Tomt. Jägarorganisationerna sparkades ut från samverkansföreningarna på grund av den hårda kritiken från Jägareförbundet. Nu är det bara samebyarna och markägarna som ska bestämma över jakten i lappmarkerna.
Foto: Anders Ljung Tomt. Jägarorganisationerna sparkades ut från samverkansföreningarna på grund av den hårda kritiken från Jägareförbundet. Nu är det bara samebyarna och markägarna som ska bestämma över jakten i lappmarkerna.

”Lös in samebyarnas jakträtt”

Konflikten mellan samebyar och övriga jägare som jagar på samma områden i lappmarkerna och renbetesfjällen kommer inte att försvinna.
Det anser Jägarnas Riksförbund om jakt- och fiskerättsutredningen. Utredaren Sören Ekström föreslår att samebyar och markägare tillsammans ska lösa jaktfrågorna i cirka tio samverkansföreningar.

– Staten har ett stort historiskt ansvar för den nuvarande konfliktsituationen. Därför bör staten betala för att lösa in samebyarnas jakträtt. Det skulle ge en bättre grogrund för ett fortsatt samarbete, säger Conny Sandström, ordförande för Jägarnas Riksförbund.

Conny Sandström ser ändå samverkansföreningarna som en positiv början, där parterna kan tvingas lyssna på varandra.

– Sköts det på ett riktigt sätt finns förutsättningarna för en lokal hantering av en lokal resurs, kommenterar Conny Sandström.

Vad är utmarker?

Jägarnas Riksförbunds största invändning i sak mot utredningsförslaget är definitionen av vad som är utmarker.

– Det är ett väldigt centralt begrepp. Det är på utmarkerna som samebyarnas och markägarnas jakt krockar, förklarar Solveig Larsson.

Hon har representerat Jägarnas Riksförbund i slutet av utredningsarbetet.

– Enligt Sören Ekströms syn omfattar utmarkerna cirka 12 miljoner hektar. Vi tycker att begreppet utmarker ska utredas mer och anser det bara är cirka tre-fyra miljoner hektar som är utmarker, säger Solveig Larsson.

Endast cirka tio procent av samerna finns med i samebyar.

– Det innebär att det här även är en jättekonflikt inom den samiska befolkningen. Det är ytterligare ett skäl till att staten borde betala bra för att lösa in samebyarnas jakträtt, förklarar Solveig Larsson.

Jägarorganisationerna sparkas ut

Från början var det tänkt att jägarorganisationerna skulle sitta med i samverkansföreningarna.

Men det ströks eftersom norrländska företrädare för Jägareförbundet gick ut öppet och riktade hård krittik mot utredningen innan den ens var färdig.

– De skickade bort oss på grund av den ovederhäftiga kritiken. Det är viktigt att vara saklig och Jägareförbundet slog över med sin vilda kritik, kommenterar Conny Sandström.

– Samebyarna ges inte majoritet i någon samverkansförening och kan därmed inte hota jakträtten, som Jägareförbundet påstår.

Splittrat i Jägareförbundet

Bo Toresson, förre förbundsbasen för Jägareförbundet, har deltagit i utredningen och är positiv till förslaget. Därmed har han kommit på kollisionskurs med den nuvarande förbundsbasen Owe Wiktorin.

– Släng utredningen i papperskorgen. Den löser inte de problem som finns utan skapar bara nya, säger han.

Noteras bör att utredningen inte behandlat småviltsjakten och handredskapsfiske i fjällen. Den reform som började gälla 1993 finns kvar oförändrad.

Den gamla dubbelregistreringen för älgjakt kommer också att finnas kvar.

Det enda nya är att utredningen föreslår en samverkansform för de krigande parterna.

– Om de tycker att de vill ha kvar dubbelregistreringen så blir det så. Men styrelsen för samverkansområdet eller årsmötet kan dela upp jakten, både geografiskt och tidsmässigt. De får ganska stor frihet att organisera jakten och komma ifrån problemen med dubbelregistrering.

Det kommenterar Sören Ekström, ansvarig för utredningen.

Det blir länsstyrelsernas uppgift att avgöra i samråd med parterna hur de cirka tio förvaltningsområdena ska avgränsas.

– Områdena kan jämföras med kommunnivå, säger Sören Ekström.

Jämn maktfördelning ovan odlingsgränsen

Ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen kommer maktfördelningen i samverkansföreningarna att bli jämnt fördelad mellan samebyar och markägare. De två parterna får alltså halva röstetalet var.

Anledningen till det är att Sören Ekströms utredning hävdar att samerna har en stark rätt till jakt och fiske ovan odlingsgränsen.

Nedanför odlingsgränsen är samebyarnas andel av jakt- och fiskerätten mindre än markägarnas. Där får alltså markägarsidan majoritet i samverkansföreningarna.

Skulle inte samverkansformen fungera alls tar länsstyrelsen över jakt- och fiskefrågorna i det aktuella området.

Samverkansråden ska bestå av en ordförande och åtta ledamöter som antingen representerar markägarna eller samebyarna. Råden ska avgöra priset på jakt och fiske i området.

Norrländska jägare som Jakt & Jägare talat med befarar att jakten blir en plånboksfråga när samebyarna försöker få så mycket som möjligt för jakten.

”Jakten tryggas”

Men Sören Ekström hävdar att förslaget tryggar både ortsbornas och andra jägares möjligheter att fortsätta jaga. Samverkansföreningarna måste bland annat göra jaktplaner för jägare som inte tillhör samebyarna eller är markägare och skicka in planerna till länsstyrelsen.

Ortsbor och övriga jägare ska få insyn och möjlighet att påverka utvecklingen, försäkrar Sören Ekström.

Enligt utredningsförslaget ska det nya samrådssystemet först gälla jakt. Efter några år bör det även gälla fisket på renbetesfjällen.

Jakt- och fiskerättsutredningen ska nu ut på en remissrunda för att sedan leda till ett slutgiltigt förslag från regeringen. Tidigast hösten 2007 kan det bli ett riksdagsbeslut. Det nya samrådssystemet kan i så fall träda i kraft första januari 2008.