Äntligen blev ett lodjur fällt för Sally

Äntligen blev ett lodjur fällt för Sally

AktuelltPublicerad: 2010-03-05 15:40

Efter fyra dagars krävande lojakt i Lagunda och 21 timmars drevtid av lilla stövaren Sally lyckades Fredrik Segerblad från Enköping äntligen skjuta en liten lokatt för stövaren. Men det dröjde innan Fredrik kunde avlossa hagelsalvan. Säkringen hade frusit fast när lodjuret visade sig på 15 meters avstånd.

Under premiärdagen den 1 mars hade lojägarna i Lagunda ringat in minst tre lodjur, som hundarna från Dalarna skulle släppas på.
Jägarna i Lagunda utanför Örsundsbro, mellan Enköping och Uppsala, måste ha en av landets största lodjursstammar på sina marker. Hundförarna från Dalarna, som fick se spår och synobservationer av så många lodjur under en och samma jaktdag, trodde inte det var sant.

Sex lodjur inringade på måndagen
Under måndagens jakt var det sex olika lodjur inne i ett område som spårades av. Hur rådjur ska kunna överleva med en sådan stam är svårt att förstå.
Jägarna på Lagunda allmänning ville gärna att det skulle skjutas undan några lodjur på marken. De frågade Jens Fogéus på Jaktjouren om han känner till några bra hundar som kunde ställa upp för lojakt på deras mark.
På det viset fick de kontakt med Per Persson och Lars Bäckman från Sollerön i Dalarna. De ställde upp med sina stövare. Sally är en nordisk kombination av finn- och hamiltonstövare. Loke är en rysk stövare, russkaja gontjaja.

Hundarna sjönk ner i snön
Tyvärr slog vädret om från blidväder till minusgrader och snö. Det innebär att föret blev sådant att lokatterna kunde röra sig obehindrat på skaren, men en större hund gick igenom och fick slita hårt för att kunna jaga .
Lars Bäckmans Loke tog ut sig helt till under måndagens jakt, pinkade blod och var helt ute ur leken. Lars valde att åka hem på måndagen för att Loke skulle återhämta sig i sin hemmiljö.
Att jägare inte är helt vana att jaga lodjur märktes på hur många postskyttar uppträdde under måndagens lojakt. Här stod jägare i gröna kläder mitt på en snötäckt väg och pratade friskt i både mobiltelefon och komradio. Det skedde när det var hundar som drev lodjur.

Kan höra en hare 100 meter bort
Lodjur är oerhört varska och kan ligga och passa efter en hare på en sten och höra när haren kommer på 100 meters avstånd i mjuk, tyst snö.
Det visade sig också att lodjuren lurade alla jägare som fick se dem under måndagens jakt. De gick aldrig i pass. Jägarna skymtade lodjuren hela fyra gånger under dagen, men hela tiden utom skotthåll.
Tisdagens och onsdagens jakter blev i stort sett en upprepning från måndagens jakter med jägare som såg lodjur men inte fick skott på dem.

Missade inga lospår
Jägarna som var utsedda att ringa och spåra lodjuren på Lagundas marker var otroligt duktiga på att ringa in var katterna hade sin daglega. Inte en enda gång kunde vi konstatera att de missat något utspår i sina ringar, vilket brukar vara rätt vanligt när man är någonstans för att jaga lodjur.
– Hemma går man upp klockan fyra för att ägna flera timmar till att ringa och spåra innan jag kan släppa Sally på ett lospår. Här är man ju rena rama lyxjägaren, kommenterade Per Persson vid en av samlingarna under de fyra jaktdagarna hos Lagunda-jägarna.

Skulle Sally orka?
Torsdag morgon hade återigen ett stort antal jägare mött upp vid samlingen. Den stora frågan var hur en lilla nätta stövartiken Sally mådde efter sina tre dagars drevjobb efter lodjur.
– Jo, hon är sugen och vill jaga, svarade Per Persson lugnande.
Till torsdagens jakt hade Jens Fogéus fått tag på ytterligare två hundar, som också skulle vara duktiga på lodjur.
Joel Sund från Norrtälje hade anslutit med sin schillertik Frostknappens Rocka och Ludde Norén kom med Lotus, en lånad plotthund.

Började jobba med en älg
Vid planeringen över en karta på en motorhuv bestämdes att Ludde och Lotus skulle börja gå på i såten där lokatten var inringad. Tyvärr valde Lotus att börja dagen med att ta sig an en älg. Den tunga hanhunden slet hårt när han gick igenom skaren och han blev snart uppkopplad av en passkytt.
Då gick Per Persson på med Sally på lospåren. Både han och Joel gick än så länge med hundarna i band efter spåret.
– Jag gick och bandspårade. Vi kom till några täta granar på en höjd. När vi gick runt såg jag ett lospår och visade Sally det, men det spåret var hon helt ointresserad av, berättar Per.

