Älgjägare inför rätta – sköt varg för att rädda jakthunden

Det var cirka 20 jägare som den 4 april demonstrerade utanför Mora tingsrätt.
De fanns på plats för att visa stöd för en 36-årig älgjägare från Orsa.
Mannen stod inför rätta åtalad för grovt jaktbrott.
Han sköt en varg under älgjakten i oktober 2004 för att rädda sin jakthund.

Det var dalaavdelningen för organisationen Folkaktionen ny rovdjurspolitik som tog initiativ till manifestationen.

På plakaten som demonstranterna höll upp utanför tingsrätten fanns bland annat texterna ”Miljöpartiet och sossarna tar död på landsbygden” samt ”Nollvision på varg”.

Salen i tingsrätten var fylld när älgjägaren berättade hur vargen gick till attack mot hans jämthund.

36-åringen uppfattade att vargen skadat hunden. Vargen stod över hunden som låg på rygg. Trots att jägaren skrek tittade vargen bara på honom och fortsatte angreppet.

Jägaren sköt då vargen med två skott för att stoppa ytterligare angrepp.

Han ringde själv till polisen och anmälde händelsen.

Eftersom hunden inte hade synliga skador åtalades jägaren.

Försvararen Bernt Lindqvist hävdar att paragraf 28 i jaktförordningen ska tolkas som att det räcker med att det rör sig om en andra attack.

Han stöder sig på en dom i Högsta domstolen, där en kobonde dömdes för att det gått för lång tid mellan vargens olika angrepp innan han sköt. Inte heller i det fallet var skyttens tamdjur skadade, men det var inget som Högsta domstolen invände mot.

Tobias Gustavsson från Hällefors hördes som expert på hundars och vargars beteende. Han förklarade att hunden skulle ha dödats direkt om vargen verkligen hade varit aggressiv.

Sedan var det dags för försvarets vittnen.

Två jaktkamrater vittnade att de både hört något som liknade ett hundslagsmål, skyttens skrik och sedan skotten.

Ytterligare en hundexpert, Håkan Johansson, förklarade att vargen uppträtt aggressivt. Den veka hunden hade underkastat sig.

Att hunden inte hann skadas under angreppet kan bero på att vargtiken var gammal och försvagad av bland annat trikiner i muskulaturen, enligt obduktionen.

– Faktum är att vargen var döende av bland annat trikiner. Den kunde inte heller äta. Då måste rätten ta hänsyn till att hunden var mer värd. Vargen hade inget biologiskt eller avelsmässigt värde för vargstammen, säger Bernt Lindqvist.

Han stöder sig också på att miljö- och jordbruksutskottet i riksdagen uttalat att domstolar bör ta hänsyn till att paragraf 28 är obegriplig för allmänheten.

Bernt Lindqvist hänvisar dessutom till att Naturvårdsverket beslutat att ett alfapar i Svartboreviret fick skjutas. De vargarna var betydligt mer värdefulla än den gamla sjuka vargtiken.

– Jag tror att tingsrätten kommer att frikänna, säger Bernt Lindqvist.

Åklagaren Katarina Lindström vill att jägaren ska dömas för grovt jaktbrott till villkorlig dom och samhällstjänst.

Rättegången mot orsajägaren är den första som gäller en jägare som skjutit en varg för att rädda sin jakthund.

Domen meddelas den 18 april.