”Bäckfiskar” kvar under isen
  • Aimpoint AB

”Bäckfiskar” kvar under isen

AktuelltPublicerad: 2016-04-24 07:00

De flesta fiskar som lever i en liten bäck stannar kvar under vintern när isen lagt sig. Detta påvisar Christine Weber, tidigare Umeåforskare, genom att märka öringar och stensimpor med sändare och följa fiskarnas förflyttningar.

Fiskarnas allmäntillstånd är den enskilt viktigaste faktorn för om de ska överleva vintern. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Ecology and Evolution.
När man undersöker hur fiskar överlever vintern jämför man vanligtvis mängden fisk på hösten med mängden fisk på våren. Ett forskarlag vid Umeå universitet har i stället följt fiskarnas förflyttning under hela vintern längs elva cirka 50 meter långa sträckor i en bäck. Platsen för studien var Smörbäcken, ett litet biflöde till Umeälven i Västerbotten.
– Den stora utmaningen bestod i att följa fiskarna trots att bäcken var isbelagd. Vi bedömde att det skulle gå med hjälp av PIT-tags, som är ett slags sändare som opereras in i fiskens bukhåla, säger Christine Weber, tidigare postdoktor vid Umeå universitet och en av forskarna som arbetat med projektet.

Fiskar försågs med sändare
Forskargruppen försåg fiskar av olika storlek, både vuxna och unga öringar samt stensimpor, med sådana sändare. De vuxna öringarna fick en större modell av sändare än de unga öringarna och stensimporna. För att förstå vad som är viktigt för att fiskarna ska överleva vintern mättes fiskarnas längd och vikt och även deras allmäntillstånd bedömdes. Av dessa faktorer visade sig den sistnämndavara viktigast.
– Det var lättast att följa de vuxna öringarna och omkring 90 procent av de stationära fiskarna gick att spåra vid varje undersökningstillfälle, säger Christine Weber.
Antalet spårade stensimpor och unga öringar sjönk drastiskt under midvintern och var lågt ända fram till islossningen. Då ökade antalet spårade fiskar påtagligt. Svårigheten att hitta stensimpor under isen kan ha berott på att de gärna gömmer sig i bottensubstratet när det är lite vatten i bäcken. Även unga öringar kan ha ett liknande beteende.
För att utvärdera hur bra metoden fungerade kartlade forskarna även de undersökta vattenmiljöerna genom att dels mäta den undersökta sträckans bredd, vattendjup och struktur, dels följa hur isens tjocklek förändrades under mätperioden.

Svårt få kontakt med sändarna
– De strukturella faktorerna visade sig inte ha någon större betydelse för fiskarnas överlevnad. Däremot var det svårare att få kontakt med de små sändarna ju tjockare isen blev. Den större sändarmodellen var mindre känslig för isens tjocklek. Även snötäcket på isen var ett problem och snön måste skottas bort ett par gånger under provperioden, säger Christine Weber.
Därtill visade det sig att ju mer komplext mätområdet var desto färre fiskar gick att spåra. Trots allt fungerade denna metod bra på vintern så länge vattnet under isen var grundare än ungefär 30 centimeter och mätningarna kunde göras ofta. Metoden kan därför bli ett värdefullt hjälpmedel för att bättre förstå hur olika fiskarter och olika stora fiskar hanterar vintern.
Projektet är ett samarbete mellan forskare från Sverige, Norge och Schweiz.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsChevalier
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB