Bakgrunden till att de sex stora organisationerna nu gör gemensam sak är Naturvårdsverkets rapport om den genetiska statusen inom vargstammen. Det överskuggande problemet är, enligt både verket och forskarna, inaveln.
Utan nytt blod måste vargstammen växa och eventuellt omfatta mer än 1 000 djur.
Detta, menar de sex organisationerna, är inte acceptabelt.
Därför gå man med på att fånga och flytta invandrade vargar i norra Sverige till vargpupulationen längre söderut – under förutsättning att den naturliga invandringen inte fungerar.
”Vargarna här för att stanna”
Jägarnas Riksförbunds ordförande, Conny Sandström, konstaterar att politikerna har bestämt sig för att Sverige ska ha en vargstam. I den gemensamma skrivelsen nämner också de sex organisationerna att Sverige har internationella åtaganden och EU-direktiv att följa. Och att ändra på det är knappast möjligt.
– Vargarna är här för att stanna. Men vi vill att vargstammen hålls så liten som möjligt. Och om det då krävs flyttning av vargar för att kunna ha en acceptabelt stor vargstam, så ligger det i vårt intresse att medverka till det, säger Conny Sandström.
”Desperat situation”
Även Henrik Tågmark, förbundets rovdjursansvarige, konstaterar att flyttningen av vargar är en oerhört känslig fråga för förbundet, men också att förbundsstyrelsen var enig och att eftergiften måste svaras upp av myndigheterna med att det blir en rejäl förvaltningsjakt på varg.
– Vi är i en desperat situation och det är naturligtvis en av orsakerna till att de sex förbundet gått ihop om ett så detaljerat förslag i en så svår fråga. Jag kan inte erinra mig att vi någonsin gjort något liknande, säger Henrik Tågmark, som tillägger:
– Om det går så långt att vargar ska flyttas är det också viktigt att det sker öppet och med full insyn från berörda grupper.
Tålamodet slut
Henrik Tågmark påpekar att det nu gäller för politikerna att återskapa förtroendet för rovdjurspolitiken. Inte minst de senaste propåerna om att starta flera år långa utredningar har fått folk i rovdjurslänen att tappa tålamodet.
En annan viktig orsak till att JRF kan tänka sig att flytta vargar är att man ser de uppenbara problemen med att skapa naturliga vandringskorridorer för varg från norra Sverige ned till den nuvarande vargstammen, söder om renbetesområdet. Detta fanns med som förslag i Naturvårdsverkets rapport.
– Vi inser att man inte kan begära det av renskötarna och då är omflyttning av varg det enda alternativet, om inte den naturliga invandringen är tillräcklig, säger Tågmark.
Vargstammen i söder måste begränsas
Samernas riksförbund kan till och med tänka sig att gå ännu snabbare fram och har föreslagit att flyttningarna av varg kan sätta igång så snart man löst de praktiska problemen.
– När man ändå söver och förvaltningsmärker vargarna i norr kan man passa på att flytta ned dem. För oss är det ingen känslig fråga. Det viktiga är att vargstammen i söder inte blir större och helst kan minskas, säger Samernas Riksförbunds Per-Gustav Idivuoma.
Idivuoma menar nämligen att en ökande vargstam i söder skulle drabba rennäringen mycket hårt. Vargstammen sprider sig inte bara söderut, utan givetvis också norrut från dagens ”vargbälte”.
– Vi har redan nog med lo, järv och örn. En ökande vargstam i söder skulle få oerhörda konsekvenser för rennäringen, säger Idivuoma.
Samarbete ger tyngd
Av samma skäl ser han en ”vargkorridor” genom Norrland ned till vargområdena i söder som otänkbar.
– Det känns mycket bra att vi kan samarbeta om frågor där vi har en gemensam syn. Det ger en stor tyngd gentemot beslutsfattarna, säger Per-Gustav Idivuoma.