Hittade dolda lospår
Då släppte han Sally och hon tog sig an andra spår, som hade drivit igen på en sträcka.
– Det missade jag, men hon visste var spåret var och efter en stund hörde jag henne börja driva. När vi konstaterat att hon rest en katt släppte Joel sin tik också, tillägger Per.
Jakten höll sig på ett litet område, där lokatten snurrade i ett mycket trångt buktande. På ett och samma ställe blev det ofta ett längre tappt och när hundförarna till slut tog sig dit på skidor och snöskor förstod de varför.

Lon hoppade mellan klippblocken
Här hade lokatten snurrat bort hundarna vid några stora klippblock, som den hoppade runt mellan, och hundarna hade ingen möjlighet att följa katten där.
– Men när jag ställde mig där efter två timmars trångbuktande valde katten att gå undan från den här lilla holmen. Lodjuret drog iväg upp till samma ställe som vi började i måndags, förklarar Per.
”Hatvägen” är en väg där flera fyrhjulsdrivna bilar fastnat under de andra jaktdagarna och ett ställe där traktens alla lodjur förr eller senare skulle till när de fick en hund efter sig.

Hett vid ”Harvägen”
Nu märkte jägarna som stod vid ”Hatvägen” hur drevet var på väg rätt mot dem.
Fredrik Segerblad stod precis blickstilla. Även hans passgranne 50 meter längre bort hade gjort sitt bästa för att imitera en snödriva. Hundarna hördes nu komma allt närmare de bägge jägarna. De tyckte att drevet kom närmare och närmare för varje bukt som hundarna gjorde nere i skogen.
Men, nej nu blev det tyst.
Men så fick Fredrik syn på ett lodjur inne i skogen, som sakta kom smygande nästan rätt mot honom. Helt plötsligt stod lodjuret bara där i vägkanten, 15 meter snett framför Fredrik. 

Säkringen var fastfrusen!
Lodjuret var helt fokuserat på något längre bort. Det är passgrannen 50 meter längre bort som drog till sig lodjurets koncentration.
Fredrik satte tummen på säkringen när han såg lodjuret i skogen, men det var tvärstopp. Säkringen på hans Beretta hade frusit fast och gick inte att rubba.
Där stod han med sitt livs villebråd på 15 meters håll och säkringen är fastfrusen...
– F-n vad jag tryckte för att det skulle släppa. Räfflorna i tummen efter säkringen kommer nog aldrig att gå bort. Men efter många långa sekunder kände jag hur det släppte. Direkt när jag höjde bössan för att skjuta kastade lokatten. Men den fick hela hagelsvärmen rätt i bogen och blev liggande i snön med en gång.

Jubel i Lagunda-skogen
När Fredrik Segerblad tog upp sin komradio och meddelade över radion att han skjutit ett lodjur efter fyra dagars jakt jublade säkert alla jägarna på Lagunda-skogen. Efter att ha få lodjur i pass sju gånger under fyra jaktdagar var äntligen ett lodjur fällt.
Snart var flera bilar på väg efter ”Hatvägen” och efter diverse fastkörningar anlände två bilar till skottplatsen, där en jublande glad Fredrik stod med sin passgranne Markus vid det skjutna lodjuret.
Nu hördes Sally driva igen. Per meddelade över radion att hundarna haft ett längre tappt i en brant slänt, men att Sally nu kom på spåret och drev.
Här hade Joel kopplat sin schillertik, men Sally ignorerade husses inkallning och drev vidare i sitt lospår.

”Vilken hund”
Efter en timme, när klockan var 15:15, kom det en liten stövartik som nu drivit lodjur i 21 timmar under fyra dagar fram till sitt lodjur där det låg i snödrivan.
– Vilken hund! säger Jens Fogéus.
– Hon har jagat i fyra dagar och har drivit i 21 timmar och här är hon nu äntligen vid sitt lodjur. Jag som är professionell hundförare kan bara ta av mig hatten för en sådan liten stövare, helt otroligt summerar Jens det alla i Lagundas jaktlag känner för den lilla nätta stövartiken.

10,5 kilo lodjur och hagelbössan med den fastfrusna säkringen som släppte i sista stund.

Loskytten Fredrik Segerblad och Sally vid det fällda lodjuret. Under fyra jaktdagar har stövarblandisen Sally haft 21 timmars drevtid på lodjur.

Lagunda-jaktlaget med sitt lodjur. Efter att ha frusit under fyra långa jaktdagar och gjort ett helt suveränt spårningsarbete är äntligen ett lodjur fällt.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma