för även mängden hagel har en avsevärd inverkan på slutresultatet.
Många års studier har visat att gamla svenska nummer 5 i en laddning om 32 á 36 gram ger den gynnsammaste kombinationen av penetration och svärmtäthet.
Knall och fall-effekt på granen
Påtagligt ofta blir det så kallad ”knall-och-falleffekt” på julgranar av genomsnittlig allmogevardagsrumsstorlek. Möjligtvis kan man tänka sig att gå upp i grovlek till nummer 7, men absolut inte mer.
Håller man hårt på traditionerna, och i vissa sällskap lär det visst till och med vara ett ovedersägligt krav, laddar man förstås med Gyttorp Röda. I mindre högtidliga sammanhang kan det dock också fungera med gamla Normal-patroner eller till och med Rottweil Waidmannsheil. I papphylsa då förstås.
Råder osäkerhet om vad som gäller är det förstås alltid bättre att fråga om råd än att stå där med rumpan bar...
Stålhagel? – glöm det!
Stålhagel, hör jag någon fråga?
Här, ta på den här struten och ställ er i hörnet där borta.
Alla miljömässiga krav åsido är det här en extremt utpräglad korthållsjakt. I sakens natur ligger det förstås också att den allt som oftast bedrivs på frusen mark. Således utesluter rikoschettrisken allt användande av stålhagel och liknande moderna styggelser.
Klädseln är dock i sammanhanget föredömligt fri, även om en viss fabless för fiberpäls, bävernylon och graningekängor tycks kunna skönjas på vissa håll.
Skitjakt, och God Jul!
önskar Petter Andersson, vapenredaktör Jakt & Jägare
