– Resultatet av människans avel har av och till lett till förfärliga konsekvenser för det enskilda djuret, anser Marit Paulsen.
Foto: Berno Hjälmrud – Resultatet av människans avel har av och till lett till förfärliga konsekvenser för det enskilda djuret, anser Marit Paulsen.

”Sluta avla på vanskapta hundar”

Marit Paulsen vill stoppa grymheterna inom hundaveln.
– Sluta avla fram missbildningar och skriva stamtavlor för dessa illa vanskapta hundar, skriver hon i en debattartikel.
Och hon får stöd av Johan Beck-Friis på veterinärförbundet.
– Gör vi inget åt den extrema aveln på exteriör utsätter vi medvetet djur för lidande, säger han.

Utgångspunkten för Marit Paulsen, folkpartiets toppkandidat till Europaparlamentet, är att många hundraser avlats så intensivt att de snarast är att betrakta som vanskapta och i själva verket blivit levande leksaker, samtidigt som hunden egentligen är en varg – med de instinkter och behov som en varg har.
– Resultatet av människans avel har av och till lett till förfärliga konsekvenser för det enskilda djuret. Absolut värst av alla djuren som människan har manipulerat är de arma sällskapshundarna, skriver hon i en debattartikel i Expressen.

Varg i förkrympt kropp
Som exempel nämner hon hundraserna engelsk bulldogg, mastino napoletano, shar pei, chow chow, basset hound, fransk bulldogg och pekingeser.
– Hur ser livet ut för en vargsjäl som tvingas leva i en liten förkrympt kropp? undrar hon.
– Hur är det för den springande hunden att inte kunna andas, för att människan fått för sig att den ska ha en intryckt nos så andningsvägarna täpps till?
– Hur är det att vara så inavlad, att höfterna inte vill vara med?
– Hur känns det för en varg att bli buren runt i en handväska?
Samtidigt framhåller Paulsen att många bruks- och jakthundsraser, till exempel jakt-, vall- och draghundar – där man tar vara på den ursprungliga vargvalpens naturliga beteende och behov – får anses som lyckade lyckade exempel på avel. Då får också hundarna leva ett ”gott hundliv”.
– Det finns faktiskt friska, vettigt formade hundar – för alla de ändamål människan kan begära. Alla som kallar sig för hundvänner måste nu tillsammans stoppa äcklet och djurmisshandeln, tycker hon.

Veterinärförbundet slog larm
Johan Beck-Friis, Informationschef på Svenska Veterinärförbundet, SVF, konstaterar att förbundet slog larm för ett par år sedan om de problem man såg på hundraser som avlades mycket hårt på exteriör, alltså utseendet.
– Veterinärer ifrågasatte det förnuftiga i att avla på hundar som man sedan tvingades behandla och till och med operera för åkommor som orsakades av den extrema aveln.
– Problemen borde man lösa förebyggande – genom att påverka aveln, säger Beck-Friis.
Han nämner exemplet shar pei som får sådana hudveck att man inte helt sällan tvingas ge hunden en ”ansiktslyftning” och dra tillbaka hud på huvudet så att inte ögonen förstörs.

Påverkar hunddomare
Veterinärförbundet samarbetar med Svenska kennelklubben, som numera tar frågan på stort allvar. Beck-Friis ser positiva tendenser i form av att diskussionen nu förs intensivt vid domarkonferenser och i liknande sammanhang. Nytänkandet börjar slå igenom i domaranvisningar och få konkret form, till exempel i form av listade riskraser.
– Det är ett första steg mot att börja avla mer på funktion och mindre på utseende, men det är ett långsiktigt arbete. Dessutom talar vi bara om Sverige nu. I hela världen pågår hundavel och många hunddomare kommer från utlandet. I slutänden är det ute på utställningarna som aveln kan ges en ny inriktning, påpekar Beck-Friis.

Utsätts medvetet för lidande
Han konstaterar att Marit Paulsens beskrivning av vargen i den förkrympta hundens kropp är mycket relevant. Vargen är förvisso anpassad – ”avlad” – för att vara en effektiv jägare i tuffa miljöer, vilket kanske inte är en egenskap som krävs för att en hund ska må bra.
– Men när en hund har en kropp som inte hänger med hundens behov uppstår en stressituation. Hundägarna bör tänka på det. Gör vi inget åt den extrema aveln på exteriör utsätter vi medvetet djur för lidande, säger Beck-Friis, som utan minsta tvekan svarar på J&J:s ledande fråga:
Vad ser du helst: En bulldog som leker på gräsmattan eller en gråhund som skäller stånd på en älg?
– Gråhunden, givetvis.