”Inom ett år har vi 450 vargar”

”Inom ett år har vi 450 vargar”

AktuelltPublicerad: 2012-06-13 10:06

– Redan inom ett år har Sverige cirka 450 vargar, säger Inga Ängsteg, verksamhetsledare för Viltskadecenter, som bland annat ansvarar för att hålla ihop länens varginventeringar.

Hon hade ett långt anförande om fredat vilt och skadeförebyggande åtgärder under Jägarnas Riksförbunds årsstämma på Visingsö.

– Vid denna tidpunkt är det endast preliminära siffror men vi har i Sverige totalt cirka 60 varg revir med revirmarkerande par och i cirka hälften av reviren även födda valpar. Årets valpar som är födda i maj räknar inventeringspersonalen ute på länen först under hösten och vintern som kommer, förklarar Inga Ängsteg.

– Inom något år har vi troligen uppnått det mål som senaste rovdjursutredaren föreslagit, det vill säga 450 vargar. Tillväxten i vargstammen är positiv även om ökningstakten varierar något mellan åren. Samtidigt saknas idag mål för vargstammen, det skapar osäkerhet, tillägger hon.

Viltskadecenters uppgift är bland annat att kartlägga och förebygga skador som orsakats av fredat vilt. Det handlar tranor och gäss och samtliga stora rovdjur, däribland varg.

– Varg tar i dag en stor del av arbetstiden trots att de andra arterna är betydlig mera talrika, står vargen för de mest omfattande skadorna och upprör folk mest, konstaterar Inga Ängsteg.


Miljardbelopp för att skydda alla får
Viltskadecenter har beräknat vad det kan kosta att försöka skydda fårbesättningar med elstängsel mot vargangrepp.
Sverige har cirka 10 000 fårbesättningar.

Rovdjursavvisande stängsel kostar cirka 120 000 kronor per fårbesättning.

– Ofta behövs flera fållor hägnas eftersom får behöver byta betesmarker på grund av parasiter. Idag är genomsnittsbidraget cirka 33 000 kronor. Men det är ofta då bara en mindre del av betesmarken som är hägnad med rovdjursavvisande stängsel, säger Inga Ängsteg.

Vill man försöka minska angreppen ytterligare på får kostar det mycket stora pengar, i synnerhet om vargarna ska etablera sig i mer tamdjurstäta områden.

– Om vargarna skulle sprida sig söder ut från det nuvarande vargbältet handlar det om cirka 9 700 besättningar som det skulle kosta 1,16 miljarder att skydda med rovdjursavvisande stängsel, meddelar Inga Ängsteg.


Vargar i södra Sverige tas bort
– Precis som renskötselområdet har 90 procent av vargfrekvensen i södra Sverige tagits bort årligen, eftersom de snabbt orsakat stor skada på får. Det här innebär att vargarna klumpas ihop i mitten av Sverige. Det finns inget politiskt fattat beslut om detta. Det är en konsekvens av den förvaltning som finns, konstaterar Viltskadecenters chef.

När licensjakten på varg slopades var det istället tänkt att kunna få skyddsjakt på varg. Det var i alla fall det som ansvariga ministrar föreslog. Men det har satt en mycket hård press på länsstyrelserna i varglänen.

– Det går sällan att trolla. Många rovdjurshandläggare har det stentufft på länsstyrelserna. Oavsett om de beviljar eller avslår skyddsjakt blir folk ibland mycket upprörda. Vargfrågan har blivit överhettad och det kan ta sig horribla uttryck som till exempel mordhot, kommenterar Inga Ängsteg.


”Rent elände för myndigheterna”
Inte bara skyddsjaktsbesluten, utan även vargförvaltningen i stort, ger en pressad arbetssituation för berörda myndigheter.

– De som ska genomföra vargpolitiken i praktiken har idag i vissa län ett rent litet elände, sammanfattar Inga Ängsteg.

Ett exempel är Lars Furuholm, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Värmland, som strax före JRF-stämman meddelade att han inte längre vill fortsätta.

– Han är en mycket klok person som under många år har försökt få ihop lagstiftningen med verkligheten. Han har kämpat på bra, men har ledsnat och sagt upp sig, säger Inga Ängsteg.

Tanken är att vargförvaltningen skulle regionaliseras och ges lokalt inflytande genom bland annat Viltförvaltningsdelegationerna. Men många ledamöter i delegationerna vittnar om att det lokala inflytandet inte har fått så stor plats.


”Mer turbulent än någonsin”
– Det är tyvärr mer turbulent än någonsin. Det råder stor frustrering på många håll i landet och människor känner stor osäkerhet och vanmakt över hur vargförvaltningen ska ske i praktiken, säger Inga Ängsteg.

– Förtroendet för myndigheterna sjunker, vilket naturligvis blir förödande. Det kommer naturligtvis att behövas skjutas ett stort antal vargar redan kommande åren om inte tillväxten ska fortsätta i samma raska takt som hittills. Det kan bli svårt både på grund av EU-lagstiftningen och även rent praktiskt. Vissa av de skyddsjaktstillstånd som beviljats under senaste året har tagit lång tid att genomföra praktiskt, konstaterar Inga Ängsteg.

När licensjakten på varg anmäldes till EU fick det drastiska effekter ute i bygderna, vilket missgynnat toleransen för vargen, anser hon.


Till Bryssel inom två dygn
– Så fort en länsstyrelse idag beslutar om en skyddsjakt på varg ska Bryssel underrättas inom två dygn, påpekar Inga Ängsteg.

– Inget annat EU land än Sverige har bättre koll på vargstammen, så visst är det lite trist, tycker hon.

Det innebär att EU-länder som har mindre noggrann inventering ändå kan ha viss vargjakt.

20 nya genetiskt obesläktade vargar ska införlivas enligt ett politiskt beslut i Sverige. Utsättning av vargvalpar från djurparker är en taktik som ska provas framöver. Målet är att snabbt få in nya gener.


Tror inte på utplantering av varg
– Jag tror dock att det enda som fungerar långsiktigt är att vargar får vandra in till Sverige för egen maskin. Det finns flera fall med långvandrande vargar, framhåller Inga Ängsteg.

– Ett exempel är en rekordvandrare från Norge som sköts av en finsk renskötare i tron att det var en finsk varg.

Hon ser tyvärr ingen riktigt bra lösning med vargar som tar drivande jakthundar.

– Det är närmast ett olösligt problem. Så länge det finns vargar kommer de också att se hunden som en rival. Den som försöker bedriva löshundsjakt i ett vargrevir kan aldrig koppla av. Jakten ska ju vara trivsam och det är inte trivsamt om man ständigt är orolig, säger Inga Ängsteg. 

I en del fall försöker jägarna använda ledhundar i större utsträckning men det är svårt när älgstammen är gles, konstaterar hon.
– Problemen lär även fortsätta för övriga tamdjursägare i takt med att vargstammen växer. För vissa jägare har etableringen av varg i områden med även björn inneburit att älgjakten helt har fått upphöra, säger Inga Ängsteg.


Detta är en uppdaterad version av den text som publicerades i går. Inga Ängsteg har fått tillfälle att göra en del förtydliganden av vad hon ville ha sagt under sitt anförande.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma