Art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet är riktiga långkörare och i veckan diskuterade vi åter direktiven i Europaparlamentet. De återkommande diskussionerna om direktiven är i sig ett bevis på att lagstiftningen inte fungerar tillfredsställande. Det bästa vore om direktiven öppnas upp och ses över.
Jag har länge drivit på för just det, eftersom flera av problemen vi har i Sverige med förvaltningen av vargstammen och skarvpopulationen härrör från direktiven. Men majoriteten av ledamöterna i parlamentet och alla mina svenska kollegor utom vi moderater och kristdemokraterna har satt sig på tvären. I stället har kommissionen tagit fram en strategi för hur genomförandet ska bli bättre. Det är ett steg i rätt riktning. Men redan idag finns det mycket som Sverige faktiskt kan göra bättre.
Uppenbart fel på lagen
Vi borde alla kunna vara överens om att den nuvarande situationen är ohållbar. Att det krävs undantag från reglerna för att få jaga skarv i Stockholms skärgård är ett bra exempel. Alla som någon gång har varit i skärgården vet att skarven är en av de vanligaste fåglarna och att den knappast behöver skyddas på sättet den görs idag. Om vi behöver hänvisa till undantag i sådana här extrema fall är det uppenbart att det är något fel på lagstiftningen.
Fågeldirektivet är från 1979 och Habitatdirektivet från 1992 och annexen till direktiven innehåller listor över arter som medlemsstaterna har skyddat sedan dess. Problemet är att listorna är statiska – de har inte ändrats sedan direktiven antogs – medan verkligheten i medlemsstaterna ofta ser radikalt annorlunda ut jämfört med för 20 eller 30 år sedan. För naturen är ju knappast statisk bara för att lagstiftningen är det.
Stoppad avverkning
Detta drabbar inte minst Sverige. Förutom att kommissionen är i på oss i frågor som rör förvaltningen av våra egna viltbestånd påverkas skogsnäringen negativt. I dag kan avverkningen stoppas på grund av att en viss sorts mes flyger genom ett skogsparti eller för att röksvampen bombmurkla växer i skogen. Det gränsar till det absurda när 28 medlemsstater ska lägga sig i hur Sverige, som tillsammans med Finland står för över 50 procent av EU:s totala skogsareal, ska avverka sin egen skog. Bombmurklan listas inte ens i art- och habitatdirektivet, men Sverige har valt att tillämpa reglerna eftersom den är sällsynt. Det är knappast troligt att de i Italien låter bli att avverka skog, därför att en fågel flyger förbi.
Direktiven behöver förändras. Men ett stort problem är hur Sverige tolkar reglerna och inte utnyttjar att det faktiskt finns utrymme för en bättre och mer rimlig tillämpning.
I stället för en revidering har kommissionen presenterat en strategi för att genomförandet ska bli bättre i medlemsstaterna. Bland annat vill man se närmare samarbeten med lokalsamhällen och en ökad flexibilitet i tillämpningen av lagstiftningen i medlemsstaterna. För att det här ska bli verklighet gäller det att regeringen engagerar sig och driver på i frågan och ser till direktiven tillämpas på det bästa sättet för Sverige.
Splittrad regering
Men som i så många andra frågor av den här karaktären är regeringen splittrad. Miljöminister Karolina Skog sade nyligen att det inte är aktuellt med en översyn av artskyddsförordningen, som till stor del styr genomförandet av naturvårdsdirektiven i Sverige. Såväl Skogsstyrelsen som Naturvårdsverket har efterfrågat en översyn och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht sade kort därefter att något beslut inte är taget och att frågan fortfarande diskuteras i regeringen.
Övertolkning av direktiven
Flera medlemsstater jämte Sverige har problem med naturvårdsdirektiven. Även om en stor del av problemen med direktiven ligger i hur de övertolkas i Sverige är det uppenbart att det finns brister i lagstiftningen som borde åtgärdas. Det bästa hade varit en översyn av direktiven.
Nu när det inte är aktuellt får regeringen inte låta det bästa bli det möjligas fiende. Frågan är bara om viljan finns att göra tillämpningen bättre? Socialdemokraterna och Miljöpartiets tid i regeringen har präglats av interna stridigheter. Det är Miljöpartiet som har sett till att kommissionen tidigare har jagat Sverige för att vi jagar varg. Mycket talar för att Miljöpartiet också den här gången kommer att försöka hindra ett mer balanserat svenskt genomförande av direktiven.
Samtidigt gör Socialdemokraterna i Europaparlamentet inte mycket för att försvara svenska intressen när frågan kommer på tal. Därför är det extra viktigt att Socialdemokraterna inte är lika försumliga i regeringen. Socialdemokraterna behöver helt enkelt köra över Miljöpartiet om de fortsätter att trilskas och använda EU för att stoppa förvaltningen av våra viltstammar och hindra avverkningen av produktiv skogsmark.
Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker